Paderne - Alte - Ameixial - Pereiro

Ett par dagar utan internet gör att det blir två rese-etapper idag. Vi åkte ifrån Paderne till Alte, där vi parkerade vid kyrkogården och gick in i stan.

 

Där såg vi säsongens första mandelblommor. Bedårande vackra och omsvärmade av insekter.

Där var också en blommande fikonkaktus.

Vi gick förbi ställplatsen, med 4 husbilsplatser. Där hade en fransman lagt beslag på två platser och så var det personbilar på de resterande platserna. Vi fortsatte till Fonte - brunnen och i dammen där simmande den här andfågeln.

Där gick också en grå häger och sökte föda.
Vi fikade i stan och sen gick vi till Ellen igen. Vi for vidare på väg N124 och vid Benafin svängde vi mot Rocha de Pene och Sobradinho, M 542. En liten men bra och vacker väg. Ellen fick jobba och så småningom kom vi till Malhão på 537 m.ö.h. Här fanns en bar och utsiktspunkt men också ett Tibetanskt buddistiskt tempel och skola.

Här uppifrån var en otrolig utsikt åt alla håll. Soldis och höga moln begränsade en del av vyerna.

 

Flaggor med böne-texter fladdrade i vinden.

Jag lagade mat som vi åt ute i solen. Kastrullerna hamnade på bordet för att behålla värmen i maten. Lennart hann ta plats vid bordet innan självutlösaren knäppte.

 

Överallt växer små vita blommor som påminner om Bellis, men har ett annat bladverk.

Vid Ameixial stannade vi för natten på en ställplats för 10 husbilar. Här finns vatten och tömningsmöjligheter och kostnaden är - gratis. Platsen är på området för en f.d. korkindustri. Det finns fortfarande stora korklager. Nackdelen var att vi inte kunde nå vår internetanslutning, men tyst och lugnt. Vi hade sällskap av ett engelskt-franskt par.

Vi gick en tur igenom byn. Här bebos den första delen av huset och de två bortre ingångarna är bara yttermurar. Såna luftiga hus finns det rätt gått om på sådana här avfolkningsorter. Vi stannade till och tog en kopp kaffe med en god glass till. Hur liten än byn är, så nog finns det alltid ett fik och/eller bar.

På väg upp mot ställplatsen fanns den här ringuren. Vi tror att man förr stängt in djur här.

Det var mulet på morgonen och jag tog fram akvarellfärgerna. Det var länge sen sist. Efter några timmars målande bestämde vi oss för att ta en prommenad i omgivningarna. Enligt gps´n var det dryga 2 km till en flod. En vacker väg som både slingrade sig, men också gick neråt. Här är ett kort taget utanför byn Azinhal dos Mouros. Sallad och kål är på väg upp och kompost med hönsgödsel väntar i högar på att bli utspridda. Vägen kantas av fikonkaktusar. En gammal man gick dubbelvikt med hacka och bearbetade marken.

En uttjänt vagn stod vid en ruin.

 

Vid floden Rebiera do Vacão stannade vi och tog en fruktstund innan det var dags att promenera tillbaka och nu var det mycket uppför. Små steg och sakta, så gick det bra. Under tiden blev det många fotopausar.

Många gula blommor som blommar nu. Här en blomma typ åkersenap, som doftade gott. Många bin och humlor surrade runt dem.

Krysantemer fanns också liksom

 

de här skira  blommorna och

de här lite mer robusta, men små.

Väl åter i Ellen fick vi uppleva en vacker solnedgång trots eller tack vare moln.

Senare fick vi ett kvällsbesök av ett 30-tal får och dess herde. Jättekul att sitta och titta på de små lammen som skuttade omkring!
I dag kom solen igenom molnen lite grann och vi bestämde oss för att åka vidare. Vi åkte N2 söderut

och stannade på en utsiktsplats på ca 485 m.ö.h. Då rådde inte solen på dimman, men visst blev det ändå en trolsk vy!

Vid Barran Velho svängde vi av och fortsatte den vackert markerade vägen N 124 nordöst. Kurvigt, men underbart vackert. Det finns gott om platser att stanna på.

Terrasser med planterade Pinjeträd. Visst är det fint!

Efter vägen har vi sett bl.a. brända korkekar. Vi antar att det gått fram en brand här för rätt många år sen och att man gjort planeringarna efteråt.

Dagens etapp slutade i Pereiro och dess Barragem. Här finns en nygjord ställplats för ett 20-tal husbilar. Det finns möjlighet att tömma och fylla på vatten. Finns också toa och en massa bord att sitta vid. Det man tar betalt för är vattnet. Här har vi sällskap av en fransk husbil.

Resan från Albufeira har varit jättevacker. Även de små vägarna, som vi åkt, har varit bra, men du ska inte ha bråttom när du åker här. Vi har inte åkt så många mil, men det tar tid, när det finns så många fina utsiktsplatser och fotomotiv!