Vår resa 230528.
Vi lämnade Yvonne och Mikael efter vi druckit förmiddagskaffe tillsammans. En underbar doft av syrener följde med oss en stund efter det vi lämnat Köpingsvik!
Vi handlade kroppkakor och Sörens limpa innan vi for över Ölandsbron.
Vi följde E22 en bit innan vi svängde in på gamla vägen mot Timmernabben. Här var stenmurarna mossbeklädda!
Stenmurar och röda stugor med vita knutar! Kan det bli mer småländskt och svenskt?
Stenmurar och nyslaget gräs till ensilage. Vackra kontraster.
Vid Ålem, körde vi tvärs över E22 och fortsatte mot
Fliseryd och Emån.
lite slingrigare, men
Vi passerade många ägor med gärdsgårdar, här vid Bjälebo.
Lite längre fram passerade vi en stenig hage med en soldyrkande tjur och hans harem och avkommor.
Koordinater hit: N 57° 43' 8.30'' E 16° 25' 14.93'' Här finns ingen service.
Efter en god natts sömn blev etappen 230529 till Norrköping.
På morgonen visade sig Tjursbosjön från sin finaste sida.
Efter frukost åkte vi backen upp till parkeringen vid Gladhammars gamla gruvor. Vi läste om och tittade hur det såg ut efter ett stort och kostsamt saneringsarbete. Förberedelserna började 2000 och det praktiska jobbet genomfördes 2011.
Gladhammars gruvor tillhör de äldsta i landet. Vid arkeologiska undersökningar 2009-2011 fann man att det varit någon form av brytning och metallhantering här sedan 1100-talet.
Nu är bergen frilagda från alla gifter och tungmetaller.
Vi fortsatte sen en vacker liten väg förbi Fårhult med sina blommande syrener,
stenmurar och röda hus med vita knutar.
På en del ställen var det otrolig många stenar, trots mager betesmark.
Vi kom in på en liten bit med grusväg, men bra med kanträcke mot sjön. Det hade vi inte ofta när vi reste i södra Europa.
På en äng gick 10 sångsvanar och betade. De var på långt håll och det blev en otydligt foto, men vi vet att det var sångsvanar!!
Jag hade koll på tänkbara mötesplatser. Det skulle ju kunna var att vi mött en timmerbil. Det gjorde vi inte. Bara en personbil och det mötet gick bra.
Vi kom ut på E22 i höjd med Almvik och sen styrde vi ned till Fjärden Syrsan och
Helgenäs, där vi tog paus i solen.
Nästa stopp blev i Valdemarsvik hos Hedwig, men där pratade vi så pass att jag glömde fota. Däremot fick Lennart köra ett varv i rondellen innan andra utfarten till E22, så jag kunde fota en del av mängden Trift, som växte vid vägkanten. Sen blev det raka spåret till Norrköping.
Så återigen hela resan tur och retur Öland.
3 kommentarer:
Så vackert det är längs alla småvägar. Borde ta en tur framöver.
Det var skönt att du glömde ta ett foto!
Det går framåt här, nu oftast på egna ben inomhus. Så skönt.
Mera svenskt kan det knappast bli. Småvägar bjuder verkligen på mycket mera sevärt och charm än motorvägar. Det gäller då både Sverige och utomlands.
Ni åker på så fina små vägar. Grusvägar tycker jag inte är så vanligt att man kommer på. Blir lika förvånad var gång det händer. Ni åkte genom Fliseryd, där min bror bor.
Skicka en kommentar