Lördag - onsdag

I lördags var det tvätt och lite styr med matlagning, innan vi fick gäster vid 16-tiden. Då var det ett engelskt-tyskt gäng, Linda och Frank samt Lilly och Wolfgang, som kom på besök. Efter en del prat blev det tapas på altanen. Solen sken så intensivt att vi fick dra ned bambujalusierna.

Senare på kvällen var det helt ljuvligt på altanen. Karnevalen har dragit igång, men vi valde att njuta på altanen och senare se på TV.

Patric's day, söndagen den 17 mars, firade vi med en massa irländare,

och våra vänner Linda och Frank, Lilly och Wolfgang.

Erwin och jag var också med runt bordet,

liksom Sigrid, Irma och Siggi.

Lennart var förstås också med. Han hade lite styr med skummande Guinness och numera kraftig mustasch. Det kalla ölet smakade gott i värmen.

Vi flyttade runt under parasollet för inte bli stekta av solen. Eter några timmar bröt vi upp från sällskapet. Då hade vi lyssnat på en irländsk trubadur.

Innan vi lämnade området lyssnade vi på ett intensivt och taktfast trummande.

I måndags, när vi gick till Mercadona vid Meloneras och handlade, kunde jag inte annat än stanna till vid den här vackra busken. Flaskborstblommor, Callistemo rigidus.

På eftermiddagen var Helena och Jukka till oss på dessert, jordgubbar med chokladglass och grädde. Smakade bra. Vi fick då ytterligare en gång höra om de fina promenadvägarna vid Arinaga.

Det inspirerade oss, så i tisdags gjorde vi en utflykt dit med buss nr 25. Vi steg av mitt i byn och drack kaffe, innan vi fortsatte ner till stranden. Först gick vi till vänster.

Vi passerade statyer både i vattnet och på stranden. I bakgrunden ser du många vindkraftverk. Här kommer det åt att blåsa, förmodligen för det mesta.

I slutet av strandpromenaden, som ledde fram till en ruin - kanske borg, var det många fina fiskar i glaserad keramik.

Man kunde gå en trappa upp för att nå utsiktsplatsen, men vi valde en kringgående rörelse för att slippa trappstegen och kom då nära fiskarna. Riktigt vackra!

På håll såg vi fyren. Vi hade tänkt oss dit, men det blåste så intensivt att

det blev ett kort på mig och den fina utsikten, innan vi gick ner till strandpromenaden igen för att gå åt andra hållet.

Vi passerade ett hus med en tavla av fina kakelplattor!

Det rostiga konstverket markerade att stranden var slut. Vi visste att där i närheten skulle det finnas

en pitoresk restaurang med bl.a. jordgolv. Vi hittade stället, men tyvärr var det stängt.

Vi gick stranden tillbaka. På många ställen utefter strandpromenaden fanns det soffor att vila sig på, samt åtminstone två allmänna toaletter.

Magen kurrade, så det blev en varsin god pizza, innan vi gick mot busshållplatsen. Bussen gick en gång per timme i bägge riktningarna till en kostnad av 3,50 €/person och tur. Bra pris för en timmes resa!

På förmiddagen tog vi återigen en promenad till San Fernando och Belavista för att justera mina röda glasögon, som vill trycka på näsan. Hoppas det är sista promenaden i det ärendet!