Söndagen den 16 januari var himlen inte så här blå, utan det var kalima, och för mig blev det en oväntad dag.
När jag gjorde min morgongymnastik på söndagen, hamnade jag baklänges och slog huvudet i stengolvet. Det blev ambulans till San Rochas i Meloneras. Sen blev det röntgen och agraffer, som häftklammer, i bakhuvudet. Jag blev kvar ett dygn för observation på lasarettet. Kortet tog jag strax jag vaknat till på ett två-personers rum.
Det positiva i en negativ situation var ändå min rumskamrat, Edith från Nederländerna, som väntade på operation. Mellan stunder av sömn fick vi chans att lära känna varandra lite grann.
Jag kom hem på måndagseftermiddagen. På kvällen och natten regnade det skurvis rätt intensivt! Blixt och dunder avlöste varandra. Det var första gången vi var med om det här på GC.
Morgonen därpå märktes just ingenting av regnandet i Barranco de Maspalomas. Flera dagar framöver var det kalima med höga stoftvärden i luften, så vi höll oss inomhus.
På fredagen var luften nere på bättre värden, så vi hade munskydd på och gick en promenad. På parkeringen till Faro 2 var det många husbilar parkerade. De flesta var spanska bilar, men det fanns också någon tysk husbil parkerad där.
På kvällen hade vi en fin solnedgång.
På lördagen var det åter dags för en promenad. Fikonkaktusens frukter lyste vackert röda i förmiddagssolen.
Vi gick längs Barranco del Negro och där i närheten fanns 8 husbilar parkerade, 7 spanska och en från Österrike.
Vi fortsatte promenadvägar
till domstolsområdet, Juzgados Maspalomas.
Därifrån gick vi över GC 500 och in i Parque del Sur. Turkduvan hade full koll på oss.
Gräsmattorna lyste inbjudande, men det var bara en grupp som hade gymnastik. Det var heller inte så många familjer som hade picnic.
Häckarna med Kaptrumpet Tecoma capensis, blommade vackert,
liksom Papegojblommorna, Strelitzia reginae.
Vi stannade till vid fiket och tog varsin kopp kaffe och en skiva nybakad tigerkaka.
På hemvägen passerade vi den här vackert blommande busken. Förra gången vi såg den blomma var under september månad.
I måndags morse var Lennart med mig till Centro de Salud och där tog de bort de sju agrafferna, häftklämmorna, som jag hade i bakhuvudet. På hemvägen fotade jag en gren på det Afrikanska tulpanträdet, Spathodea campanulata.
I tisdags förmiddag blev det fika på Golfrestaurangen i Maspalomas. Där träffade vi Edith, min rumskompis på lasarettet, och hennes man Rudy från Nederländerna.
Det var ett kärt återseende och vi fick chans att fördjupa kontakten med varandra. Vi ser fram emot nästa möte, var det nu kan bli!
Efter den uppiggande träffen gick vi till Belavista, där jag hämtade mina nya glasögon, som kan
omvandlas till solglasögon med hjälp av magneter på bågarna. Jag blev så nöjd!
I går och idag har det varit lite mörka moln som drar förbi. Jag har hoppat över fotandet när vi varit ute på promenad.
7 kommentarer:
Outch! Den gymnastiken ska du nog inte göra om, eller rättare sagt skaffa en mjuk matta just i fall att du ramlar baklänges igen.
Så skönt dock att sjukhusvistelsen blev kortvarig och ni kunde fortsätta era härliga promenader med fantastiska foton på blommorna. Sedan är spansk sjukvård ju erkänt duktig som jag har fattat det.
Skoj med en ny bekantskap även om det blev på sjukhuset som ni lärde känna varandra.
Glasögonen är ju helt suveräna. Har aldrig sett sådana här.
Så skönt att du är på benen och i farten igen. Sådant kan ju gå riktigt illa om oturen är framme.
Inget ont som inte har något gott med sig, en ny trevlig bekantskap är aldrig fel. Ha det så gott!
Vilken olycka du varit ute för! Tur att du fick bra vård och verkar vara återställd igen.
Jag längtar så efter att få åka söderut och få njuta av andra blommor än amaryllis och tulpaner, men det lär nog inte bli av på ett bra tag.
Kram och tack för dina kommentarer hos mig!
/Ingrid
Härligt att ordningen är återställd med promenader o fotande. Här hemma det grått så vi längtar ner igen. Tänk om man kunde få en restresor. Vore bra att korta av vintern med!
Ha de gött!
På det hela taget fina dagar men oj vilken otur att du ramlade och slog dig så dant! Men det verkar ju ha gått förhållandevis bra ändå, sjukvården i Spanien är inte dum den.
Ha det fortsatt gott!
Usch vad otäckt, samt säkert en obehaglig känsla att inte vara hemma ...
Allt gott!
Tack för era kommentarer.
Nog sker olyckan fort och konsekvenserna sitter i ett tag. Molande huvudvärken har mer eller mindre försvunnit och ersatt av känslan av en något fr trång mössa. Fortfarande får jag jobba med att ha ett pokeransikte. Höjda ögonbryn, rynkad panna eller liknande sätter igång huvudvärken. Är tröttare än vanligt, men livet börjar återgå till det normala. Inte minst för att kaliman har dragit sig tillbaka.
Skicka en kommentar