Åter i Spanien - Salamanca

Vi sov en natt på Camping Quinta do Pomarinho, 430 m.ö.h. och 7 km före Castelo de Vide. Det fortsatte regna under natten och vi bestämde oss för att fortsätta vidare från den trevliga campingen, som vi kan rekommendera.

Markerna är genomdränkta av vatten. Diken, bäckar, åar och floder står till randen i vatten och lite till.

På nytt åker vi igenom en annan typ av landskap. Här är det stora stenar som balanserar på andra stenar eller berg. Fascinerande!

 

Efter lite serpentinande uppför och utför kom vi till en parkering med den här källan. Vi stannade och fikade här. Under tiden kom en man och fyllde på ett antal vattenflaskor, så innan vi for vidare, passade vi på att fylla upp Ellen med färskt vatten.

Här får vi på nytt uppleva blommande mimosa och vildginst. Det är väl ca en månad sen, som vi upplevde det i Spanien.

Ett bergigt område och man tar vara  på odlingsmöjligheterna via terrassodling. En del gamla terasser brukades inte mer vi såg andra som var nyanlagda. Olivträd eller vinstockar planterades.

Känner du igen mandelblommen? De har börjat blomma. Här uppe är det mest rosa blommor. Visst blir det fint när solen tittar fram. Det regnade till och från under hela dagen, men ljusnade framåt sen eftermiddag.

I går stannade vi för natten på en ställplats för 4 husbilar (max 8,5 meter) vid Belmonte, ca 500 m.ö.h. Vi följde bilvägen upp till en utsiktsplats. Platsen låg i skugga, men landskapet nedanför lyste fint i solen.

På väg åter till Ellen fotade jag Gardenior.
Kommer du ihåg Gudrun, när vi var på Botaniska i Uppsala och fotade?
Jag fotade även Iris och Fresior. Påskliljorna är överblommade! De bilderna kanske ni får se en annan dag.

Natten som gick vräkte regnet ner och det åskade också rejält. Med tanke på de redan genomdränkta markerna och den vårflod som regnet satt igång i bergen, övertalade jag Lennart att vi i dag skulle ta en större väg. Jag hade fått argument av en husbilsgranne och holländare, som kom norr ifrån.

Regnet slutade vid 7:30 och så småningom vi for N 18 norrut till Guarda. En stad belägen på 900 - 970 m.ö.h. Solen tittade fram, men det är kyligt i luften. Idag åkte joggingskorna på och sandalerna fick stå i skolådan. Vi handlade och fikade innan vi fortsatte österut mot Spanien. Vi tog A 25 och lämnade för en stund regnet bakom oss.

Men som du ser, hade det regnat här också. Gränserna har fri passage och så är vi i Spanien igen. Här byter vägen namn till N 620 och är inte längre någon betalväg. Det var första betalvägen, som vi åkt.

De raka vägarna kan vara förrädiska. Här hade säkert chauffören nickat ner och kört ner i mittsträngen av vägen. Men inget allvarligt verkar ha hänt utan med hjälp av bärgare, kom bilen på rätt köl igen. Det är som tur är, den första olycka vi sett.
Eftersom resan gick snabbt, blev dagens mål Salamanca. Kommer du ihåg Cervantes berättelse om Don Quijote och Sancho Panza. "De" var här. Vi såg massor av efterapningar i turistbutikerna, men de intresserade oss inte så mycket, som alla vackra byggnader.

Plaza Mayor är ett 1700-tals torg omgivet av pampiga byggnader. På östra sidan ligger kungliga paviljongen. I dag var det också massor med ungdomar på stan. Tror det var studentjippo med musik och utklädda personer. Salamanca är en universitetsstad sen 1200-talet.

Jag måste också visa en del av den fina katedralen. De mesta byggnaderna är byggda i den här vackra "gyllene" stenen, som också präglar byggnader i nyare stadsdelar.
Det är verkligen inte svårt att förstå att Gamla stan i Salamanca finns med på UNESCO´s världsarvslista.

När vi gick runt i staden hade vi parkerat Ellen på en P-plats för turister. Det fanns husbilar som stod där för natten, men jag ville komma ifrån trafiken, så vi åkte till en camping i stället, som dessutom har wi-fi. Inte dumt, eller hur?
I morgon far vi norrut för att nå värmen vid kusten. I nästa vecka varnas för minusgrader. Det vill vi definitivt inte ha! Regnet höll uppe idag och som mest hade vi 16,5 C. Men då är vi på en högplatå, drygt 800 m.ö.h.

Castro Verde - camping innan Castela de Vide

I tisdags startade vi från Castro Verde för att så småningom ta oss upp till trakten av Moura och träffa blogg-vännerna Jan och Anna. Yr.no visar att det ska bli fortsatt regnande, men inte så intensivt som prognosen visade för några dagar sedan. Vi lämnar den trevliga campingen och tar väg Ip2 till Beja.Utefter vägen är det stora kuperade fällt och närmare Beja är det plattare. Vi hade tänkt fylla på gasol i Beja, men det gick inte, så vi fortsatte istället till Serpa.

