Resan

Här är vägsträckningen  så som vi åkt från Santa Pola till Almeria, där vi är nu. Från Fortuna for vi i onsdags. Vi åkte småvägar via Cieza, Calasparra till Moratalla. En helt underbar väg genom ett blomstrande landskap. Miljontals med blommande mandelträd. På höjderna var det knoppar och på andra ställen utslagna blommor. Vackert som bara den.

 

Det fanns även här en del "inplastade odlingar". 

 

Här har vi stannat vid en utsiktspunkt. 

 

Moratalla var en helt underbar gammal stad med supersmala gator och många trappsteg, för att ta sig upp till kyrkan. Sakta men säkert tog vi oss upp genom att gå i serpentiner. Där uppifrån var en vidunderlig utsikt.

 

Via Cehegin kom vi så småningom atill staden Mula. Där parkerade vi för natten utanför en stängd simhall. Här fanns vatten och tömning och kostade 0 €. Det var promenadavstånd in till en stad med många gamla vackra byggnader. Vi fick sällskap av två holländska  och två engelska bilar. 

Som gammal Telia-anställd blir jag ofta fascinerad av tele- och elkopplingar. De finns på många ställen och även här.

 

På kvällen kunde vi titta på den vackert upplysta borgen.

På torsdag morgon fortsatte vi söderut mot Ahlhama de Murda. Skulle vi välja billigaste eller snabbaste vägen på GPSen. Vi valde snabbaste. Den vägen var slingrig men vacker. Vi körde snarare 40 än 80 km/tim. 

 Vackert böljande landskap. Även här fanns inslag av blommande mandelträd och olivlundar.

Via Lorca kom vi så småningom ner till kusten igen. Vi stannade för natten vid Aguilas. Här var en grusplan utan service. Så småningom fanns här ytterligare 16 husbilar - ingen mer svensk. Strandpromenaden var fin och vi gick längs hela bort till kastellet. En härlig promenad i solen. Så var det gott att komma tillbaka till Ellen och sitta ute en stund. Det blåste en hel del, så det gällde att finna lä.

I går fortsatte vi kustvägen. Vi svängde in vid Los Lobos och följde den mot Gurrucha.  En hel del berg var klädda med stora kaktusar. På en del ställen såg det ut som om de var planterade. Kanske för att hålla kvar den gnutta jord som finns på de torra bergen. De vita byarna lyser upp omgivningen.

Här är åter en vidsträckt utsikt från en en rastplats. Dit ner skulle vi. Här mötte vi flera grupper med cyklister som trälade uppför.

Carboneras for vi igenom. Här var turistigt med mycket lägenheter och hotell, liksom rondeller.

Vi tangerade en nationalpark innan vi kom fram till gårdagens slutmål - Agua Amarga.

Både igår  och idag har vi sett många gula buskar. Det är den skarpt gula vildginsten som blommar.

 

Här sov vi natten som gick. Nära till stranden. Här finns ingen annan service än soptunnor, en öppen bar och en restaurang.

Det fanns spännande öppningar i berget ovanför där vi parkerat.

Lennart klättrade upp och fotograferade. Här har det säkert bott människor någon gång i tiden.

Nu börjar mimosan blomma. Om någon vecka eller två kommer det att vara en fröjd för ögat, när alla mimosa- buskar/ träd blommar i full styrka!

Idag fortsatte vi ut till stora vägen och så in i nationalparken Gabo de Gate igen. Här en gammal kvarn.

Här såg vi också resterna av en akvedukt, kanske från romartiden.

Även den här vägen var stycktals slingrig, men utsikaten var fantastisk på många ställen, som här från La Ametista.

Ginsten blommar fint. Vi gjorde en avstickare ner till den gamla fiskebyn La Esleta.

Numera är det nog mer turister än fiskare. Vi såg bara en fiskebåt. Härifrån åkte vi till San José innan vi vände åter ut mot väg Al 3200.  Vi kom då ut i ett odlingslandskap med mycket plast. Det är inget kul att fota. Vi siktade på ställplatsen vid Almeria och därifrån har jag gjort det här inlägget.
Inget upphetsande ställe, men vatten, tömningsmöjligheter och inte minst ett fungerande wi-fi för 11 € är ok.

Ni på Bahia, som ska söderut. Följ gärna vår rutt. Ni får se mycket vacker natur, som trots sin karghet blommar för fullt nu. Även om vägarna bitvis har varit smala och krokiga så har de varit bra. Inget problem med en husbil. 12 ton har varit ända gräns vi sett och dit har väl de flesta av oss en bit kvar.
Även om vi har bra wi-fi, så har det här inlägget tagit en stund. Ni får ursäkta att jag inte tittar in på andra sidor och kommenterar.
I morgon far vi vidare söderut. Målet är fortfarande okänt för oss.