Blomning i Galé

På fm tog vi en promenad i omgivningen. Jag hade lilla kameran med och fotade en del växter och annat.

 

Kan tro att det är någon typ av krysantemum, som växer utefter vägkanten på några ställen. 

Den här vita blomman känner jag inte alls igen. 

Den småblommiga gula klövern, som finns i Sverige, finns också här.

 

Den här blomman påminner om vädd.

 

 Ännu en vacker blomma, som jag inte känner till.

 Fibblor växer tillsammans med blå blommor. En riktigt fräsch sommaräng!

Vi passerade ett blommande "flaskborste" träd.

Visst är den vacker? Jag tycker det är svårt förstå växtordningen här nere. "Flaskbortsblomman"
blommade när vi var i Santa Pola under november månad.

 

Vallmoblommorna börjar också komma. Här tillsammans med de gula klöver klockorna, som vi sett blomma någon månad nu.

 

En buske som doftar otroligt gott, är den vita ginsten. Känner du igen den från blomsteraffärerna hemma?

Något annat som doftar gott är rosépeppar, som vi plockade några klasar av på em.

Kommer ni ihåg den spunna kokongen jag fotograferade i ett pinjeträd i Santa Pola? Innehållet i en sådan såg vi idag.

Larverna har ramlat ur kokongen och håller här på att formera sig i en lång rad. Hundtassar måste passa sig för dessa larver, då de är giftiga. Kanske får jag chansen att fotografera de fjärilar, som så småningom ska komma fram ur dessa larver.

Parque de Galé

I går kväll åt vi stekt tonfisk till middag. Jag lyssnade och lärde av dig Günter. Jag dubbelpanerade, men jag var inte så fingerfärdig, utan att en del av paneringen fastnade just på mina fingrar.

En fiskbit fyllde hela stekpannan och den är inte så liten. Dessutom var tonfisken väldigt billig i saluhallen, 10€/kg. Det smakade jättebra tillsammans med kokt potatis och grönsaker och en yoghurtsås.

Idag blev det ingen kartbild. Vi har endast kört 2 km från ställplatsen där vi stod i natt till den här. Efter telefonsamtal med Nils-Åke och Birgitta i går kväll, var de gulliga och reserverade en plats år oss, när en bil for iväg i morse. Det var kul att återse dem igen. Vi drack fm-kaffe hos dem och lilla My.

Efter styr  med tvätt och passning av det mellan regnskurarna, tog vi en promenad ner mot stranden.
På väg dit såg vi den här gården. Jag gillar den här vackra terrakottafärgade jorden. Står vackert mot det gröna.

Det växer en del korkek i omgivningarna. Korkekens blad är hårda och lite vassa. Jag tycker de påminner mer om järnek, än våra ekträd.

Barken är täckt av någon lav, men visst är den vacker!

De flesta korkekarna ser ut som det här. Man har skalat av barken ett antal gånger och sen har det fått växa i fred.

När vi var nere vid havet blåste det och mörka moln täckte himlen. Jackan gick åt för blåsten, men när vi gick hem blev det varmt. Vi har haft som mest 20 C och nu kl 17:00 är det 17 C.

Stranden är dramatisk, men det fanns också en liten skyddad strandremsa. Det var ingen som var lockad att bada. Många av husen och hotellen verkar stängda i väntan på den stora turistinvasionen, så småningom.

Mimosaträden har precis börjat blomma här. De är enormt höga.

Utanför ställplatsen blommar de gula klöverklockorna.
Lizzy och Ove - känner ni igen platsen?
Det är en liten plats för ca 30 bilar, men det är många som kommer hit och kollar om det finns något ledigt.

Tavira - Albufeira

 

Inte så många mil, men mycket att se. Vi startade vid 10-tiden från Vila Real de Santo António. Dessförinnan hade vi laddat upp med gott bröd. Här har lokala försäljare förstått att de kan göra sig en hacka, om de kör runt med sina bilar. Det är det många som gör. I går kväll var det försäljning av allehanda frukter. 

Det var stora gifflar och den högra delade vi till förmiddagskaffet. Den hade en god aprikosfyllning.
Kaffet drack vi på en parkering i Tavira innan vi gick in i gamla stan.

Vi valde en slingrig gata upp till kyrka och borg, istället för att ta trapporna. Var en fin utsikt härifrån. Det har regnat några skurar på fm, men när vi gick runt i staden var det uppehåll.

