Efter en morgonpromenad i Boxholm for vi på mindre vägar mot nordost.
Vi passerade genom mera odlat landskap och mindre sten,
men det fanns även stenrika gårdar här också.
Kabblekorna blommade vackert i diken, som fortfarande har lite vatten.
Det finns många vackra ekhagar i södra Östergötland, även här.
Vi kommer till och åker förbi Spellinge herrgård.
Enligt länsstyrelsen i Östergötland bildades Säteriet Spellinge i mitten av 1600-talet. Anläggningen brann år 1740 och de nuvarande byggnaderna har uppförts därefter. Gården består av två bostadshus med placering mitt emot varandra. Det gula huset, Kavaljersflygeln, är från 1761 och är en ovanligt välbevarad byggnad, där inredning knappt förändrats alls sedan byggnadstiden.
Den höstsådda rapsen började knoppas, så snart är det dags för de knallgula fälten.
Vi stannade till hos Forsbergs i Mantorp och tittade på husbilar. Fortfarande duger Ellen bra.
Vi åkte inte långt på gamla riksettan innan det blev stopp för lunch på Sjögestad motell. Ett ställe vi kan rekommendera.
Första delen av Sjögestad motell byggdes år 1954 och är ett av Sveriges första motell. Restaurangdelen kom till 1965. Lite av charmen är, att stor del av inredningen finns kvar sen den tiden, men maten och salladsbordet är gott och fräscht.
Därefter fortsatte vi Spärringevägen och passerade röda hus med vita knutar - så vackert i grönskan.
På Östgöttaslätten fanns en del vindkraftverk, men inte så många som det skulle kunna vara med tanke på vindarna som drar över fälten.
Vi passerade Svartån, som kommer från Mjölby (sjön Sommen) och rinner mot Roxen.
Vi möter en grisbil och vägen är bredare än jag tror!
Vi kommer ut på en lite störreväg och är snart vid Vreta kloster.
Vi svänger av till Berg och slussarna. Nu har kanalbåtstrafiken igång, men det fanns inga båtar vid slussarna.
Vi fortsätter till Stjärnorp och slottsruinen, som håller på att restaureras, för att kunna fortsätta att bevaras till eftervärlden.
Ett omfattande jobb, som kommer pågå nästa år också.
Vi gick ner i ravinen bakom slottsruinen. Där är en meandrande å. Här växer vitsippor, kabblekor och vattnet rör sig sakta och ger ett rogivande ljud ifrån sig, som kompletteras av fint fågelkvitter.
Häggens knoppar kommer fint i solen!
Solen och bladverket ger en intensiv grönska och fin omgivning till "stubben". Ravinen är inget naturreservat, men hanteras varsamt, för att vi alla ska kunna njuta här.
Många av vitsipporna var överblommade, så vi var nog en dryg vecka sen, för att få hela det vita blomsterhavet!
När vi närmar oss slottsruinen igen finns en vacker stubbe, som gör sig bra mot den blå himlen.
Vi går ner på framsidan och tittar på slottsruinen och slottskapellet, som tillhör svenska kyrkan.
När vi vnder oss om har vi den här utsikten över Roxen.
Vi åker vidare en liten bit och stannar till vid Roxen för en glasspaus i solen. Jag fastnade för den här vackra vindpinade tallen.
Vi fortsätter mot Vånga och får ett otrevligt möte. Hade vi inte kört sakta och Lennart tvärnitat hade vi haft den här idiotiska bilisten i fronten! En del personer borde inte köra bil!! Jag var beredd med kameran för att fota traktorlasset och så plötsligt dök bilisten upp!
Highland Cattle-boskapen njöt och idisslade i solen.
Vånga har en vackert väl betad ekbacke med många enar. Har genom alla år älskat den här backen.
Vi närmade oss Vånga kyrka och där fanns det många får och lamm. Där det var kor förr är det lamm nu. Tur att det finns några djur som betar och håller efter det öppna landskapet!
Vid gamla Ljusfors station passerade ett diesellok med några vagnar från Finspång mot Skärblacka, Kimstad. Inte många tåg som passerar här.
Persontrafiken la man ner i början av 1960-talet. Jag hann åka rälsbuss två år till Realskolan i Finspång från Skärblacka, sen blev det buss.
Strax därefter passerade vi pappersbruket, numera Billerud Korsnäs. Sen var det inte många km innan vi var i Norrköping. Här inne gjorde jag mitt första sommarjobb på laboratoriet. Då trodde jag mitt framtida jobb skulle innehålla kemi i någon form.
12 kommentarer:
Vilken underbar Vår-resa ni gjort,vackra bilder!
Ha det gott o njut.....
Vånga sig likt!
Jag åkte rälsbuss mellan Ljusfors o Finspång i två år.
Östergötland är superfint!! När det är trångt kan man alltid trixa, så det går bra. Det är värre med chaufförer som inte har omdöme, de är livsfarliga i ordets rätta bemärkelse.
Det har varit sköna dagar. Tur att man kan ta vara på det vackra vädret!
Jag tycker i stort att det är sig likt, men det byggs en del. Där det var kor tidigare är nu får eller ingenting. Vill så gärna att det finns bönder som orkar, så vi får ha de öppna markerna.
Så vackert det är i våra omgivningar! Skönt att mötet gick bra
Oj, oj, det var (alldeles för) mycket småvägar. Ni upptäcker verkligen mycket och vackert när ni reser.
Jättefina bilder på er resa genom Östergötland (även mitt en gång i tiden). Själv börjar jag längta efter en tur nu, speciellt när man som jag haft en besvärlig förkylning i 2 veckor. Knappt kunnat vara ute i solen.
Vilken härlig tur ni har varit på, fina bilder.
nu när solen lyser har vi mycket att göra.
Ha det gott. 😎😎
Känns hemtamt med bilderna från vårt vackra Östergötland! Vi har delvis åkt samma sträcka - i alla fall mellan Vreta kloster och Vånga :) Stjärnorpsravinen är en fin plats att njuta av naturen på - måste nog ta en tur dit igen.
Vissa borde inte vara ute på vägarna - vi höll på att få en motorcykel i fronten förra året.
Ha det gott!
Era resor och dina bilder från närbelägna trakter inspirerar verkligen. Man behöver inte resa över broar och sund mot kontinenten för att uppleva fantastiska miljöer.
Ja du har ju bildbevis på en ego-idiot. Vi mötte en lastbil på liten väg i Tyskland, toppar trafikdårelistan hittills. Hoppas ni gör en vintertripp med Ellen kommande vinter, alltid trevligt att följa din blogg. Men nu vill jag se dig på startsidan...Byt ut "gubben" men bara där. Hälsningar Solan & Lasse, vi sågs på spanska Citronlunden förrförra året.
Skicka en kommentar