På tur med Husbilen Ellen till Öland del 4

 

Vår resa 230528.

Vi lämnade Yvonne och Mikael efter vi druckit förmiddagskaffe tillsammans. En underbar doft av syrener följde med oss en stund efter det vi lämnat Köpingsvik!

Vi handlade kroppkakor och Sörens limpa innan vi for över Ölandsbron.

Vi följde E22 en bit innan vi svängde in på gamla vägen mot Timmernabben. Här var stenmurarna mossbeklädda!

Stenmurar och röda stugor med vita knutar! Kan det bli mer småländskt och svenskt?

Stenmurar och nyslaget gräs till ensilage. Vackra kontraster. 

Vid Ålem, körde vi tvärs över E22 och fortsatte mot 

Fliseryd och Emån.

Resan gick vidare på en mindre,

lite slingrigare, men 

väldigt vacker väg.

Vi passerade många ägor med gärdsgårdar, här vid Bjälebo.

Lite längre fram passerade vi en stenig hage med en soldyrkande tjur och hans harem och avkommor.

Lennart rattade vidare till Kristdala, Ishult, Hjorted och Ankarsrum innan vi kom till Tjursbosjön och Gladhammars gamla gruvor. Vi stannade för natten vid sjökanten. 

Koordinater hit: N 57° 43' 8.30''  E 16° 25' 14.93'' Här finns ingen service.

Efter en god natts sömn blev etappen 230529 till Norrköping.

På morgonen visade sig Tjursbosjön från sin finaste sida.

Efter frukost åkte vi backen upp till parkeringen vid Gladhammars gamla gruvor. Vi läste om och tittade  hur det såg ut efter ett stort och kostsamt saneringsarbete. Förberedelserna började 2000 och det praktiska jobbet genomfördes 2011. 

Gladhammars gruvor tillhör de äldsta i landet. Vid arkeologiska undersökningar 2009-2011 fann man att det varit någon form av brytning och metallhantering här sedan 1100-talet.

Nu är bergen frilagda från alla gifter och tungmetaller.

Vi fortsatte sen en vacker liten väg förbi Fårhult med sina blommande syrener,

stenmurar och röda hus med vita knutar.

På en del ställen var det otrolig många stenar, trots mager betesmark.

Vi kom in på en liten bit med grusväg, men bra med kanträcke mot sjön. Det hade vi inte ofta när vi reste i södra Europa.

På en äng gick 10 sångsvanar och betade. De var på långt håll och det blev en otydligt foto, men vi vet att det var sångsvanar!!

Jag hade koll på tänkbara mötesplatser. Det skulle ju kunna var att vi mött en timmerbil. Det gjorde vi inte. Bara en personbil och det mötet gick bra.

Vi kom ut på E22 i höjd med Almvik och sen styrde vi ned till Fjärden Syrsan och 

Helgenäs, där vi tog paus i solen.

Nästa stopp blev i Valdemarsvik hos Hedwig, men där pratade vi så pass att jag glömde fota. Däremot fick Lennart köra ett varv i rondellen innan andra utfarten till E22, så jag kunde fota en del av mängden Trift, som växte vid vägkanten. Sen blev det raka spåret till Norrköping.

Så återigen hela resan tur och retur Öland.

Casablanca - Mirambel i Spanien

 Tisdagens etapp gick från Casablanca till Mirambel.

Från ställplatsen i Casablanca tog vi oss via A 7 till CV-10, som vi

följde till La Vall d´Alba, där vi gick över på CV-15.

Vi körde mot de blånande bergen

och  passerade en del jordfärgade hus. I Andalusien var husen vid och där var mycket kalk i marken. Här är det en gul umbrafärg, som går igen på byggnader och gjord.     

Mandelträdens blad är intensivt gröna

liksom andra buskar. Vi såg också ett och annat vitt hus, men inte de vita byarna. Bergen var väldigt speciella och skiktade, såg nästan ut som om de var murade.

Det var också en hel del grönska!

Ju högre vi kom upp, desto mer serpentiner blev det.

Vi stannade på en utkikspunkt och tittade upp mot Ares.

tittade upp mot Ares. Samhället är byggt längs klippan, som ser ut som en borg på håll.

Vid Puerto de Ares, var vi uppe på 1137 m.ö.h.

Där fanns en del odlade terrasser.

På högplatån lite längre fram

fanns en del nötkreatur, som betade. Skylten antyder att det finna andra djur också. Här uppe fanns rejäla snömarkörer.

Efter några stigningar och utförsbackar kom vi till Villafranca på ca 1120 m.ö.h.

Vid infarten växte intensivt blommande vita buskar, som jag inte vet vad det är för några.

Vi åkte inte in i samhället, utan tog en väg i utkanten och kom sen förbi en kyrka och kanske ett kloster.

Många vindlingar längre fram träffade vi på de här byggnaderna och

en romersk bro.

Då kom vi in i provinsen Teruel och kommunen Aragón, där blev vägen sämre.

När vi närmade oss orten La Iglesuela vid väg A 226,  fick vi stanna för att släppa förbi en flock får med herde, hundar och mörk bagge i slutet.

Byn La Iglesuela passerade vi genom centrum.

Sen blev det återigen lutning och kurvor nedåt, innan det bar uppåt igen.

Högsta punkten på resan var vid Puerto de Cantavieja, 1420 m.ö.h.

Staden med samma namn såg vi lite nedanför oss, med många terrasser och djup flod-dalgång emellan.

Även här passerade vi genom staden och snirklade lite runt

så vi senare kunde se uppåt, där vi tidigare åkt!

Det fanns en hel del gårdar med djurhållning, men betet var magert.

På håll såg vi så Mirambel och vi for direkt till ställplatsen och tog sen en promenad i den medeltida staden, med sina 129 invånare.

Vi gick ner och in genom den här porten.

Gatorna var smala och kullersten belagda.

Murar efter ett Castello. Mittemot fanns en liten affär, där vi kunde köpa lokal getost samt lufttorkat nötkött.

Där växte årets första tulpaner för vår del. Vad jag njöt!

En kyrka fanns också nära. 

Där fanns många spännande gamla byggnader, men jag tar med dig till Huvudporten, som är vackert smyckad och som ligger

bredvid bevakningstornet. 

Vi strosade runt en hel del innan vi åter gick till Ellen. Då var vi 4 husbilar. Några åkte och andra kom. Över natten var vi 6 husbilar på ställplatsen.

Koordinaterna: N 40° 35' 9.96''  W 0° 20' 39.0'' Där fanns soptunnor och möjlighet att tömma grå och svartvatten. Dricksvattnet var avstängd. Ställplatsen var gratis och det kan säkert parkera åtminstone 10 husbilar.

Mirabel har stepklimat med en medeltemperatur på 13°. Natten som gick var sval. Vid soluppgången i morse var det 0,9°, men solen värmde fort.