Bordeeaux - Winterswijk

En tids stiltje på sidan beror på att vi inte haft tillgång till nät. Tisdagen den 19:e far vi från Bordeaux och åker norrut genom ett vackert landskap med många vinproducenter. Vi väljer små vägar och det finns gott om kanaler i området,

 

Solen visar sig och snabbt blir humöret bättre. Vi ser något som vi tror är slån, som blommar, men också de gula buskarna som vi sett i Spanien och Portugal. En nyhet är är gullvivan. Jag kunde inte låta bli en plocka några stycken utefter dikeskanten.

Efter "kanallandet" kommer stora gärden och åkrar. På em stannade så vi i La Rochelle på en ställplats för 24 bilar. Vi blev så småningom 20 husbilar, så på sommaren är det säkert trångt här. Vi gick en promenad i stan. En mysig stad med många småbutiker och många barer och restauranger.

Tyvärr var det gråkallt när vi var nere vid hamnen, så det blev ingen båttur utan istället en inomhusservering.

Vi lämnade La Rochelle på onsdag förmiddag och for vidare norrut.

Ny fräsch grönska, men mycket vattensjukt på gärdena. Det är ett böljande vackert landskap.

Hittade några fina blommor på bar gren. Tror det är någon typ av kvitten. Vi fick en vacker om än lite kylslagen dag. På kvällen stannade vi på en ställplats i St George sur Loire. Innan hade vi försökt med ett antal olika ställplatser, men några var avstängda p.g.a. högt vattenstånd efter intensivt regnande och tidigare.

Ställplatsen var fin och det fanns tillgång till vatten. Vi hade en lugn natt tillsammans med 4 ytterligare husbilar. På bilden är det gamla stadshotellet. Visst är det läckert. Hur det ser ut inuti vet vi inte. Vi använde kvällen till promenad och senare boule.

Härifrån åkte vi med sikte på Rouen. Naturen var åter igen på ett annat sätt. Mindre gärden omgivna av häckar.

 

Vi ändrade oss efter ett besök i Le Beuf och så for vi i stället utefter Seine. 

 

Vi hittade en trevlig ställplats för 15 husbilar i Heurteauville. Vi blev säsongens första gäster. Vi fick vänta en stund innan elen blev installerad, men sen var allt bra. Vacker utsikt och överblick över pråmtrafiken på Seine, bra service med bl.a. färskt bröd på morgonen. Vi trivdes gott här och gjorde cykelturer i omgivninge, liksom promenader. Det enda vi saknade var wi-fi, men det var på ett sätt skönt att vara fri från allt.

Här är ett fruktområde. Fanns en rundtur där vi kunde göra inköp hos olika producenter. Vi prövade förstås den lokala cider tillverkningen. Inte mycket likhet till den söta som Kopparberg gör hemma.

I omgivningen fanns många vackra korsvirkeshus. Det är väl närheten till skogen, som gör det möjligt med den byggstilen.

Vi har inte sett husstilen söderut. Vi stannade i 4 nätter  och väntade ut snö- och regnvädret som var i norra Frankrike, Belgien och Holland.

I går for vi så vidare igen. Det bar iväg norrut. Först på små vägar och sen något större. Det fanns en del snö kvar utefter vägkanterna, men vägarna var bra. Åtminstone utifrån väderförhållandena, däremot var det ibland gamla gjutna vägar med många skarvar.

Här syns att jordbrukarna ligger i startgroparna, men fortfarande är det surt i markerna. En del har klarat av att köra ut gödning och skit, men många högar låg på gärden och väntade på spridning.

Dagen började i ett grådis, men solen tog sig igenom mer och mer. Här ovan är gränsfloden mellan Frankrike och Belgien, som vi passerade vid 17:15. Natten tillbringade vi på en ställplats  i närheten av Kortrijk. Bra med vatten, el och tömning. 

Vi hade en kall natt med -0,6 C, men vi vaknade med sol!! Resan gick vidare med sikte på Holland och att ta oss till Winterswijk.

Pilträd och staket ser man här mellan hagar och gärden. Som du ser finns det också en del snöfläckar.

Idag blev det mycket motorväg. Vår GPS var inte speciellt snabb, så vi hamnade en del fel. Vi har inte bara åkt igenom Kenedytunneln i Antwerpen - som vi tänkt - 

utan kom in rätt så centralt.

Här en häftig byggnad över en annan tunnel.

Även om det är flera veckor sent med jordbruket, så har man hunnit plastat in en del odlingar.

