Casablanca - Mirambel i Spanien

 Tisdagens etapp gick från Casablanca till Mirambel.

Från ställplatsen i Casablanca tog vi oss via A 7 till CV-10, som vi

följde till La Vall d´Alba, där vi gick över på CV-15.

Vi körde mot de blånande bergen

och  passerade en del jordfärgade hus. I Andalusien var husen vid och där var mycket kalk i marken. Här är det en gul umbrafärg, som går igen på byggnader och gjord.     

Mandelträdens blad är intensivt gröna

liksom andra buskar. Vi såg också ett och annat vitt hus, men inte de vita byarna. Bergen var väldigt speciella och skiktade, såg nästan ut som om de var murade.

Det var också en hel del grönska!

Ju högre vi kom upp, desto mer serpentiner blev det.

Vi stannade på en utkikspunkt och tittade upp mot Ares.

tittade upp mot Ares. Samhället är byggt längs klippan, som ser ut som en borg på håll.

Vid Puerto de Ares, var vi uppe på 1137 m.ö.h.

Där fanns en del odlade terrasser.

På högplatån lite längre fram

fanns en del nötkreatur, som betade. Skylten antyder att det finna andra djur också. Här uppe fanns rejäla snömarkörer.

Efter några stigningar och utförsbackar kom vi till Villafranca på ca 1120 m.ö.h.

Vid infarten växte intensivt blommande vita buskar, som jag inte vet vad det är för några.

Vi åkte inte in i samhället, utan tog en väg i utkanten och kom sen förbi en kyrka och kanske ett kloster.

Många vindlingar längre fram träffade vi på de här byggnaderna och

en romersk bro.

Då kom vi in i provinsen Teruel och kommunen Aragón, där blev vägen sämre.

När vi närmade oss orten La Iglesuela vid väg A 226,  fick vi stanna för att släppa förbi en flock får med herde, hundar och mörk bagge i slutet.

Byn La Iglesuela passerade vi genom centrum.

Sen blev det återigen lutning och kurvor nedåt, innan det bar uppåt igen.

Högsta punkten på resan var vid Puerto de Cantavieja, 1420 m.ö.h.

Staden med samma namn såg vi lite nedanför oss, med många terrasser och djup flod-dalgång emellan.

Även här passerade vi genom staden och snirklade lite runt

så vi senare kunde se uppåt, där vi tidigare åkt!

Det fanns en hel del gårdar med djurhållning, men betet var magert.

På håll såg vi så Mirambel och vi for direkt till ställplatsen och tog sen en promenad i den medeltida staden, med sina 129 invånare.

Vi gick ner och in genom den här porten.

Gatorna var smala och kullersten belagda.

Murar efter ett Castello. Mittemot fanns en liten affär, där vi kunde köpa lokal getost samt lufttorkat nötkött.

Där växte årets första tulpaner för vår del. Vad jag njöt!

En kyrka fanns också nära. 

Där fanns många spännande gamla byggnader, men jag tar med dig till Huvudporten, som är vackert smyckad och som ligger

bredvid bevakningstornet. 

Vi strosade runt en hel del innan vi åter gick till Ellen. Då var vi 4 husbilar. Några åkte och andra kom. Över natten var vi 6 husbilar på ställplatsen.

Koordinaterna: N 40° 35' 9.96''  W 0° 20' 39.0'' Där fanns soptunnor och möjlighet att tömma grå och svartvatten. Dricksvattnet var avstängd. Ställplatsen var gratis och det kan säkert parkera åtminstone 10 husbilar.

Mirabel har stepklimat med en medeltemperatur på 13°. Natten som gick var sval. Vid soluppgången i morse var det 0,9°, men solen värmde fort.

Tavernes de la Valldigna - Casablanca

Måndagens etapp blev en sväng runt Valencia, från Tavernees de la Valldigna till Casablanca i Spanien.

Vi lämnade ställplatsen La Finca och for

förbi en klassisk spansk tjur innan vi kom till Cullera, där vi handlade.

