Alte - Olhão

Vi hade som lägst 12° i natt, men värmen stiger fort när solen kommer. Efter en tid i bergen blev vi sugna på kusten, så vi for väg N 124 österut.

Det är många vackra vyer utefter den här vägen. Mjukt rundade kullar med olivträd och korkekar.

I en innerkurva hittade Lennart en plats för Ellen och oss. Han var fikasugen. Jag önskar jag kunde förmedla den doft som eukalyptusträden avger när solen skiner och morgonfukten dunstar. Här blev vi sittande en lång stund och bara djupandades.

Vid Barranco de Velho svänger vi söderut på väg N 2.  Vägen hade slingrat sig högre upp och när jag fotade den här vyn, var vi på ca 480 m.ö.h. Inte fy skam, eller hur?

På andra sidan vägen var en kulle där träden gjorde sig fint mot den soliga och blå himlen.

Vi svängde in på N 2 - 6 till staden Estói. Staden utforskade vi lite grann när vi stod på ställplatsen här förra säsongen.

Nu fortsatte vi vägen ner till Olhão. På håll kunde vi se saltbassängerna och salthögarna.

Vi körde längs strandpromenaden och småbåtshamnen och kom så småningom till en parkering, där det stod en massa husbilar: N 37° 1' 33,6''  V 7° 50' 9,9''. Vi parkerade bland de andra bilarna, trots skylten, som visar att det inte är tillåtet.
Vi gick en promenad längs vattnet och styrde sen in mot centrum av gamla stan. Där mötte vi husbilsvännerna Berit och Bosse, som vi träffade i Albufeira förra säsongen. 

De visade oss runt och Bosse och jag fotade en del, bl.a. det här kvarteret, med små låga hus.

Åter vid husbilen förevigade jag dem vid deras husbil.

 

Senare tog vi ytterligare en runda på stan och fotade den här skönheten. I bakgrunden finns baren Helvete.