Redan torsdag

I tisdags var vi till Skärblacka-Kullerstad hembygdsförening med cykeln som min mamma Asta fick när hon konfirmerade sig 1934. Hon har cyklat mycket på den. Bl.a. cyklade hon och väninnan Eva till Tranås och runt sjön Sommen. Ett annat år blev det en cykeltur till Värmland under deras sommarledighet. Cykeln har under åren förstås fått nya däck, ny sadel och inte att förglömma en stingpinne. Orinalringklockan fungerar fortfarande!

Så här såg mamma ut när hon konfirmerades 1934-05-21. Fotot taget i rummet i Skogaborg, Skärblacka. Bollkudden i soffan hade min mormor gjort tidigare.Den har jag nu i vår soffa.

Vi har tagit några turer i Norrköping och kastanjer har en tendens att följa med hem. Tycker de är så fina när de öppnar sig.

Vi har också hunnit varit ett par gånger till Linköping och lekt med barnbarnet, som gillar Duplo.

Vi har också ägnat en kväll till att fräscha upp de två köksstolarna efter mamma. Hon vävde tyget till soffan och köksstolarna för många år sen och ena stolssitsarna var nötta. Jag hittade ytterligare en bit av tyget och  nu var det dags att göra något åt dynorna.

Det behövdes en ny stoppning. Dynor hade jag fått tillskurna på Dynakuten.

Lennart skruvar fast sista stolsdynan.

Jag tycker det blev riktigt bra.

På förmiddagen skulle jag ha gått till Torsdagsgruppen och målat, men min högra axel och arm värker, så jag kunde inte tänka mig hålla i en målarpensel. På lunchen tog vi i alla fall en promenad med ett stopp vid Restaurang Hantverkaren. Det blev god ärtsoppa och pannkakor.

Efter maten fortsatte vi promenaden förbi en uppställd spårvagn och upptäckte då att i huset bakom finns ett spårvagnsmuseum. Tyvärr var det stängt för säsongen.

Vi följde ringvägen runt Risängen. Oxelbären lyste vackert i solen.

Vi fortsatte ner till hamnen. Där kom så många långtradare och lastbilar att vi valde gå upp mot Sylten. Här har Norrköpings kommun stora växthus. Jag antar att kaktusarna från Karl Johans park övervintrar här. För en del  år sen var en härlig fjärilsutställning här i ett sommartömt växthus. Då fick vi se stora vackra levande fjärilar på nära håll. Så hem och vila i solen på balkongen.

Dagarna går så fort

När jag skrev rubriken, slog det mig att det idag är 46 år sen jag krockade med en spårvagn här i Norrköping och blev illa tilltygad. Sån tur att man kan komma igen och samtidigt glömma smärtor och oro. Jag körde pappas Ford Taunus 15m och den blev kraftigt demolerad. Pappa jobbade som reparatör på Fiskeby Bruk i Skärblacka och han la ner åtskilliga timmar på fritiden för att återställa bilen i det skick, som den var före olyckan.

Jag fick fortsatt förtroende att använda bilen. Här är jag och min väninna Gunilla ute på semester 1971.

Sen senaste inlägget har tiden också gått fort. Vi har tagit några promenader och fotat en del. Parkerna töms på blommor,

men fortfarande rinner vattnet i fontänen vid Järnvägsparken.

Kastanjerna faller ner och öppnar sig. Undrar hur många barn som gör djur av dem med hjälp av tandpetare? Förmodligen inte så många.

I går var Agneta och Seved här. Det var länge sen vi träffades så vi hade mycket att prata om.

I dag har jag varit med Gunnel till Rejmyre och hälsat på hennes mamma på Berggården. Det var ett kärt besök. På vägen dit stannade vi till och titta på gården, som hon bodde på. Då var här prunkande välskötta rabatter med mängder av perenner. Naturen tar snabbt åter mark, som inte används.

Fler Helgbilder kan du se hos Marit.

Lunch och prommenad

Efter att jag besökt vårdcentralen, fick vi gå en trappa upp till Margareta och Lars och sätta oss till dukat bord. De bjöd på god mat och först vid kaffet och äppelpajen kom jag på att ta fram kameran. Stort tack!

Efter så mycket gott, behövde vi en långpromenad. Det blev runt Åbackarna. Trots en mulen och lite gråruggig dag blev det gamla fängelset, lite upplyst av några orangeröda träd.

När vi kom tillbaka Västgötebacken, svängde vi in till Arbetets museum/Strykjärnet. Då såg vi att man reducerat vattendjupet. Vi funderade på varför, men

när vi kom över på andra sidan museet, såg vi att man höll på att ta bort byggställningarna från det nya huset. När det är gjort kommer man säkert släppa på vattnet igen.