På väg i bilen sa vi att det liknar aprilväder - ena stunden sol och nästa regn. Däremot är det ju ingen snö här, utan vi har haft det skönt. Som varmast har det varit +20 C.
Långt till höger syns vattensjuka områden. Här trivs allehanda fåglar.

 

I klosterträdgården fanns många olika slags blommor. Det här blommande trädet tyckte jag var extra vackert!

Innan vi for från Tavira hann jag prova en del kläder. Det blev inget köpt, men väl en trött Lennart.

Nu står vi på en liten välordnad ställplats "Parque de autocaravanas de Albufeira. Vi gjorde stopp vid två andra ställplatser innan vi kom hit, men bägge var fyllda med husbilar. Inte utan än man kan säga att det är många pensionärer i omlopp.

Rocio - Huelva - Portugal

Wi-fi är jättesegt . Det har tagit över en timme bara att lägga upp kartbilden, så det blir inga fler foton.

Vi startade från Camping Valdevaqueros i måndags morse. Vi vaknade tidigt av en åsnas skrii, så efter dusch och omsorger om Ellen for vi väg N 340 norrut. Molnen gick lågt och vi såg inte bergstopparna. Här är mer fuktigt än där vi åkt tidigare. Gräset är frodigt och vi ser både kor och hästar.
Vi stannar och fikar vid Rio San Pedro. Där är sankmark och det finns också en del saltbassänger, precis som i Santa Pola. Här måste finnas bra med mat till fåglar, då vi såg gott och väl ett 100-tal vita hägrar.
Norr om det här området blir det böljande kullar med större åkrar, där de odlar säd.
Vid El Cuervo finns massor med solceller uppsatta och tidigare har vi sett mängder av vindkraftverk.
Då vägen var bra, blev det att vi fortsatte längre än vi brukar. Vi tog ringvägen runt Sevilla. Tro det eller ej, men Sevilla är en stor hamn med containertrafik. Inget vi visste o innan.

Vi fortsatte väg 8076 / A472. Ställplatsen vi siktade på i La Palma del Gondado fanns inte längre, så vi fortsatte till Campingen i El Rocio. Med en titt på himlen, som mörknade mer och mer, tog vi på jackor och gick in i staden. Tänk er en mexikansk stad i Vildavästernfilmer. Då växer El Roocio fram.
Husen är vita och framför många finns träräcken att binda hästar. Gatorna består av sand och åter sand.

Vi såg flera ryttare som tränade sina hästar,både i dressyr och en som longerade sin häst. Vi tittade in i kyrkan Iglesia de Nuestra Señora del Rocio. Under 15 - 21 maj räknar man med att knappt en miljon besökare. Då hyllas Virgin de Rocio, men det är också en fiesta.

Igår skrev jag detaljerat om resan från El Rocio till Huelva och vidare till Portugals gräns. Det tog mig någon timme, då blogger eller wi-fi strular. När jag skulle lägga upp det jag skrivit, så gick det inte.

När jag gick in nu på fm var mycket av det jag skrivit borta och nu ids jag inte göra om det igen. Vi står nu på en en ställplats vid gränsfoden Spanien / Portugal vid staden Vila Real de Santo António. Staden är typisk Portugisisk med sina vackert lagda trottoarer. Den är också typisk gränshandelsstad, med många spanska besökare. Det finns många affärer som säljer sängkläder, hemtextil och småbarnskläder.

Ronda - Gibraltar - Tarifa

Efter en natts sömn på Camping El Sur i Ronda, fortsatte vi via väg A369 till kusten. Nerfarten blev nästa lika tjusig som uppfärden till Ronda. Natten var lite kylig och det var dis över bergstopparna men solen sken när vi startade vid 10-tiden.

Jag gillar det blåa ljuset över bergstopparna på avstånd.

På andra sidan av vägen stannade vi och fikade. Jag gick över för att fota bergen och då fanns de här husen med trädgård på bergsidan.

Många motorcyklister, av olika slag, tog en lördagstur på de här slingriga vägarna.  Här är vi på väg uppåt och grönskan är härligt fräsch.

Här är det träd, där de nya löven går i röd ton. Stötte på dem på vår väg neråt. När vi kommer in i provinsen Cadiz, finns det en hel del kor, med långa spetsiga horn. Tidigare har vi bara sett får och getter utefter vägen.
Efter att ha passerat staden Los Angeles, kom vi in i ett storklandskap. Vi såg ett 30-tal storkar i eller nära sina bon. Mina foton genom bilrutan, blev inte bra, så ni får bara tro mig.