På vägen dit stannade vi vid en bro och gick en promenad. Fotade bl.a. den här nedlagda järnvägsbron.
I omgivningen finns det gott om korkek.

Serpa har också en gammal stad, med ringmur och akvedukt.

Här bodde vi på den kommunala campingen. Där fanns bara wi-fi vid receptionen, så jag avstod. Campingen låg bra till för en promenad in till gamla stan. Vi betalade 9,20 € för en natt inkl. el - hälften av priset som är i turistorterna. Väderprognosen såg så där ut, men vi bestämde med Jan att vi skulle göra ett försök att ta oss ut till vildmarken, så vi åkte från Serpa i onsdags morse. Vi tog väg N 255 till Moura. Det kom en en del regn på vägen dit och vattendrag, som vi passerade var väl fyllda.

Det kom inte som en överraskning, när Jan ringe och sa att han inte tog sig ner till Bensinbaren. Vi stannade ändå där och tog en fika.

 

Det var trist att vi inte kunde träffas, men vi är väldigt förtjusta i det vi sett av Alentejo, så vi kommer tillbaka och hoppas på bättre tur då!

Vi fortsatte mot Luz. En ort som blev dränkt, när man gjorde den stora dammen Barragem do Algueva och som man byggt upp på nytt. Vi läste någonstans att det här är Europas största konstgjorda damm.

Många träd står rejält i vatten. Vet inte hur länge en korkek eller olivträd klarar att stå med "fötterna i vatten", innan det ruttnar och bryts ner av vattnet.

Det var växlande väder. Ena stunden störtregn och nästa solsken.

Korkekarna är vackra, eller hur?

Det här kortet har jag fotat från museet i Luz. I Luz finns en bra ställplats med möjligheter att fylla på och tömma vatten. Dessutom är det gratis. Vi fortsatte trots det till bergstaden Monsaraz. Här finns en ställplats utan service.

Utsikten var vidunderlig, trots den sämre sikt som regnet och de låga molnen gav. Vattnet är gräns mellan Portugal och Spanien.

En del lätta regnskurar kom under natten och på morgonen gjorde vi oss redo att fortsätta.

Vi for först till Reguengos de Monseraz. Där gjorde vi bl.a. inköp ev lokala viner. Tack för tipset, Jan!
Sen fortsatte vi till Evora - sen stad som finns med på UNESCOs världsarvslista. Det förstår vi för stan var jättefin. Innanför en vidsträkt ringmur, fanns många pampiga byggnader.

Här fanns en del turistgrupper och massor med turistfällor. Jag föll för ett par örhängen med korkinslag.

Lämningar efter romarna kan man också hitta här. Ser ni att solen skiner!

 

Katedralen var också pampig och annorlunda. Jag associerar till en saga, när jag tittar på tornet. Ser ni också Jungfrun, som sitter i ett fönster, med sitt långa hår hängande ut genom fönstret?

När vi kom åter till Ellen, åt vi och då passerade det här fordonet.

Vi har sett ett antal liknande under vår resa i Portugal.
Vi fortsatte resan mot Portalegre via Estremoz. Det blev några dramatiska foton genom bilfönstret. Mörka moln och sol ger härlig dramatik.

 

Vi kom så småningom till Portalegre och Lennart hade prickat in en parkering, där vi skulle kunna stanna. Vägen gick uppför och uppför och dimman kom svepande över den smala vägen. Där var en dramatik, som gjorde att jag höll mig fast i stolen och inte förmådde ta några kort. Hur som var parkeringen inte något för vår stora bil, så vi fortsatte ner en smal väg på andra siddan. Vår paroll är ju att inte vända och det gjorde vi inte här heller. Frågan är om det gått!

Vi fortsatte så mot Castelo de Vide och hittade en trevlig liten camping 7 km innan. Här står vi över natten. Ett plus är wi-fi, även om det inte är så snabbt.

Regnskurar i Castro Verde

Regn skulle det bli, men det blev inte så ihållande som väderspåmännen förutsåg. Det har mer varit skurar och vindar, även om de varit rätt varma - drygt 16 C.
Idag har vi mest varit inne och läst och sett en film - "Hypnotisören". Den var nästan lika bra som boken.

I morse kom brödbilen till campingen och vi försåg oss med gott frukostbröd, men också lite gott till kaffet! Inger, fortfarande har vi svårt att motstå det söta.

Om det är blogger eller wi-fi, som inte vill, det vet jag inte, men jag får inte upp några bilder.

Blommor på resan till Castro Verde

Om det var djur på gårdagens inlägg, så blir det mer blommor idag. Tidigare har det mest varit gula blommar, men nu blir det vita, med gult inslag. Den här busken fotograferade jag vid dammen, men den finns lite överallt. Busken påminner om en stor Azalea, men blommorna liknar inte dem. Den har precis börjat blomma och den har stora vita blommor. Det kommer att bli jättefint om någon vecka eller två, när alla knoppar slår ut.

Den gula färgen lockar till sig massor av små insekter, typ vår rapsbaggar.

På vägen mellan São Martinno das Amôreiras till Santana de Serra såg vi den här, som vi tycker ljungväxten. En buske, säkert en meter hög. Den här växte på 330 meters höjd.

