Utflykt på Gran Canaria

Lördagen den 7 mars hyrde vi en liten personbil, för att få lite nya intryck av ön. Den röda streckan är hur vi åkte.

Vi startade västerut och for GC 200, förbi Molino de Viento, en väg vi åkt många gånger. Solen lyste fint denna vackra dag.

Vi följde den vägen tills vi kom till väg GC 204 och svängde då till Tasartico, en smal

och krokig väg. När vi körde här gick mina tankar till Needles Highway i South Dakota.

Men vägen öppnade upp sig och vi fick en vidunderlig utsikt ner mot La Aldea de San Nicolas de Tolentino.

Ett möte klarade vi av.

Havet visade sig, men det tog längre tid än man tänker sig dit ner.

Vi kom ner till en kullerstensstrand. Strax innan var en camping. Sista biten från byn till havet var en dålig grusväg. Ser du bergakungen och hans profil? Här fikade vi, innan vi tog samma väg upp igen till GC 200, för det finns ju inget alternativ.

Sen åkte vi förbi Aldea och ut till havet vid Play la Aldea. Där blev det en glasspaus innan

vi tog oss upp till Balkongen och fotade mot Teneriffa.

Lennart ville se var avspärrningen tog vid från andra hållet, så vi åkte motorvägen till slut och körde upp på gamla GC 200 från det hållet. På håll kunde jag fota kröken vid den gamla utsiktsplatsen Andén Verde.

Vi körde ned igen och tog motorvägen tillbaka till Aldea. For igenom orten och följde sen GC 210 till Artenara. Här har vi åkt tidigare,så du kanske kommer känna igen något motiv. Även den här vägen är smal och slingrar sig uppåt.

Många olika bergsformationer var det!

Här var det riktigt branta serpentiner uppåt och

på andra sidan kom vi till en damm, med grön och lågt vatten.

På några ställen stack berget ut över vägen.

Vi körde igenom en liten tunnel och långt där framme såg vi El Nublo.

Ytterligare en damm med lågt vattenstånd. Har har man försökt leda ner vatten, men utan synligt resultat.

Ytterligare högre upp träffar vi på ett antal grotthus. De ser ut som vanliga hus i fronten, men husen går in i berget. En del av husen är fortfarande bebodda.

När vi närmar oss Artenara, ser vi var en del bränder härjade i somras. Liljor och gräs kommer snabbt tillbaka medan träden var svarta.

Artenara och den vita Kristusfiguren på bergets topp. Vi svängde in till Restaurante Cueva del Molino,

där vi åt en riktigt god middag.

Vi åkte sen vidare GC15. Där hade också elden löpt amok, men det ser ut som stora fibblor som blommar för fullt nu!

Vi passerade Cruz de Tejeda på vår väg nedåt mot norra delen av ön

Vackert här också, även om molnen kom på den här sidan av bergen.

De här blå skönheterna växte på många ställen utefter vägen.

Senare blev det väg GC 151 och här körde vi igenom La Solana.

Ju närmare vi kom motorvägen mot Las Palmas, ju mörkare blev himlen.
Vi fortsatte motorvägen söderut och gjorde ett uppehåll på IKEA för kaffe .Vi fick med oss ett ett nytt köksbord hem.
Det blev en lång och händelserik dag med massor av nya intryck.

Så här i Corona-tider känns det som om vi verkligen lyckades pricka in vår utflyktshelg!
Sedan midnatt gäller nu hemkarrantän för oss och alla andra på ön och 15 dagar framåt.

Efter födelsedagsfirandet

Den stora vackra födelsedagsbuketten som Lennart fick, delades upp i två. De stora liljorna och brudslöjan i en vas

och krysantemumen, ripsen och de små liljorna i en annan. Ripsen och krysantemumen är fortfarande fräscha! Helt otroligt.efter 15 dagar! Vad vi njutit av dessa blommor!

Vi har spelat par-mölkky ett antal gånger. En gång vann Jon-Helge och jag efter att Lennart gett upp efter första matchomgången!

Vi har träffat vännerna Ann och Leffe

och varit ute och ätit gott och med dem. Jag fick en rejäl portion med grillad fisk och

Lennarts köttportion var inte sämre den!

Meloneras brukar bjuda på fina solnedgångar, men här kom en molnkant i vägen.

Många promenader

med vackra blommor har det blivit.

En tisdagseftermiddag och kväll var vi med vännerna på

musikbarer på Playa del Ingles.

Det var blandad musik på de olika ställena, från schlager till rock.

I tisdags firade vi Lilly.

Anita hade bakat en otroligt god tårta, som försvann i ett jehu.

Botaniska trädgården i Maspalomas fick besök häromdagen. Bommulsträdet både blommade

och gav frö (och bomull).

I helgen som gick hyrde vi bil och for runt på ön (kommer i ett senare inlägg). IKEA fick också ett besök. Där köpte vi ytterligare ett vitt bord, så nu har vi ett både innanför och utanför glasväggen.

I dag gick vi runt i Parque Toni Gallardo, som öppnade igen efter en lång tids restaurering.

Det kommer bli ännu finare när alla buskar växt till sig och när konstverken av Toni Gallardo blir utplacerade

Vi fortsatte ner till Faro och Meloneras. En hel del folk i rörelse trots alla rapporter om Coronaviruset.

Kryssning 6

På morgonen den 15 februari la vi till i Santa Cruz de Tenerife. Efter frukost gjorde vi oss redo för en tur i stan.

Det var lite disigt, men varmt när vi kom till Plaza de Espaňa.

Vi tittade runt i centrala stan.

Vi gick förbi den gröna gata där vi bodde några nätter förra året.

Vackra träd och planteringar, här med cyklamen.

Vi gick till saluhallen och

tittade på utbudet.

Vi gick tillbaka till fartyget längs strandpromenaden. Vi hade en skön eftermiddag på fartyget och vår balkong.

På eftermiddagen firade jag min födelsedag med en juice-campari.

Vacker fruktdukning med en isblomma, när vi kom till middagen.

En jättegod förrätt med hummer, pepparotsås och romkorn!

Det här var sista kvällen ombord, så det var extra festligt vid middagen.

På kvällen blev vi som fyllt år under kryssningen, 146 personer, bjudna på en extra föreställning samt ett glas sekt, som avslutning. Trevligt!

Vid 19-tiden lämnade vi Teneriffa och

på morgonen den 16 februari var det ett vackert ljus

över hamnen och staden Las Palmas.

Vi åt en sista god frukost

med äggröra och tillbehör. Vid nio-tiden skulle vi lämna hytten och det gjorde vi. Vi tog oss till buss-stationen och vi hann precis på buss 30 innan den for iväg

till Campo International, Maspalomas och vi var hemma i El Palmeral igen!