Blåst och mulet, Teneriffa del 5

Den 15 februari var det blåsigt och mulet, så vi bestämde oss för att göra en dagsutflykt.

Våra turer på Teneriffa.

Vi körde motorvägen norrut och så nådde vi Santiago del Teide. Det grå vädret övergick i regn.

Vi svängde av till den mindre vägen TF 436 mot Masca. Den var smalare och slingrade sig uppåt, men det fanns inga begränsningar på vägen. Vid utsiktsplatsen på första toppen, såg vi en fin regnbåge och vägen som slingrade sig nedåt.

Det var vackert trots regnet på rutan. Hur vackert skulle det inte varit annars med all blommande vit ginst!

Vi kommer ifatt en buss,

som hade det lite trixigt i kurvorna. Den vita bilen, som hade bråttom och körde om förut, förstår inte först att bussen behöver mer utrymme för att kunna backa, innan den tar sig runt i kurvorna. Det är inte en fullstor buss, utan vi uppskattar den till ca 12 meter.

Under tiden tog vi det lugnt nedåt, fick vi chans att se utsikten.

Tycker man att Trollstigen och Gamla Strynvägen i Norge är besvärliga, så ska man inte åka den här vägen med husbil. Vägen är smalare med många hårnålskurvor, men vacker och Lennart tyckte den var rolig att köra.

Vi fick ingen parkering vid Masca, utan fick köra någon kilometer längre fram och sen gå tillbaka.

Masca klänger sig i en ravin med 600 meter höga bergväggar.. Byn byggdes av Guancherna, Teneriffas urinvånare. De levde helt utan kontakt med den övriga delen av ön. År 1496 intog conquistadorerna dalen och dräpte befolkningen, som bodde där. Masca var helt gömd för den resterande delen av ön fram till 1927. Då fick de telefon, men de kunde fortfarande inte ta sig därifrån utan flera dagars vandring till fots eller med åsna.
1991 byggdes en smal slingrig väg, som vi  nu åkte på.

Regnkappan fick vara på, men vi hade tur att klara oss utan regn när vi besökte byn runt den lilla kyrkan.

Vi fortsatte senare till en ny utsiktsplats och kunde se tillbaka på det vackra terrasslandskapet och hur vi åkt.

Jag kunde också på nära håll se på de vackra gula fibla-liknande växterna, som växer på många ställen utefter vägkanten.

Den regnvåta vita ginstbusken fick också några foton innan vi fortsattte

till nästa stopp. Härifrån kunde vi verkligen se de olika bergsformationerna.

Åt andra hållet såg vi en by och ett berg, där man tidigare brutit någonting.

Vägen fortsatte nedåt och vi kom till Boenavista del Norte.

Vi hade trott vi skulle kunna ta oss till Faro de Tena, men vi kom fel dag och fick vända.

Vi åkte istället förbi en massa bananodlingar utefter väg TF 42 och kom till Garachico. Här parkerade vi för en längre stund och tittade på den fina ön,

blev fotade tillsammans,

åt en liten lunchmacka innan vi

for iväg igen.

En ny utsiktsplats och vi kunde titta tillbaka på där vi gått tidigare. Här någonstans missade vi avtagsvägen till den mindre vägen TF 373.

och tog en ännu mindre väg för att nå TF 373.

Det gick brant uppåt, mer än vad som framgår av bilderna. Jag var lite skrajsen för att vi kanske skulle tippa bakåt, men Lennart skrattade och sa att jag skulle luta mig framåt, så var det ingen risk!!! Här skulle jag inte velat åka med Ellen, men det hade säkert gått bra enligt Lennart!

Det gick bra och vi fick bara ett möte med en personbil.

Vi kom ut på väg TF 373 och där träffade vi på lavastenar som var täckta av mossa eller lava. Molnen gick lågt och det var väldigt fuktigt.

Det regnade en stund, innan det på nytt "lättade"! Låga moln eller dis kan också vara mäktigt.

Vi komsnart ner till Santiago del Teide och sen var det motorvägen tillbaka till hotel Teneriffe Sol.

På rummet väntade en Cava och godis på mig, 68 år!

Vi skålade för oss

innan vi gick ut i natten.