I söndags for vi till Finspång. De har mycket att stå i, men jag hade med lunch, för att under lätta något.
Det var kul att se dockskåpet som kommit in i Noelles rum. Det byggde pappa Nisse till mig 1955, tills jag fyllde fyra år. Det tapetserades om, när det var dags för Anna att börja leka. Det elektriska fungerar inte längre, men det går leka skåpet ändå. Inredningen är orginal sen 50-talet. Några dockor saknas. Jag får leta och se om de finns i några gömmor.
Katten Persson växer och frodas.
Innan vi åkte hem blev det kladdkaka med grädde till kaffet.
När jag slog mig ned och Lennart fotad, blev det 3 generationer kvinnor på ena sidan bordet.
I går höll jag mig i sängen stort sätt hela dagen, med en intensiv huvudvärk.
I dag är allt bra igen och vi har tagit promenader i det fina vädret. Lite blåst, så bladen rör sig. De gula nyanserna börjar sitt intåg i naturen.
11 kommentarer:
Vilka minnen som kommer upp när du visar bilden på dockskåpet. Det var nog i den vevan jag började att sy. Då det skulle vara gardiner osv till dockhuset.
Kram
Vilken helt underbart dockskåp! Så himla kul att Noelle ville ta över det. Å det är ju i perfekt skick. Vilken nostalgi!
Å ni tre tjejer - så himla lika ni är. Ett himla kul foto!
Åhh va fint med dockskåpet, speciellt när din pappa gjort det. Sååå kul att kunna ge det till barnbarnet 😘Kram
Så roligt med ett så fint dockskåp.
Katten Persson ser ut att må gott på sin utsiktsplats.
Och så fin bilden är av er tre generationer kvinnor.
Ha det så gott!
Kram, Ingrid
Vilket fint dockskåp! Jag har aldrig haft något och var nog inte så intresserad heller, men numer tycker jag det är rolig att titta på dem :)
Härlig bild på er tre tjejer där vid bordet - såå lika varandra!
Persson ser ut som en katt med personlighet - kul bild!
Ha det gott!
Ja, visst väcker det minnen. Jag började brodera när jag var fyra, men till dockhuset var det mamma, som sydde.
Ja, det är kul att det bevarats och att Noelle gillar det. Visst kan jag också se likheter. Jag känner mig glad för det, men kan ju fundera på hur de yngre känner inför det. Jag var inte alltid så glad över att likna min mamma är jag var yngre.
Mycket minnen runt mig och flickan som väcks, när jag ser dockskåpet.
Vi mådde fint i Finspång tillsammans med de nära och kära.
Persson har en hel del integritet, så det är på hans initiativ som vi kelar. Likheterna finns mellan oss, men jag kan ju också tydligt se fäderna!
Vilken fin bild på er tre! :-)
Dockskåpet är ju både läckert och anrikt - kul att det har hållit så bra.
Katten Persson såg ju bara hur söt ut som helst :-)
Skicka en kommentar