I dag blev det nog resans längsta etapp med 21 mil. Men det var en större väg och planerna på att stanna i Castro Verde ändrade vi på. Vi hade ju redan sett stan och det var alldeles för varmt för att vara ute och titta på olika ting.
Efter en varm natt med som lägst 19,5 grader gav vi oss i väg söderut. Vi åkte IP2 och senare IP1. De vägarna hade vi inte åkt tidigare. Även i dag är det disigt, men lite mindre.
På håll såg vi en luftballong, samtidigt som vi såg mängder av nyplanterade fruktträd. Längre fram var det ett område med massor av fruktträd i olika storlekar. Vi funderade länge på vad det kunde vara, men tror att det var granatäppleträd. Blandat med de här odlingarna var grönsaker, samt majs. Där var tillgång till bevattning.
Längre fram var det torrare och olivträden tog över marken. Där blev det också mjuka kullar.
Lite högre kullar och där växte korkek och pinjeträd.
Vidsträckta vyer. Synd bara att diset var där.
Det var en del långa nedförslut, men också en del uppåt. Även här var det bevattning, för att fåren skulle få något bete.
Vi svängde av från vägen och tog kaffepaus nära korkekar.
På en del ställen avlöste byarna varandra liksom vinstockarna.
På andra ställen var det stora Adegor med ansenlig areal.
På flera ställen såg vi att de nyare olivträden var planerade mycket tätare, än de äldre. På ett område såg vi till och med att träden var klippta. Troligen testade de med någon maskin, för att kunna plocka oliverna.
Ytterligare längre fram på resan var en platå med mycket boskap. Stora områden och mängder nötkreatur.
Det blev torrare och inte skymten av bevattning.
Så kom vi till relativt nyplöjd mark.
Ett och annat träd och
på håll blev det sen mer kuperat och flera utströdda korkekar.
Vi nådde avfarten till Messines och väg R124. Där svängde vi av.
Jag började titta på de vackra skorstenarna, som finns här ner. Jag siktade på den, men fick också med bilarna. Dem noterade Lennart, bl.a. Austin A30.
Så bland skyltar och annat såg vi borgen och vi kände det som att återse en gammal vän. Silves besökte vi första gången våren 2013 och sen återkom vi 2014 och 2015.
Vi parkerade Ellen på grusplanen vid simhallen, där vi stod första gången vi var i Silves. Nu är där en ställplats. Sen gick vi bort till den andra ställplatsen, där vi stått de två senare gångerna vi var här. Vi passerade en stork, som var hemma i sitt bo.
Vi träffade inte på någon gammal bekant, så vi gick tillbaka och jag fotograferade en stor nerium på återvägen.
2 kommentarer:
Fantastiskt fint väder. Här har det varit stormbyar tre dagar i sträck, så jag tror inte du vill byta. Om ni varit där tre gånger förut så gissar jag att Silves är en av era favoriter.
BP: Du har helt rätt! Vi vill inte byta väder med dig och Silves är en mysig liten stad med trevliga caféer och restauranger!
Skicka en kommentar