Gamla Häfla Bruk

I dag har vi gjort en tur med Ellen i Finspångs kommun.

Från Norrköping körde jag Katrineholmsvägen norrut och svängde in mot Rejmyre. Halvvägs mot Rejmyre tog jag höger mot Kalbo by. Inte långt därifrån, Bränntorp, hade jag tidigare fritidshus, så det här var en välbekant väg, men säkert 8-10 år sen vi var här senast.

Vid Brenäs tog vi vänster mot Hävla. Träden och förbuskningen, när det inte längre är några betande djur, gjorde att det bara var på ett ställe, som vi såg sjön Tisnaren ordentligt.

Vid Hävla svängde vi av på Rejmyrevägen, men följde den bara några kilometer innan vi tog av på en grusväg mot Gamla Häfla Bruk. På den vägen passerade vi en nyfiken häst.

Den lilla sjön Vagnaren låg spegelblank.

Snart var vi framme vid Bruket och där gjorde vi en längre paus i solen.

Vattenhjulet var stilla idag.

När man tittar in i hammarsmedjan, kan man förstå hur vattnet bidrog till kraften i den stora hammaren.

Jag har varit här en massa gånger genom åren, både med barn och utan. Har du inte varit här, så kan vi rekommendera ett trevligt utflyktsmål. I dag fick Lennart hålla sig på ena sidan av bruket medan jag tittade runt.

Den lilla blåklockan växte i slänten liksom

vädd och en massa andra sommarblommor.

Vattenrännan försåg sågen i det röda huset med vattenkraft.

Där i närheten växte några plantor med Cikoria! Inte så ofta man ser dem i de här trakterna.

Senare fortsatte vi förbi resterna av Regnaholm slott, Regna och Igelfors innan vi kom till Hällestad. Ett smutsigt fönster, men du kan ändå se en del av Hällestad kyrka, vars klockstapel är återupprest på Skansen i Stockholm.

Vi stannade till en stund i Finspång och fick en kaffetår på altanen, innan vi fortsatte hem till Norrköping.
Det blev en trevlig rundtur i min gamla kommun och ytterligare en dag, som jag kört Ellen!

En dag hemma

På förmiddagen satte jag en liten deg på 3 dl vatten, en skvätt olivolja och en msk honung samt ca 7 dl specialvetemjöl och så förstås surdegsgrund. Jag hade inte planerat att baka idag, men i morse när jag kom ut i köket var surdegen bubblig och på väg upp mot plastlocket, så det blev dags att ta hand om den.

Degen var lös och det blev olikformat bröd, men bröden höjde sig bra och fick fina luftbubblor. Viktigast av allt - det smakade riktigt gott med ett fint tuggmotstånd.

2009/10 höll jag på mycket med surdegar, både råg och vete, och hade då en bra grund för att baka. Det var innan pensionärstiden och jag bakade på 1 liter degvätska. Nu prövar jag mig fram på nytt.
På Facebook fick jag en del frågor hur jag gjort surdegen, så jag beskriver här.

Surdegsgrunden hade större bubblor i morse. Det här är det jag sparade för att ha till nästa bakningstillfälle.
Jag bakade rågsiktskakor den 26 juni och då sparade jag en degkladd från det baket, som jag la i en plastbytta. Då snabbade jag på processen lite för att få surdegsgrunden att mogna.

Till degkladden hade jag i ca 0,5 dl specialvetemjöl och

ungefär lika mycket fingervarmt vatten, och så rörde jag om.

Samma procedur har jag gjort i kväll och har då en rätt lös surdegsgrund. Så här ser den ut för mig nu. När man startar från början med bara vatten och mjöl, är det inga bubblor de första dagarna.

Täck över öppningen antingen med plastfolie eller ett lock, som inte sitter hårt på. Surdegen behöver värme. Jag har den står framme så här års. På vintern hade jag den i skåpet över kylskåpet, så den fick lite extra värme.
I början kan surdegsgrunden skikta sig och då får man röra ihop den. Den behöver stå två dygn innan man fyller på med nytt mjöl och vatten. Det ska lukta fräscht och lite syrligt. Det finns mängder med recept på nätet. Ofta står det att innan man matar med nytt mjöl och vatten, ska man kasta bort hälften av det gamla. Jag har svårt kasta mat, så jag delar i flera pytsar. Har man kvar hela innehållet, måste man öka mjöl och vattenmängden för att jästbakterierna ska få näring. Ibland har jag haft i en halv tsk honung för att snabba på processen. Efter de första 2 dygnen matas surdegsgrunden en gång/dygn. Efter 8 - 10 dagar är den färdig att användas.

När jag bakade på en liter degspad använde jag 400 gr surdegsgrund och 1 dl olivolja eller solrosolja samt lite honung och kryddor samt mjöl tills det blev en lagom fast deg.
Nu håller jag på att treva mig fram, se starten på inlägget.
Brödet ovan fick jäsa en andra gång på plåten. Tror det skulle fungerat bra om jag hällt den lösa degen direkt i en smörad form, där den fått jäsa en stund innan ugnen.

När jag bakade hade jag ugnen på 200 grader och ställde in ugnstermometern på 97 grader. När jag bakade större limpor hade jag dem inne till 98 grader, men då på 175 graders värme. En smaksak förstås hur väl gräddade de ska vara. Har testat baka limpor med att ha lite vatten i ugnen. Det är gott med den sega ytan.