Även idag var vi vid ett antal ställplatser, som antingen var nedlagda eller inte öppna. Här kunde ha varit vackert att stå, men tyvärr fick vi fortsätta. Men tur var väl det, för i närheten av vår ställplats för natten finns den restaurang och bar som vi finns på nu. Vi har ätit en god schnitzel och därefter skrivit det här. Får se när vi hörs nästa gång. Vi fortsätter norrut i Holland och sen mot Tyskland.

Bilbao - Bordeaux

Fortsättning på gårdagens inlägg.

I fredags upptäckte vi Bilbao. Lite mer än vad vi egentligen tänkt. Vi skulle börja med att fylla på gasol. Det var inte långt till macken, men ett brobygge och enkelriktade vägar, som GPSen inte hade pejl på, gjorde att vi kom in mitt i centrum av Bilbao. Det var mycket folk ute på stan. Vi lekte buss och kom så småningom fram dit vi skulle.

Efter att ha fyllt på gasol riktade vi in oss på en stor parkering nära floden Rio Nervión. Dit kom vi utan bekymmer. Som tur var kom en bösstömmare till parkeringsautomaten och vi fick hjälp med hur vi skulle betala. Här ska man knappa in sitt bilnumme, innan man lägger i pengar eller drar sitt kort. De fanns bara beskrivet på spanska och baskiska och bägge språken var lika svåra att förstå.

 

Målet för vår promenad efter floden var Guggenheim-museet. Vi hade redan sett museet, när vi kuskade runt i staden,men nu kom vi närmare. Det är en underbar byggnad, klädd med titan. Totalt användes 60 ton titan, men lagret är bara 3 mm tjockt. Byggnaden ritades av den amerikanske arkitekten Frank Gehry. Byggnaden ska leda tankarna till ett skepp eller en blomma. När jag tog det här fotot fick jag med en skolklass med små barn. Fröken hade koll på telningarna, medan de lyssnar på en dragspelsmusiker

 Det var en del spännande utställningar, men jag tycker huset var väl så raffigt, som utställningarna. PB - du skulle uppskatta ett besök här. Det finns mycket rostiga inslag!

Visst är lampporna utefter kajen vackra!

Väl hos Ellen igen fikade vi innan resan gick vidare till nästa spännande ställe. GPSen hittade bra ut till hamnen.

På håll såg vi den här konstruktionen. Det är Puenta Colgante, en hängfärja av järn, byggd 1888, som forslar bilar och passagerare över Rio Nervión.

Om du förstorar fotona, kan du se den vita gondolen, som hänger i trådarna. Vi kom tyvärr inte närmare än så här, då vi inte hittade någon parkering för vår stora bil. Bron finns med på UNESCO´s världsarvslista.

Härifrån for vi ut från Bilbao och hittade en del små snirkliga vägar. Vi åkte ofta efter väg 634, men också väg 2238 förbi Gernika-Lumo till Lekeitio. Ortsnamnet återfinns i Picassos tavla Guernica, som han målade 1937 till den republikanska regeringens Parisutställning - en protest mot det spanska inbördeskriget.

Husen liknar tyrolerhus. Varje trakt bjuder på något nytt.
Vid Lekeito stannade vi på en ställplats för 14 bilar. Här fanns service med vatten och tömning.

Staden är en mysig hamnstad, säkert fylld av turister på sommaren. Trånga gränder kan man ändå utnyttja för tvätt!

 

I lördags fortsatte vi väg 3834. Mycket slingrigt, men väldigt vackert och kustnära. Baskiska flaggen såg vi på ett antal platser.

Längst ner vid stranden finns en promenadväg mellan två stränder.

Som tur var, finns det många parkeringsplatser utefter vägen. Visst är det väl vackert, även om himlen kunde vara mer ljusblå.
Vi siktade på en ställplats precis efter gränsfloden på Franska sidan, Behobie. Där var ett tio-tal platser vid en järnväg, men man skulle inte ha en bil längre än 6,5 meter för att få plats. Vi åkte tillbaka till spanska sidan och Hondarribia. Här får säkert 100 - 150 husbilar plats. Det finns ingen service på någon av platserna.

När vi parkerat och kommit till ro, hörde vi motorer ryta/morra. Det var en biltävlings startplats inte långt ifrån oss. Det höll på några timmar. Vi tog en promenad in till stan under tiden. Senare tog vi en kvällspromenad och då var vi 76 husbilar, de flesta spanska men några tyska fanns också + Ellen.

I går fortsatte vi norrut, till stor del efter N 10. Den byggs om och kommer säkert att bli en betalväg inför sommarsäsongen. Här var mycket pinjeskog och sandjord, oftast på slät mark. En del stora gärden och även nyplastade fällt. Vårblommorna kommer på nytt ytterligare en gång. Här är magnoliorna i full blom. Tidigare har vi sett överblommade.