Så småningom kom vi ner till kusten och vi körde mot den här klippan, Gibraltar. Vi parkerade bilen på en gata inte långt från passkontrollen. Efter att ha kommit in i Gibraltar, som gick snabbt, hyrde vi en guide med bil och så tog han oss runt på småvägarna samtidigt som han berättade och var öppen för frågor.

Aporna var förstås en begivenhet och

en annan var den fantastiska droppstensgrottan. Lummelunda når inte riktigt samma nivå.

Utsikten var fin, men det började bildas moln. Bilen är den vi åkte med. Chaffören fick backa för att ta sig runt i en del kurvor.

 

Vi tittade också på utställningen i de gamla försvarsgångarna i klippan.

 

Från en kanonglugg kunde vi titta ner över kyrkogården, flygfältet, tullstationen och Spanien, där vi också skymtade Ellen på gatan. Vi valde sen att bli avsläppta vid shopinggatan och gick tillbaka till husbilen.

På promenaden passerade vi den här brevlådan, som har några år på nacken. Den har inte Elisabeth II monogram, utan pappans.

Färden gick så vidare, åter på väg 340, till Tarifa - Spaniens sydligaste udde. Vi stannade på Camping Valdevaqueros, 9 km norr om Tarifa.

Idag söndag har vi fått ett väderomslag. Bara 17 grader idag och mulet. Konturerna i bakgrunden på bilden är Afrika. Det är inte långt dit härifrån. Många båtar går från Tarifa. Utefter den här kusten håller många vindsurfare till, men när vi var nere vid stranden såg vi inga. Det blåste nog för dåligt. Jag såg istället vackra snäckor, som jag inte kunde låta bli.

På väg upp från stranden fanns de här blommorna, som påminner om baldersbrå.

Vår fortsatta färd

Vi har fortsatt längs kusten från ställplatsen i Rincón de Victoria, där vi stannade två nätter, till Camping Cabopino 12 km från Marbella. Vägen dit var nästan en enda sträcka med hotell och lägenheter att hyra eller köpa.

Här har vi stannat strax utanför Fuengirola på en utsiktsplats. Vi passade på att ta kaffepaus där.

 

Fika gjorde vi också igår på campingen, då vi firade Lennarts födelsedag. Turligt nog kom en brödbil och for runt på gatorna. Det var inte bara baguetter han sålde, utan även goda tårtbitar. 

På Camping Cabopino fick vi träna vår engelska. Här fanns massor med engelsmän, även om det fanns många andra nationaliteter också. Merparten tror vi gillar golf, för campingen var omgärdad av en golfbana. Campingen är terrasserad och där fanns förutom de vanliga bekvämlighetsinrättningarna både en utomhus- och en inomhuspool, restauranger, pub och affär.

Vi tog in på camping för att tvätta och få lite service. 

Vi tog promenader inom och utanför campingen och njöt av blomsterprakten.

Mimosan är ljuvlig, men det blir mycket frömjöl, så det kan inte vara bra för allergiker.

På vår rundtur i området fanns också seniorredskap, allt för att hålla oss i form. Det är inte bara barnen som ska ha lekplats!
I går kväll var vi till en indisk restaurang och åt bl.a. gott kryddigt lammkött.

I morse fortsatte vi så till San Pedro där vi valde väg A397 upp i bergen till Ronda. Här var också serpentiner och vägen gick upp på hög höjd, som mest 1047 m.ö.h., men den här vägen var bredare än vår förra tur upp i bergen.

Bergen är kargare här.

 

Ronda är en av Spaniens mest dramatiskt belägna städer på en mäktig klippa högt över en bråddjup kalkstensklyfta.

Vi hittade en parkeringsplats på en gata och tog oss in i den gamla stadsdelen.

 

På 1700-talet byggdes "Puente Nuevo över Tajos nästan 100 meter djupa ravin. Ett mäktigt byggnadsverk.  I närheten av bron finns utsiktsplatser åt olika håll, där man kan se de fina omgivningarna.

 

Det är svårt få fram djupet i bilden, men det känns som det är väldigt långt ner till gården och mandelträden som vi ser uppifrån.

I dag var det dags att fira  min födelsedag och det gjorde vi med en paella på ett av stadens torg.

Ronda har mycket att titta på, byggnader, kyrkor och museer. En stad som vi kan rekommendera. Vägen hit hade många parkeringsfickor, så det blir många ställen att fotografera ifrån. Vi hoppas att väg A369 åter till kusten kommer att vara lika slingrig och fin.

Tack för alla grattishälsningar!