Vånga hembygdsgård

 

I söndags pågick Östgötadagarna och vi valde vi att åka till Vånga hembygdsgård. 

Vid  brygghuset tog Gunnel emot oss i sin vackra Vångadräkt.

Förr i tiden användes brygghuset till mycket bl.a. till att brygga öl, tvätta kläder, slakta och förstås att tvätta sig själva! Gunnel pratade en del om vridmaskinen och om de fina tunnorna i bakgrunden.

Vi gick sen upp till storstugan och till övervåningen där en kronbruds klänning visades. Klänningen avbildades 1846 i Restad av folklivsforskaren Nils Månsson Mandelgren. En tolkning av Vångabrudens klänning har sytts upp av Folkungagillet i Linköping och var utlånad till hembygdsgården. Mycket annorlunda än andra dräkter!

På nedre botten var ett bord dukat och där fanns min mormors sammetsask med mässingbeslag. Där hade hon sina käraste ägodelar. Det var mammas önskemål att asken skulle till hembygdsgården, när hon slutade sina dagar.

Smedjan från Horksäter var öppen. 

I augusti 2012 var mamma Asta med och satt utanför smedjan. Hon berättade då att hon som barn på tidigt 1920-tal, satt på tröskeln och såg på när "farbror Olle" smidde olika saker på hennes mormors gård.

En vacker dag, där de röda husen gjorde sig vackert mot den blå himlen.

I ett annat hus satt kvinnor och spann och vävde. Dräkten som spinnerskan har är en vardagsdräkt från Vånga.

Vi tittade runt i de olika husen och på de olika aktiviteterna. Vi blev förstås också kaffesugna och lät oss väl smaka. Jag träffade två gamla bekanta, som jag inte träffat på många år. Det var kul!

Jag körde sen vidare mot Grensholmen, här ladugården. 

Vi parkerade och gick ned till sjön Roxen. När jag var liten var det en badplats här. Det fanns också en kiosk, som hade lite godis och glass.

Lite längre fram skymtade vi Åls borgsruin, men vi gick upp dit utan vände tillbaka

förbi en vacker grind och upp till bilen.

Sen for vi genom den vackra lindallén mot Skärblacka och Norrköping.