Del 9 av vår resa Singapore - Sydney - Nya Zeeland, Sydön

Den 26 november var det en svalare natt, men det blev 24 grader innan vi gav oss i väg från campingen i Murchison. Det var en del vacker fågelsång på morgonen.

Bara en kort bit efter Murchison träffade vi på ett hjorthägn. Det är det fjärde hägnet på Sydön, som vi sett.

Vi följde en dalgång med berg på sidorna och hagar närmast vägen.

Mera djur, men nu var det kor.

Vi, liksom andra med husbilar, stannade vid Hope Saddle Lookut. En liten parkering med rastplats och en utkikspunkt en bit därifrån.

Vi kunde så långt åt alla håll.

När vi var där kom det en turistbuss. Det blev mycket trixande och väntan på att husbilar skulle åka, innan den kunde vända.

Där nere körde vi tidigare.

Resan fortsatte neråt en stund, för att sen fortsätta i nya svängar.

Innan vi kommer till Korera var det nyplanteringar av Pinjeskog,

men också stora avverkningsområden. Knepigt hur de får ner träden från höjderna.

När vi svängde av från Highway 6 och körde in i Motueka Valley började fruktodlingar. Mycket vinbärsbuskar, men också andra frukter,

liksom många odlingar med humle. Det bryggs ju en hel del öl, så det går nog åt mycket humle. Fläckarna är från ett smutsigt fönster.

Vägen går uppåt genom vackra gröna kullar, som ser ut som sammanpressad sand, med lite stenar i. Får finns det förstås överallt.

Så återkommer de gula buskarna igen.

Vid Ngatimoti stannar vi för en fruktstund, samtidigt som vi betraktar Moteuka River.

Såna här skyltar fanns det överallt utefter vägen, för att informera om hur stor brandrisken var i naturen.

I Motueka åkte vi runt i stan och tittade, innan vi tog oss till Camping Fernwood Holiday Park. Vi kom dit redan vid 13-tiden, men vi behövde slappna av i solen. Julträden, Pohutukawa, blommade fint! Koordinaterna till campingen: S 41°8' 5,8''  E 173° 0' 32,4''

Efter att ha ätit och varit i solen sen stund tog vi en promenad mot hamnen, där det var ebb.

   Vi fortsatte gå parkområdet runt sjön. Det var bra gångvägar och där gick det säkert att cykla också.

Rosorna var vackra och bina var flitiga!

Akasieblommorna lockade insekter både med färg och doft!

I går kväll fick vi ovädersvarningar, så fredagen den 27 november åkte vi kustvägen, Highway 60,  till Richmond, där vi tömde toa, då den möjligheten inte fanns på campingen. Det hade börjat blåsa rejält och när vi fortsatte vägen mot Nelson, slog vattnet upp på vägbanan.

Vi hade tänkt stanna i Nelson, men vädervarningarna gjorde att vi fortsatte den kustnära vägen och sen svängde vi upp bland bergen. Det blev mer och mer mörka moln,

men solen bröt igenom då och då.

Vi gjorde ett längre stop vid Pelorus Bridge och Kanuka Picnic Area. Här åt vi bland annat lunch och

tittade på när en koltrast bearbetade ett äpple.

Vi körde vidare och så småningom kom vi till Havelock, där vi tankar för 1,199 NSD/liter. Ovädret kom i fatt oss och vi åkte till Havelock Holiday Park med koordinaterna: S 41° 16' 41,5''  E 173° 46' 6''. Det kostade 42 NSD inkl allt. Vinden tilltog och regnet kom.

Det blev några intensiva skurar, men vid 18.45 var det över och vi gick till restaurang Mussel Pot och åt stora gröna musslor.

Det dröjde inte så länge innan alla skal var urätna och det goda vinet urdrucket. Kommer du till Havelock, ska du definitivt gör ett besök på den här restaurangen! Efter dessert var vi mätta och belåtna och tog en runda i samhället och ner till hamnen.

Del 8 av vår resa Singapore - Sydney - Nya Zeeland, Sydön

Tisdagen den 24 november startade vi från ett mulet Franz Josef Glacier, orten. Det kom några skurar under natten och det var blött på marken utanför husbilen.

Vi fortsatte resan norrut utefter Highway 6. Molnen gick fort och lågt, kändes ibland som om vi skulle krocka med dem. Så småningom kom vi till ett deltalandskap med kor och hagar. Det är Whataroa Scenic Reserve. De hade tagit en omgång gräs och det ligger kvar några plastbalar. Det är många kor, som betar, men marken verkar vattensjuk.

Vid Mikonui Rivers utsiktspunkt sträcker vi på benen, men vi ser inte speciellt långt.

Höga fina Rhododendronbuskar lyste upp i det grå. Här har vi kommit till den gamla guldgrävarorten Ross. Efter den orten blev det mindre regnskog, men stora fårskockar. Vi såg också den första trädplanteringen av pinjeskog.

