Torup slott - Växsjö - Norrköping

 

Kartan beskriver de två senaste dagsetapperna, som slutade hemma i Norrköping.

Vi lämnade parkeringsplatsen, som vi sov på vid Torup slott, och for vidare en mindre väg genom vacker grönska. Främst bok-träd.

Himlen var mörk och blev mer dramatisk när solen lyste igenom på något ställe. Skåne kan var vackert kuperat och

de vägnära korsvirkeshusen är fina.

Buskar och träd finns här också som vindskydd.

Det som överraskar är barrskog, även om det mesta är blandskog eller lövskog.

Vårsådd av något slag är på väg upp. Fint med mullvadsfärgen, som bryts av skir grönska.

På andra ställen var potatisen på g och ytterligare andra platser höll man på att ta upp potatis.

En och annan traktor träffade vi på som, Massy Ferguson 135. Det kan inte jag se, men däremot Lennart. Många av de traktorer vi mötte under resan hade olika redskap med sig. Lite mer trixigt att möta på mindre/smala vägar.

Nära Arkelstorp var det någon som vågade satsa på fruktodling. Det var flera gärden med nyplanterade fruktträd.

Vi kom in i Småland och fler stenmurar uppenbarade sig, liksom röda hus med vita knutar! I norra Skåne kunde vi också se stenmurar och rösen på gärdena, liksom vi

såg typiska skånska ladugårdar i Småland! Vi fick ta en extra sväng förbi Alvesta p.g.a. vägarbete för att ta oss till Växsjö och en central parkering, där vi stod för natten. Koordinater dit var: N 56° 53' 7,49''  E 14° 48' 6,20''  Det kostade 40 kr för nattparkering. Ingen service. 

Regnskurar kom och gick, så det blev inga kort därifrån.

På fredagen fortsatte vi v 23. Mellan Målilla och Hultsfred pågår en vägbreddning. Det var ingen större aktivitet, så trafiken flöt på bra.

Mycket berg och stora stenar hade sprängts, men en hel del jobb återstår.

När vi kom till Storebro, svängde vi in i samhället. 

Ett gammalt industrisamhälle med gjuteri och båtbyggeri!

Vårt mål i Storebro var Visans Skepp, en skeppssättning som byggdes 1978 till 1988.

Den består av 20 stenar i storleken 1,8 - 3,4 meter med 40 av de vackraste svenska visorna från 1900-talet inblästrade på bägge sidor. Det ligger vackert med utsikt över sjön. Regnet hängde i luften, så  det blev inget fika på den fina platsen. Det var trevligt att läsa texterna och påminna sig melodierna på visor av Evert Taube, Povel Rammel, Beppe Wolgers med flera.

Vid lusthuset blommade några lupiner.

Resan gick vidare mot Kisa, där vi åt lunch. Fortfarande är det lite nyanser i det gröna, men om några veckor är det mer enhetligt, när asp och ask fått sina stora blad.

På håll kommenterade jag att nu fortsätter granbarkborren att härja. Sen såg jag att det var tallar, så antagligen var det gallring i skogen.

Vid Kisa tog vi lunchpaus innan vi fortsatte norrut. Här såg vi årets första traktorägg,

Vi svängde av från Linköpingsvägen mot Brokind. Den här bilden gillar jag som visar Vårdnäs kyrka med några röda byggnader och en hel del betande får med sina lamm.

Lite längre fram kom vi till en hage med en bergknalle och mängder av rosaröda tjärblomster.

I en annan hage var det kvigor som betade, också en härlig sommarbild.

I Linköping gjorde vi paus hos sonen med familj. Där frodas gräslöken i olika stånd bland andra blommor! 

Blåbärsbuskarna blommar, så jag hoppas att regnskurarna avtar, så bin, humlor och andra insekter kan polinera blommorna!

Efter att ha fikat och fått med oss rabarber, fortsatte resan till Norrköping. Norra Promenaden var också dramatisk. Skulle vi hinna tömma Ellen innan regnet var över oss? Allt gick bra. 

Så här åkte vi på vår resa genom södra Sverige, norra Tyskland och delar av Danmark.

Naestved - UNESCO's Världsarv Stevns Klint , Själland - Torup slott i Skåne

 

Gårdagens etapp. Vi upplevde så mycket och jag tog mängder med foton, så jag orkade inte ta hand om allt och skriva under gårdagen. Men nu kommer det!

