Casablanca - Mirambel i Spanien

 Tisdagens etapp gick från Casablanca till Mirambel.

Från ställplatsen i Casablanca tog vi oss via A 7 till CV-10, som vi

följde till La Vall d´Alba, där vi gick över på CV-15.

Vi körde mot de blånande bergen

och  passerade en del jordfärgade hus. I Andalusien var husen vid och där var mycket kalk i marken. Här är det en gul umbrafärg, som går igen på byggnader och gjord.     

Mandelträdens blad är intensivt gröna

liksom andra buskar. Vi såg också ett och annat vitt hus, men inte de vita byarna. Bergen var väldigt speciella och skiktade, såg nästan ut som om de var murade.

Det var också en hel del grönska!

Ju högre vi kom upp, desto mer serpentiner blev det.

Vi stannade på en utkikspunkt och tittade upp mot Ares.

tittade upp mot Ares. Samhället är byggt längs klippan, som ser ut som en borg på håll.

Vid Puerto de Ares, var vi uppe på 1137 m.ö.h.

Där fanns en del odlade terrasser.

På högplatån lite längre fram

fanns en del nötkreatur, som betade. Skylten antyder att det finna andra djur också. Här uppe fanns rejäla snömarkörer.

Efter några stigningar och utförsbackar kom vi till Villafranca på ca 1120 m.ö.h.

Vid infarten växte intensivt blommande vita buskar, som jag inte vet vad det är för några.

Vi åkte inte in i samhället, utan tog en väg i utkanten och kom sen förbi en kyrka och kanske ett kloster.

Många vindlingar längre fram träffade vi på de här byggnaderna och

en romersk bro.

Då kom vi in i provinsen Teruel och kommunen Aragón, där blev vägen sämre.

När vi närmade oss orten La Iglesuela vid väg A 226,  fick vi stanna för att släppa förbi en flock får med herde, hundar och mörk bagge i slutet.

Byn La Iglesuela passerade vi genom centrum.

Sen blev det återigen lutning och kurvor nedåt, innan det bar uppåt igen.

Högsta punkten på resan var vid Puerto de Cantavieja, 1420 m.ö.h.

Staden med samma namn såg vi lite nedanför oss, med många terrasser och djup flod-dalgång emellan.

Även här passerade vi genom staden och snirklade lite runt

så vi senare kunde se uppåt, där vi tidigare åkt!

Det fanns en hel del gårdar med djurhållning, men betet var magert.

På håll såg vi så Mirambel och vi for direkt till ställplatsen och tog sen en promenad i den medeltida staden, med sina 129 invånare.

Vi gick ner och in genom den här porten.

Gatorna var smala och kullersten belagda.

Murar efter ett Castello. Mittemot fanns en liten affär, där vi kunde köpa lokal getost samt lufttorkat nötkött.

Där växte årets första tulpaner för vår del. Vad jag njöt!

En kyrka fanns också nära. 

Där fanns många spännande gamla byggnader, men jag tar med dig till Huvudporten, som är vackert smyckad och som ligger

bredvid bevakningstornet. 

Vi strosade runt en hel del innan vi åter gick till Ellen. Då var vi 4 husbilar. Några åkte och andra kom. Över natten var vi 6 husbilar på ställplatsen.

Koordinaterna: N 40° 35' 9.96''  W 0° 20' 39.0'' Där fanns soptunnor och möjlighet att tömma grå och svartvatten. Dricksvattnet var avstängd. Ställplatsen var gratis och det kan säkert parkera åtminstone 10 husbilar.

Mirabel har stepklimat med en medeltemperatur på 13°. Natten som gick var sval. Vid soluppgången i morse var det 0,9°, men solen värmde fort.