Vi hade ställt in oss på en Camping Samba i Lachano de Mios, men där kom vi inte in, så vi åt lite utanför campingen och sen fortsatte vi till Camping Le Village du Lac, norr om Bordeaux. Vi tog ringvägen runt om, för att inte riskera hamna mitt i centrum. Det här är en relativt nybyggd camping med alla finesser t.o.m. en utsökt restaurang.

Regnskurarna avlöser varandra och idag har vi bara ägnat oss åt praktiska bestyr som tvätt och matlagning.

Salamanca - Bordeaux

 

Vi  har inte haft något nät på en vecka, så det har blivit en lång resa och mycket har hänt under tiden. Nu har vi kommit till en ny och fin Camping i Bordeaux Le Village du Lac, och jag hoppas mycket på deras wi-fi.

För en vecka sedan lämnade vi Salamanca och åkte norrut på A 66 till Zamora och sen övergår vägen i N 630. Meterologerna spådde kyla och snö på tisdagen för högplatån, så vi fick bråttom att ta oss över bergen. Vid Benavito på 700 m.ö.h. kom en regnskur och temperaturen sjönk från 17 C till 7 C på några minuter. Regnskuren blev inte långvarig, men vi fortsatte in bland vackra berg på högre och högre höjder på väg N 120.

En del nysnö hade fallit i bergen, men det gjorde ju att vi fick vackra vyer om än något kylslaget.

Det här fotot är taget på 1261 m.ö.h. och alldeles bakom kröken äter vi kalkonfilé med potatis. Vi smälter maten med vacker utsikt.

Här är vägens högsta punkt, 1336 m.ö.h. - Pajares porten. Härifrån bär vägen utför. Många krökar blev det, liksom häftiga lutningar. Det var varningsskyltar om både 17% lutning, så väl som 13% och så de mer vanliga med 10%.

 

På 705 meters höjd träffar vi så blommande mimosan igen. För en månad sen blommade den i södra Spanien. Härligt att få se den, ginst på nytt men även nyutslagen videung och ljusgula primula. Vi får våren många gånger på den här resan. Ju lägre höjd vi kommer till, så kommer värmen åter. Vi parkerar för natten på en parkering ganska nära hamnen i Gijón. Då var det återigen 19 C,

samtidigt som det var en härlig grönska. Strax efter sen vi parkerat kom ytterligare 2 svenska bilar. De kom från Portugal och flydde regnandet. De ville hem till Skåne innan solbrännan försvann. Det bekymret har inte vi, så vi stannade ytterligare en natt och hann utforska Gijón på cykel.

Här ett foto mot gamla stan. Men säg den glädje som varar. På måndagskvällen kom åter regnet och temperaturen sjönk igen.

 

Det regnade i stort sett hela natten och vi bestämde oss för att fara vidare efter kusten på tisdagsmorgonen. Det var korta skurar, men himlen var grå. Det var återigen ett annorlunda landskap. Små tegar och gröna kullar, som är svåra för brukarna att ta sig till. Terrasser för att hålla jorden kvar, men det är en ljus fräsch grönska. Regnet har något gott med sig.Vi åker igen många tunnlar och så småningom kom vi till den mysiga staden San Vicenté de la Barguera. När jag fotograferade här visste vi inte att vi skulle stanna nere i staden. Jag var mer fascinera av tidvattnet.

Vi fick en parkering precis vid strandpromenaden, så här är bara en trottoar som skiljer havet från oss. Vi kunde verkligheten följa ebb och flod.

 

Om några timmar flyter de här båtarna igen. Det är säkert mycket turister utefter norra kusten under sommarmånaderna, men nu var vi bara 7-8 husbilar här. Vi och några engelska och franska bilar. Finns många restauranger och fisk är förstås en specialitet. Vi stod två nätter här och vi sov gott till vattnets kluckande och regndropparnas smattrande på taket. Bra promenader i omgivningarna.

I torsdags for vi vidare och då var målet Bilbao. Regntunga skyar och böljande kullar. Men solen tittade också fram då och då. På väg till Bilbao åkte vi småvägar och körde igenom ett antal städer och byar med smala gator, här Colindré.

Vi passerade också underbara kustpartier.

När vi närmade oss Bilbao, åkte vi direkt upp till en ställplats utanför och ovanför staden.

Förutom vi fanns här en engelsk, en tysk och en spansk husbil. Vi stod i anslutning till ett fritidsområde med vackra promenadvägar. Dessutom betar kossor med klockor om halsarna, så man får se upp eller snarare ner, med en och annan mocka. På kvällen blev det nattbilder.