På eftermiddagen ägnade jag mig åt att fräscha upp gamla dock-kläder, som både jag och Anna/Per lekt med. Nu är det dags för Noelle. Min mamma Asta la ner mycket tid på att sy dock-kläder av allehanda små lappar. Jag sydde väl också ett och annat plagg, men idag blev det mest att snygga till sömmar, tryck-knappar och knappar samt stryka. Undrar just om jag blir populär nästa gång jag kommer till Finspång?

Träningskörning med Ellen

I dag har jag varit ute och träningskört Ellen. Det var länge sen sist, så jag kände mig riktigt ringrostig och skrajsen, när jag skulle backa ut från vår parkering. Enligt mitt tycke stod en husvagn alldeles för nära Ellen.

Färden gick via Kimstad till Skärblacka, där vi åt en riktigt god lunch på Lingon&Dill. Oavsett vad vi ätit där, så har det varit vällagat och smakrikt!

Lennart fick ha höjdläge på foten på ett sätt som han inte testat tidigare.

Från Skärblacka körde jag ner till Norsholm och Café Slussen. Det är Lingon&Dill som driver caféet sen något/några år tillbaka.

Där passade vi på att äta dessert, en god och stor bit av tryffelchokladtårtan! Kommer ni hit, så testa en sån bit!!

Medan vi åt passade vi på att titta på slussningen i Göta Kanal.

Det är lågvatten i Roxen, så höjdskillnaden var inte stor och slussningen gick snabbt. Slussvakterna som jobbar här har stressen att passa alla tåg, som ska gå överjärnvägsbron, som hissas här.

Jag fortsatte från Norsholm mot Söderköping.

Det var en del köer mot Söderköping, men mot Norrköping flöt allt bra.

Det blev en extra sväng över en del av Vikbolandet, så vi fick chans att se alla lin-fält som blommar. På håll kunde man tro att det tillkommet en ny sjö, så blått var det på några ställen.

Det fungerade bra att parkera när vi kom åter till uppställningsplatsen, så nu känner jag mig riktigt nöjd!

Finspång

I går kändes det som vi behövde lite andra intryck, så efter lunch for vi till Anna med familj i Finspång. De gula rosorna vid entrérabatten var vackra.

Lennart fick ett högt fotläge på altanen,

medan barnen och jag lekte. Vi kollade också in alla grönsaker som växte så det knakar.

Mamma kunde måla och pappa snickra under tiden. De låga nejlikorna var en riktig färgklick i rabatten.

På eftermiddagen idag for jag åter till Finspång, medan Lennart var hemma och tog ryggläge med foten i höjden.
Barnen och jag fortsatte roa oss med allehanda lekar.

Innan jag skulle åka hem, fick jag en uppvisning i cyklingens ädla konst.

Vad skönt det är att bo på en återvändsgata, så cyklarna kan testas på gatan! Snart kan även unge herrn vara med på cykelutflykter. Han börjar få kläm på handbromsen.

Preganziol, del 11 av vår resa

Lennart hade planerat att vi skulle avsluta vår resa med tre nätter i Venedig, men det insåg vi bägge på söndagsmorgonen att det skulle inte fungera. Lennart fick tag i ett hotellrum i Preganziol, en ort mellan Venedig och flygplatsen Treviso, via nätet och dit gick taxin.

Hotell Magnolia tog emot oss på ett bra sätt och såg till att ett rum i deras annex fixades i ordning, så vi kunde bo på bottenvåningen.

Vi hade en liten uteplats till rummet och vi gjorde oss hemmastadda där. Skrapsåren hade börjat läka, men högerfoten var rejält svullen. Lennart är inte den som gnäller, så ....

Jag upptäckte hotell-trädgården på egen hand, för de kryckor vi köpt, var för korta till Lennart. De längsta vi kunde få tag i var till max 175 cm längd och Lennart är ju 186 lång, så kryckorna stämde dåligt, men var bättre än inga alls.

Trädgården var riktigt italiensk med stensoffor, statyer och mycket rosor.

Där fanns massor med rosor av olika sorter och dofter.

Det fanns också päronträd, där päronen var på gång.

Framför allt var det de fantastiska rosorna jag fängslades av och fotograferade i massor av olika ljus.

Jag gick i trädgården många gånger under de dagar vi var där. Ibland var det skugga, ibland halvskugga. Rosorna och

hortensiorna visade upp sig på så olika sätt beroende på ljuset.

Emellanåt blev en staty fotograferad, men även där kom en klängros med, om än på håll.

En stor enkel ros, som var jättevacker i mitten, ståndare och pistiller!

Frukost och en del andra måltider åt vi på grannhotellet, Hotel Crystal. Där fanns mycket att välja på.

Hotel Crystal hade en fantastisk rosenhäck, som omgärdade hela tomten!

Dagarna gick fort, med några affärsrundor för mig i närområdet, men främst bland de vackra rosorna och att passa upp lite på Lennart.

En solbelyst nyutslagen hortensia får avsluta trädgårdsbilderna.

Taxi hade SOS International ordnat till oss, liksom att vi skulle få hjälp på flygplatsen och i flygplanet. Vi fick bra hjälp av Ryanair, som vi åkte med, liksom vi fick på Skavsta flygplats, när vi landat där. På Skavsta väntade vår lilla Rubin på oss och sen körde jag hem.

Det var slutet på en fantastisk resa och 15-årspresent från Lennart! Nu ska vi ha fokus på att han ska läka och bli bra!