I staden Hokitika gör vi ett längre stopp. Vi parkerade på en gata och vad hittade vi där?

Jo, en vacker dörr med en spännande figur med blänkande gröna ögon!

Där inne dolde sig en Jade-atelje. Vackra stenar och vackra smycken!

Jag bestämde mig inte på direkten, utan vi tog en promenad längs den gamla kajen ut till havet, Tasmanska havet. Här blåste det friskt, så regnjackan gick åt som skydd.

Vi kollade in gamla byggnader och en del andra försäljningsställen med Jade, men vi gick tillbaka till ateljén. Där blev det ett par örhängen till mig och ett varsitt par till dottern och sonhustrun. Om du fokuserar ovanför hylla, kan du se hur många olika sorters jade det finns, vad gäller färg och sen skiljer det i kvalité också. Jag gillar mörkgrön jade, men det finns från gulgrön till svart!

Efter att ha ätit mat fortsatte vi på Highway 6, längs ett upproriskt hav. Här åkte vi över Taramakau River på en bro, som delades med tåg.

Vi åkte till Greymouth, där vi stannade för natten på Greymouth Central Motorhome Park med koordinater:S 42° 27' 11,6''  E 171° 12' 35,6''. Vi betalar 25 NSD. Det regnar en del på kvällen, så det blir till stor del en "husbilsinnekväll".

Onsdagen den 25 november började vi med att tanka bilen för 1,249 NZD/l. Sen gick vi runt i staden och köpte färskt bröd, innan vi fortsatte kustvägen norrut. Jag var trött på regnet och var sugen åka in i landet, men jag blev övertalad av mannen på macken, att fortsätta kustvägen för det var mycket vackrare att åka där.
Kolla texten på bankhuset. Visst är det väl fyndigt gjort?

Sån tur att vi fortsatte kustvägen, för det blev soligt. Vi tog fikapaus i solen vid "Strongman Mine Memorial" och jag

passade på att fota rödklöver med flera blommor, sen vi tittat på minnesmärket.

Vägen norrut gick väldigt  kustnära, så vi fick se mycket av det oroliga havet. Vinden hade blivit mycket varmare under natten och det var inte bara solen som värmde.

Nästa längre stopp blev vid Pancake Rocks Blowholes. Palmerna på bilden är Nikau Palm, en art jag, mig veterligen, inte träffat på tidigare.

Det var många spännande bergsformationer, som till en del påminde om gotländska raukar, men här tillkom vattenkaskaderna genom hål, där vågorna kom in.

Här kom vattnet upp för fullt. Det yr fina vattendroppar i luften!

Här har vattnet dragit sig tillbaka lite. Att berget är ljusare här hänger på att kameran har en annan vinkel, som ger annat ljusinsläpp.

Ytterligare en stund senare var inte mycket vatten kvar och vi kunde se hålen där de stora vågorna kom in.

Ser du huvudet?

Tittar du länge här, kan du se både en smygande tiger och troll mm.

Mäktiga vyer med olika scenarier! En fantastisk upplevelse. Även om det var fuktigt i luften, så behövde vi vattentillskott. Vattenflaska är med för det mesta. Pancake Rocks hade bra tillgänglighet, där man kan ta sig fram med rullstol.

Resan fortsatte norrut längs kusten och det vackra, men oroliga havet.

Vi körde ifrån havet en bit och det blev lite kurvigare, liksom backe upp och ned. Här var det, som många gånger tidigare, en enkelfilig bro. Regnskog är det på bägge sidor vägen.

Vi gör en avstickare till Westport, en villastad, där vi handlar och äter mat. Förr var orten känd för guldbrytning, men sen övergick det i kolbrytning. Rosorna är vackra!

Vi åkte tillbaka samma väg, 6 km, och fortsatte så utefter Highway 6. Vi följer floden Buller River mellan skogklädda kullar.

På ett ställe blev vägen väldigt smal, men det fanns trafikljus, som reglerade från vilket håll det var fritt fram. Det ser lågt och trångt ut, men en långtradare tar sig fram under klipphänget.

Några kurvor senare kunde vi stanna vid Kilkenny Lookout och se tillbaka på hur vi åkt. Det växte massor med fingerborgsblommor efter vägkanterna. Ser du den flitiga humlan?

Vi gör många stopp efter vägen. Fikar vid Lyell, en gammal gruvort, som nu bara har en rastplats, där man kan campa. Det blev återigen lite mer hus. Här återkom även de gula buskarna, som täcker en del berg.

Regnskogen avtar och det blir mer planterade pinjeträd.

Vi kom till Murchison och

efter orten stannade vi på Riverside Holiday Park med koordinaterna: S 41° 47' 39,2''  E 172° 20' 20''. Vi betalade 30 NSD inkl wi-fi. Floden rann precis bakom oss och ägaren beskrev att många kommer hit för att fiska. Granne med campingen fanns också en golfbana.

 Vi följde en promenadstig utefter floden och tog några foton på blommor.