Nu tänker jag ta natt, så fortsättning följer i morgon.

Åter i Spanien - Salamanca

Vi sov en natt på Camping Quinta do Pomarinho, 430 m.ö.h. och 7 km före Castelo de Vide. Det fortsatte regna under natten och vi bestämde oss för att fortsätta vidare från den trevliga campingen, som vi kan rekommendera.

Markerna är genomdränkta av vatten. Diken, bäckar, åar och floder står till randen i vatten och lite till.

På nytt åker vi igenom en annan typ av landskap. Här är det stora stenar som balanserar på andra stenar eller berg. Fascinerande!

 

Efter lite serpentinande uppför och utför kom vi till en parkering med den här källan. Vi stannade och fikade här. Under tiden kom en man och fyllde på ett antal vattenflaskor, så innan vi for vidare, passade vi på att fylla upp Ellen med färskt vatten.

Här får vi på nytt uppleva blommande mimosa och vildginst. Det är väl ca en månad sen, som vi upplevde det i Spanien.

Ett bergigt område och man tar vara  på odlingsmöjligheterna via terrassodling. En del gamla terasser brukades inte mer vi såg andra som var nyanlagda. Olivträd eller vinstockar planterades.

Känner du igen mandelblommen? De har börjat blomma. Här uppe är det mest rosa blommor. Visst blir det fint när solen tittar fram. Det regnade till och från under hela dagen, men ljusnade framåt sen eftermiddag.

I går stannade vi för natten på en ställplats för 4 husbilar (max 8,5 meter) vid Belmonte, ca 500 m.ö.h. Vi följde bilvägen upp till en utsiktsplats. Platsen låg i skugga, men landskapet nedanför lyste fint i solen.

På väg åter till Ellen fotade jag Gardenior.
Kommer du ihåg Gudrun, när vi var på Botaniska i Uppsala och fotade?
Jag fotade även Iris och Fresior. Påskliljorna är överblommade! De bilderna kanske ni får se en annan dag.

Natten som gick vräkte regnet ner och det åskade också rejält. Med tanke på de redan genomdränkta markerna och den vårflod som regnet satt igång i bergen, övertalade jag Lennart att vi i dag skulle ta en större väg. Jag hade fått argument av en husbilsgranne och holländare, som kom norr ifrån.

Regnet slutade vid 7:30 och så småningom vi for N 18 norrut till Guarda. En stad belägen på 900 - 970 m.ö.h. Solen tittade fram, men det är kyligt i luften. Idag åkte joggingskorna på och sandalerna fick stå i skolådan. Vi handlade och fikade innan vi fortsatte österut mot Spanien. Vi tog A 25 och lämnade för en stund regnet bakom oss.

Men som du ser, hade det regnat här också. Gränserna har fri passage och så är vi i Spanien igen. Här byter vägen namn till N 620 och är inte längre någon betalväg. Det var första betalvägen, som vi åkt.

De raka vägarna kan vara förrädiska. Här hade säkert chauffören nickat ner och kört ner i mittsträngen av vägen. Men inget allvarligt verkar ha hänt utan med hjälp av bärgare, kom bilen på rätt köl igen. Det är som tur är, den första olycka vi sett.
Eftersom resan gick snabbt, blev dagens mål Salamanca. Kommer du ihåg Cervantes berättelse om Don Quijote och Sancho Panza. "De" var här. Vi såg massor av efterapningar i turistbutikerna, men de intresserade oss inte så mycket, som alla vackra byggnader.

Plaza Mayor är ett 1700-tals torg omgivet av pampiga byggnader. På östra sidan ligger kungliga paviljongen. I dag var det också massor med ungdomar på stan. Tror det var studentjippo med musik och utklädda personer. Salamanca är en universitetsstad sen 1200-talet.

Jag måste också visa en del av den fina katedralen. De mesta byggnaderna är byggda i den här vackra "gyllene" stenen, som också präglar byggnader i nyare stadsdelar.
Det är verkligen inte svårt att förstå att Gamla stan i Salamanca finns med på UNESCO´s världsarvslista.

När vi gick runt i staden hade vi parkerat Ellen på en P-plats för turister. Det fanns husbilar som stod där för natten, men jag ville komma ifrån trafiken, så vi åkte till en camping i stället, som dessutom har wi-fi. Inte dumt, eller hur?
I morgon far vi norrut för att nå värmen vid kusten. I nästa vecka varnas för minusgrader. Det vill vi definitivt inte ha! Regnet höll uppe idag och som mest hade vi 16,5 C. Men då är vi på en högplatå, drygt 800 m.ö.h.