En dag med sonsonen

Redan vid 7-tiden i morse kom Harry till oss. Sen har vi lekt och myst både inne och i lekparken här utanför. Dagen försvann riktigt fort.

Vid 16:20 var det dags för hemfärd och farmor fick plocka ihop en massa leksaker.

Vid 19-tiden träffade vi Benita och Arne på Selims restaurang. Vi åt god mat samtidigt som vi pratade om våra respektive husbilsresor sen vi träffades senast. Det blev en trevlig kväll som avslutades hemma hos oss.

Promenad och utflykt till Kullerstad-Skärblacka Hembygdsförening

På förmiddagen gick vi en tur runt i stan. Vasaparken bjuder på vackert röda japanska körsbärs träd.

Vi fortsatte och gick genom Klingsbergsparken och kom sen ner förbi Johannes kyrka och vidare till de nybyggda husen vid Ljura. I de här husen hade man flyttat in. Molnen tätnade och när solen kom fram blev de verkligen mörkgrå.

I det nya höghuset var det också inflyttat, men jordhögarna visar på att det ska byggas mer.

Vid Södra Promenaden finns den här minnestavlan som berättar att Promenaderna anlades mellan 1858 och 1914. Då planterades 2025 lindar efter kontinentala förebilder. Norra Promenaden med sin längd av 3,5 km var då Europas längsta allé. Hur det är i dag vet jag inte, men alléerna är väldigt karaktäristiska för Norrköping.

Även i dag blev det lunch på Lingon&Dill, men idag var det Lennart som var med. Efter maten fortsatte vi till Kullerstad-Skärblacka Hembygdsförening som huserar i Ljusfors Herrgård. Vi var där ock lämnade en del saker efter mamma Asta. Vi fick en guidad tur i huset. Jag har inte varit där på många år, så det var jättetrevligt. Träffade också på en del gamla bekanta. Det gav mersmak, så jag återkommer dit.

Helgen som gått

I helgen som gått var vi till dottern i Finspång.

Anna o Patrik har ägnat sig åt att lägga kantstenar samt plantera häck, avenbok.

Vi har fixat mat, men framförallt passat

och lekt med barnen.

Humlor och andra insekter jobbade för högtryck bland blomsterprakten.

Mycket jobb, gav ett fint resultat!

Nu är höstens vackra färger på G.

I dag har Anita och jag gjort en utflykt till Skärblacka. Vi åt lunch på Lingon&Dill. Smakade som vanligt bra.

Mer helgbilder kan du se hos Marit.

Senaste dagarna

I onsdags fortsatte jag gå igenom grejor efter mamma. Efter lunch for jag till Linköping och hämtade Harry från dagis. Efter mellanmål lekte vi på lekplatsen och sen i trädgården. Skönt att få mysa med de små och samtidigt kunna avlasta föräldrarna lite.

I torsdags var det dystrare väder. På fm var jag till Torsdagsgruppen och målade. På em gick med kameran och fotade bl.a. här på Kungsgatan. Man reparerar äldre hus inom industriområdet.

På andra sidan gatan växer ett nytt hus upp vid sidan av "Strykjärnet".

Jag gick runt kvarteret och in på gården och från det hållet ser det ut så här.

Med Arbetets museum i ryggen, blir vyn så här. Spännande arkitektur, men jag tycker det ändå är synd att "sabotera" de gamla vackra husen. Men vatten-nära är ju åtråvärt, så ....

I morse var vi en tur till Återvinningen och sen handlade vi. Väl hemma, stoppade jag ner 2, 5 kg fransyska i järngrytan. Så åkte grytan in i ugnen och fick stå där i dryga 6 timmar med 100° värme.

Under tiden tog vi en promenad till Myrorna och så fortsatte vi genom Strömsparken. Det är mycket vatten som strömmar vid De Geerhallen.

Bänken är vacker, men vi fortsatte promenaden

förbi Telia, min gamla arbetsplats och

så in på Kvarngatan. Här bygger man fler studentbostäder.

Längre fram har man schaktat undan gjord, men det framgår inte vad det ska bli.

En byggnad har rivits och så har man jämnat till marken. Kanske ska man igång och bygga bostäder i stan.

I hörnet Nygatan- Hörngatan finns det här huset med den fina "lökkupolen". Färgen har flagnat men den är ändå fin mot den blå himlen.

Så var köttet färdigt, men hälften av köttvolymen var borta. Hoppas ändå att det ska räcka till middag i morgon.

I kväll var det återigen en vacker solnedgång.