Vid Sollana svängde vi av och fikade.

Då hade vi ett otroligt vackert flaskborstträd, Callistemo rigidus, framför ögonen.

När jag gick fram till trädet för att ta en närbild, surrade luften av bin, men jag lyckades bara få suddiga exemplar, så dem slipper du. Blommorna tycker jag är säregna och färgsprakande.

Styrkta av kaffe fortsatte vi A7 runt Valencia.

Så småningom svängde vi av ner till Casablanca och dess ställplats.

Vi fick en bra plats

med många blommande suckulenter, Röd middagsblomma, Carpobrotus acinaciformis, framför oss.

Tio minuter efter oss kom Birgitta och Lars-Åke. De hade tagit vägen genom Valencia. De fick platsen bredvid oss. 

Havet var alldeles turkost! Jag plockade några vattenslipade stenar och senare

tog vi fram cyklarna och cyklade längs strandpromenaden.

När vi återkom var det många husbilar på ställplatsen och fler skulle det bli. Platsen är gratis. Det fanns möjligheter till att tömma och fylla på vatten, liksom att tömma toakasett. Soptunnor fanns också.

Koordinaterna dit är: N 39° 43' 38.87''  W 0° 11' 18.29'' . Efter en kommentar om att koordinaterna inte stämmer i Googel Maps ändrar jag kommatecknet till punkt.

När vi kom tillbaka från cykelturen fanns Solvieg och Arne med sin husbil där. En för oss ny och trevlig bekantskap. Vi fick en trevlig eftermiddag och kväll tillsammans.

Tavernes de la Valldigna

    

När vi tittade på väderprognosen framåt, både för Frankrike och Norden, bestämde vi oss för att stå kvar några dagar på ställplatsen La Finca. Vi tog en förmiddagspromenad längs stranden. Det var helmulet, men ca 20 grader varmt, så det var skönt promenadväder. Mycket sand blev kvar på våta fötter, så det gick åt att borsta av sig ordentligt. Fotsköljen var inte påslagen.

Vi kom till en glassbar, som var öppen. Där serverade de oss kaffe och våfflor. Smakade bra!

En välkomnande fika från ankomstdagen tillsammans med Birgitta och Lars-Åke.

Senare på dagen sprack molnen upp och det blev pålandsvind.

Innan middag blev det en drink. Solen dalade och vinden ändrade sig återigen och kom från norr. Det gjorde att middagen, chorizo och pasta, dukades fram i Ellen. Det blev några trevliga timmar tillsammans.

Idag var det en svalare morgon, bara 13 grader med en sval nordanvind. Solen kom stort och gradantalet ökarde. Vi tog en förmiddagspromenad in i samhället och längs Ramblan.

Vi tror att Platja de Tavernes de la Valldigna byggdes upp på 80-talet. Det verkar ha riktat sig till spanjorer från Valencia eller andra områden. Många hus är byggda med garage och det mesta verkar vara ägarlägenheter. 

På håll ser allt bra ut, men mycket är slitet och har sett sina bästa dagar. Otroligt mycket barer och affärer är igenstängda, med massor av lokaler och lägenheter att hyra eller köpa. Pandemin har slagit till hårt här.

I dag är havet vackert, 

men det är ingen trängsel på stranden.

Ställplatsen La Finca är bra. Större bilar får plats direkt innanför entrén

medan andra får åka över tömningsplattan och

in till platser med häckar och en del mindre träd. Där finns tillgång till el.

Vi står med ett litet staket mellan platserna. Platsen kostar 10€/dygn de första 3 nätterna och sen minskar priset beroende hur länge man står kvar. Här finns tömning och påfyllning av vatten, sopkärl, toaletter och duschar, tvättmaskin mm. Koordinaterna hit är: N  39° 4' 52,03  V 0° 12' 48''

Vi stannar kvar här ännu en natt, innan vi fortsätter färden norrut.