Strax innan tog jag den här bilden på de bökande svinen. Påminner om min barndoms Lövnäs, där grisarna också gick ute och bökade. Grisar kanske inte ska ha roligt, men visst måste det här vara ett mycket härligare liv, än att trängas i en trång svinstia! Här ger korkeken en behaglig skugga åt grisarna.

Apropå korkek, så kan man här och där se sådana här högar av korkekens bark ligga och vänta på att någon ska ta hand om den. Vi har förutom korkar i flaskor, sett både skor och handväskor gjorda av kork.

Från en av de ställen, där vi stannade och tog kort, kunde vi se den här utsikten. Massor av gamla korkeksträd och så en damm på håll.

Tidigare har jag visat att de vita fälten har blommor, som liknar Baldersbrå, men här uppe bland bergen hittade jag vilt växande Bellis eller Tusensköna. Bellis har varit en favorit, sen jag var liten. Det var ok, att plocka dem i gräsmattorna, medan andra blommor i rabatterna skulle vara ifred.

Den här blomman ser ut som en Pärlhyasint i knoppstadiet, men mer som Skilla, när den är utslagen. Vacker och skir och tillsammans med andra blir det blått.

Framme i Santana de Serra fanns det gott om storkar och storkbon. Det här boet var nästan i jämnhöjd med vägen, även om det var placerat i toppen på en el-stolpe. Vi har sätt många storkbarn, som gapar stort när föräldrarna kommer med byten.

Efter Santana de Serra åkte vi ut på en större väg IC1. Här började de böljande kullarna igen med korkek och vita  och röda blommor i mängd på marken. Det dröjde inte länge innan vi såg Castro Verde på håll.

 

Städerna dyker upp som vita oaser i ett grönt landskap! Väl här handlade vi, innan vi åkte till Parque Campimo Castro Verde. En camping, med inte allt för många år på nacken. Här tänker vi vänta in det annalkande renovädret, som man utlovat. När vi kom igår var det sol, om än lite moln på himlen. Vi hann att tvätta och få det mesta torrt.

I morse vaknade jag av att det smattrade på taket 04:45. Det var den första regnskuren, som varade någon halvtimma. Under dagen idag, har vi haft ett  antal regnskurar, men vi har varit ute på ett par promenader. Bland annat har vi sett den här fina rondellen, som hedrar de frigående grisarna.

I morgon och på tisdag ska det bli rikligt med regn. Vi är rustade för det!

Flera Helgbilder finns här

Castro Verde

 

Visst ser det ut som vi drar oss norrut och så är det, men ibland när vi ser markeringar om vackra vägar gör vi avstickare åt syd. Det vi hitintills har sett av Portugal, sen vi lämnade badorterna, ger mersmak. Havet är vackert och dramatiskt eller lugnt och stilla, men vi vill se mer av landet. Eftersom vi inte åkt inne i Spanien kan vi inte riktigt jämföra länderna, men vi upplever att Portugal är mycket grönare.

 

I går åkte vi endast 5 mil utefter en vacker väg. Det blev en del stopp för att fotografera och njuta av den fina naturen. Vi for från havet och Vila Nova de Milfontes, norrut efter v N 390. Vid Cercal svängde vi av till en mindre väg, N389. Det är vackert böljande kullar, som på många ställen är välbetade av djur.

Här är det terrakottafärgade getter som betar.

På andra ställen var det betande kor i samma färgskala.

Vi förstås inte glömma fåren. Oavsett djurhållning, verkar det vara stora besättningar. På det här fotot ser ni de blånande bergen i bakgrunden. Enormt härliga vyer.

 

Det finns också gott om korkek. När jag ser ett sånt här majestätiskt träd, kan jag inte låta bli att tänka på tjuren Ferdinand!

 

Det som färgar marken vackert röd är den här blomman, som det finns gott om. Påminner om syra, som vi har hemma.

 Målet för dagen var en parkering vid dammen Barfagem de Monte da Rocha. När vi kom dit möttes vi av frigående pärlhöns.

Gårdagen blev så småningom solig och lugn och vi njöt av den fina utsikten vid damman. Vi gick förstås utefter dammen åt bägge håll. Omgivningarna är jättefina. Det finns också en liten restaurang vid parkeringen, men annars ingen service.

Visst är det vackert! Här en järnvägsbro på håll. Det går tåg, men inte många, däremot kan man under den ljusa tiden höra ljudet av koskällor. Varje ko har en bjällra runt halsen. Kossorna måste bli hörselskadade.

I morse var det mulet och vi fortsatte söderut, tillbaka till väg N 123. Vid São Martinno das Amöreiras svänger vi in på en liten nummerlös väg. Smalt men inte så krokigt. Här växer mycket eukalyptusträd och ännu mera korkekar. Vackra växter som vi inte sett tidigare.

 

En vackert vit blommande buske och nedan en närstudie av blommorna, som är små.

Påminner om körsbärsblommor, men ändå inte.

Nu strular Blogger, så jag fortsätter i morgon med resten av resan. Vi kommer att stå på Camping Castro Verde en tid.