I går onsdag, var det en mulen dag, med en del regnskurar. Innan vi lämnade Naestved, fyllde vi på våra förråd och sen åkte vi österut. Vi åkte som vanligt mindre vägar för att hinna se. Även här var det mycket häckar och träd som hindrade blåsten från att dra allt för hårt över markerna. Fortfarande är det olika nyanser av grönt, men det närmar sig mer enhetlighet.

Efter ett tags körning såg vi en skylt med Stevns Klint och UNESCO's Världsarvs symbol. Dit åkte vi. Stevns klint är en 15 km lång och upp till 41 m hög klint vid Östersjön. 

Vi parkerade Ellen på grusplanen och betalade 40 DKK i en app. Det finns möjlighet att stå här över natten mot ytterligare en kostnad, som jag är osäker på. Koordinaterna hit är N 55° 16' 44,70''  E 12° 26' 35,15''. Servicen är vatten och toalett, papperskorgar och närhet till restaurang. Det är fina promenad vägar i området.

Vi gick ner till gamla kyrkan. Precis under kyrkan har man stabiliserat. Koret störtade ner i havet 1928. En trasig altartavla kan man se i sidoskeppet. Där koret fanns är nu en balkong, 

som man kan titta ifrån.

Vi följde en stig bort till Stevns Fyr och gjorde tillbakablickar på olika ställen. På flera ställen i berget, kan man se att de brutit sten.

När kyrkan byggdes låg den långt in från kusten! Tar man sig ner till stranden kan man se fossiler. Jag/vi avstod trapporna.

Det är en vacker promenad längs klintens kant.

Haggtornen blommar fortfarande här vid vattnet.

Gamla fyren framför fyrvaktarens bostad byggdes 1816-18.  Den ersattes av den högre 1878. Vi slog oss ner vid en bänk och åt medhavd matsäck. Sen gick vi samma stig tillbaka till Ellen.

Stigen gick vid överblommade rapsfält, där senap och vallmo blommade.

Vallmon lyser fin!

Vid parkeringen låg nya kyrkan, som blev inramad av en del rhododendron.

Vi fortsatte små vägar mot Köge. Vi stannade och tittade vid ett kalkbrott med iordningställd utkiksplats.

Lennart körde sen in på en ännu mindre väg, som slingrade sig mellan gärden

och små byar med färggranna hus

och mera hus.

Vi kom ut på en större väg och närmare kusten.

Vid Ströby Egede, parkerade vi och tog en sen lunchpaus.

Vi hann precis med en liten tur i parken innan det började regnstänka.

När vi skulle svänga ut till E 20 öppnade sig himlen någon minut. Tur vi had rött ljus.

På väg ut ur Köpenhamn var det långa köer, men för vår del flöt det på bra.

Snart såg vi bron

och inte så lång stund därefter var vi på mitten av bron och regnet hade slutat även om det var kvar några droppar på rutan.

Vi tog oss förbi Malmö och så småningom in på vägen till Torup slott. Även här var det täta alléer och buskar på ena sidan som vindskydd. Vinden hade med sig brandrök från golfbanan, där någonting brann för fullt.

Vi parkerade på närmaste parkeringen till slottet och gick en promenad i parken. Slottet skulle inte öppna förrän 220603 och då med en utställning. Det nuvarande slottet anlades 1573 och är ett av Nordens bäst bevarade renässans slott.  Det har förstås renoverats i omgångar. Malmö stad äger slottet och har öppnat upp parken för allmänheten.

En jättetrevlig park med blommande gullregn,

vackra röda lupiner (det är i rabatter lupiner hör hemma, inte på vägkanter),

clematis och många andra växter och blommor. 

Slottet ligger vackert

bokskogen liksom andra träd ger en fin grönska.

På en del av parken blommar rhododendron av olika slag.

De här gula doftade väldigt gott!

De orangea föll mig också på läppen!

Det fanns en del ståtliga askar, där lövsprickningen precis kommit igång.

I parken fanns en del konst. Den här glasskulpturen var läcker i sin speciella form.

Det var gott om humlor bland allium-blommorna!

Jag avslutar med den vackraste blomman. Jag tror det är en buskmagnolia eller junimagnolia. 

Väldigt annorlunda och fin!

Vi gick tillbaka till Ellen och förflyttade oss till en parkering en bit längre bort. Där stod vi tillsammans med ytterligare 5 husbilar över natten. Koordinaterna dit var: N 55° 33' 39,45''  E 13° 12' 46,,42''. Det kostar inget att parkera över natten. Servicen som finns är soptunnor.