Dagens etapp innehöll en del höjdskillnader och kurvor.
Vi startade från Casfreires och for M 581 söderut. Det blev genom en del små byar. Himlen var gråblå, då vi fått med en del av Calima-vindarna Det är varmt, 25 - 30 grader, men disigt.
Vi såg också byar på håll omgivna av skog. Det fanns barrträd, men också en hel del eukalyptusträd.
Innan Viseu körde vi in på IP5. Där gick det uppför i bland men mest utför. Vid den här dammen tog vi kaffepaus.
Vägarna bytte namn, som jag missade, men här åker vi över floden Rio Mondego. Här var berget annorlunda mot tidigare.
Så småningom åkte vi in på väg R 110 och följde floden. Här rundade vi en by, vi definitivt inte kunde köra igenom.
På ett ställe mötte vi två ridande poliser.
Husen var vägnära och klängde sig mot berget eller den branta dalgången.
Skogsklädda kullar. Det hade tidigare skett en del ras och bitvis höll man på att restaurera vägen.
Småbyar avlöste skog och
så fortsatte det.
Stenekar fanns också vid vägkanten.
Här byggs en stödmur. Den här vägen fortsatt vi ända fram till Parque Campisimo de Coimbra, som vi stannade på. Den finns med på ACSI kortet. Vi åt en sen, men snabb lunch innan vi gick till busshållplatsen utanför receptionen och tog buss 38 till centrum. Kostnaden var 1,6 €/person och enkel resa.
När vi kom av bussen blev det här första kortet i Coimbra. Se huset i bakgrunden med texten "Hästens Sleep Spa"!
Coimbra är en gammal stad med mycket spännande att titta på.
Om inte hela gamla stan är med på UNESCO's världsarvslista, så är det i alla fall en massa sådana här skyltar uppsatta. Jag går inte in på historian, utan den får du söka på nätet.
Vi gick runt i staden och en hel del uppför.
Jag klarar inte trapporna, så det blev en längre kringgående uppåtpromenad. Här hade vi kommit upp till rester av muren. Jag trodde det var en kyrka med kloster, men Lennart uppmärksammade mig på taggtråd och vakter, så det var nog stadens fängelse.
Muren med portarna var ändå vacker
och ledde upp mot universitetsområdet. Vi fortsatte inte upp. Värmen gjorde att vi tog beslutet att gå in i skuggan
i botaniska trädgården i stället.
Där var många vackra och ovanliga växter, men det vi uppskattade mest var bambuskogen, som gav svalka!
När vi kom ut ur botaniska trädgården, kom vi rakt på en gammal spårvagn och ett spårvagnsmuseum.
Vi tog oss snabbt tillbaka till vår startpunkt med gågatan och torget med alla caféer och restauranger.
Där blev det gott starkt kaffe med var sin vaniljbakelse, Pastel de Nata. Mums!
Efter en skön vilopaus under parasollen blev det buss tillbaka till Ellen på campingen.