Vinterresan 2014-15, del III

I dag blir det en sammanfattning för tiden vi var i Spanien, 150206 - 150309.

Vi lämnade Portugal via Serpa och åkte in i Spanien. Vårt mål var den nedlagda gruvan vid Rio Tinto, Minas de Riotinto.

Vi åkte de vackra vägarna N433 och N435. På långt håll såg vi gruvområdet, med sina sår i landskapet. Vi kom en fredag, då vi via internet visste att man kunde åka med tåg på en smalspårig järnväg längs Rio Tinto på lördag och söndagar. Vi besökte först gruvmuseet, som gav en bra bild av hur livet och gruvhanteringen varit. Sen åkte vi till tågstationen och stod parkerade på parkeringen över natten.

Tågresan gick genom ett färggrant, spännande, men förstört landskap. Trots allt kan man se att naturen återtar marken. Just här var det svavelutfällningar.

Efter ytterligare en natt på parkeringen fortsatte vi söderut.Vi passerade Sevilla och målet var nu Sanlúcar de Barrameda. Vi passerade många fällt med vinstockar.Vinstockar på den vita jorden och med Atlantvindar ger ett unikt sherryvin.

Det och en hel del därtill fick vi lära oss vid rundturen på Bodega Barbadollo och dess museum.

Sanlúcar de Barrameda var en trevlig liten stad, som riktade in sig på inhemska turister. Därför fick vi en mer genuin känsla för staden. Vi trivdes bra på parkeringen nere vid strandpromenaden, som var upplåten för husbilar. Vi hann med två karnevaler, för barn och vuxna, innan vi fortsatte vidare.

Vi tog kustvägen söderut och kom bl.a. förbi anläggningar med mängder av vindkraftverk. 

Efter att ha övernattat i Castellar de la Frontera, fortsatte vi väg A 405 och A 369 upp i bergen och fick underbara vyer.

Vi träffade återigen på blommande mandelträd.

Vid Ronda valde vi väg A 367 och sen A 357, så vi kom mot Malaga och Rincón de la Victoria, där vi stannade några dagar.

Så bar det åter upp i bergen utefter en vacker väg, A 356. Så småningom slingrade sig vägen uppåt och igenom "Lapporten", med många fina vyer.

Vi åkte över en högplatå, där vi såg snöklädda toppar och så bar det uppåt mot Alhama de Granada.

Utefter väg A 338 hade vi sen Sierra de la Nevada i blickfånget, innan vi kom till Granada och förorten La Zubia, där vi stannade på camping under tiden vi utforskade Granada.

Alhambra och Generalife fick besök,

liksom stadsdelen Albaicín. Alla tre finns med på UNESCO´s världsarvslista. Flamencokvällen var mycket bra!

Från Granada tog vi A 92 och A 334 till Huércal Overa, där det hade varit bouleturnering, så vi träffade på en del svenskar. Efter ett par nätter där, fortsatte vi ner till kusten.

Vi njöt av några olika stränder, innan vi rundade Cartagena och fortsatte strandvägen norrut till Torrevieja. Vi träffade förstås en hel del husbilsvänner, nya och gamla.Vi skulle gått på marknad tillsammans, men i stället blev min mamma sämre och vi bestämde oss för att snabbt ta oss tillbaka till Sverige.

På hemresan åkte vi en hel del motorväg, A 7. Vi övernattade i La Salzadella och dagen därpå fortsatte vi motorvägen norrut. Det fanns en del vallmoblommor utefter vägkanten.

Vi såg borgen på håll, innan vi for in i Frankrike.

Vi gillar Spanien med sin dramatiska natur och vindlande vägar och många historiskt intressanta städer. Granada var en av höjdpunkterna på resan.

I Spanien betalade vi 395 kr för att åka betalväg. Vi träffade bara betalautomater, så tekniken mätte vår husbil, 7,93 meter lång. 

Del IV, sammanfattar sista delen av vår vinterresa, Frankrike - Sverige och den kommer inom kort.