En dag i Skärblacka med mamma

Efter telefonköer till lasarettet och kommunen åkte jag till mamma Asta i Skärblacka. Där träffade jag hennes kontaktperson inom hemtjänstens, samt en elev. Det var ett bra möte. Till lunch tjuvstartade vi våffeldagen en dag för tidigt. Det smakade bra med frasvåfflor och nykokt blåbärssylt och grädde. Mamma hade fått en burk hjortron av sonen och det smakar ju alltid gott!!

På eftermiddagen påskpyntade vi lite grann. Påskkärringen har funnits med så länge jag minns. Det var en väninna till min mormor, Beda Hagel, som sydde dem. Basen är en glasflaska. När jag fotade påskkärringen och björkriset, kom mamma in och sa: "Du ska väl ha kort på bägge påskkärringarna." Så blev det!

På eftermiddagen fick vi det glädjande beskedet att mamma ska få en plats på särskilt boende!! Men när vet vi inte ännu. Den enes död, ger den andra en möjlighet.

Grått och kallt

Även en grå och kulen dag, behöver vi ut och röra på oss. På med dunkappan och så iväg österut i Norrköping. Det är ett par plusgrader, men känns som åtskilliga minus, då det blåser en del. Vi gick förbi spårvagnsstallarna och såg en gammal 2:a uppställd med stjärn-belysning, medan en nyare "gula faran" fanns i bakgrunden.

Vi fortsatte runt Risängen och svängde sen in mot Oxelbergen. Där finns en lekplats med mysiga klättertorn.

Precis bredvid finns en uppgrävd vattenfylld grop, som de hade påbörjat innan vi for. Fanns ingen beskrivning om vad som ska bli här, men det stod att man skulle förbättra miljön. Även med staket, är det läskigt med vattenfyllda gropar, som är granne med en lekplats. Halvstora barn är nyfikna och bra på att klättra.

Några krokusar har vågat sig fram, men långtifrån så fint som i Horsens, Danmark.

Nästan hemma, konstaterade vi att närmaste lekplatsen fått nytt staket. Det känns bra, för det gamla var trasigt på flera ställen. Jag tror vi kommer hit med barnbarnen. Ett dagis använder lekparken, men den är öppen för andra barn också.

Norrköping under lördag- och söndagspromenader

I går morse hade det snöat, när vi hissade upp persiennerna. Eftersom vi drog oss en stund hade det redan hunnit smälta på gatorna.
Förmiddagen använde vi till att tömma och städa ur vårt källarförråd och flytta till ett annat. Det hade tydligen blivit fel förråd vi fått för dryga tio år sen, då vi flyttade in i bostadsrättsföreningen. Blev ett antal kartonger till returpunkten och några kartonger till Erikshjälpen. Skönt när det väl var gjort!

Vi tog en promenad över Hamnbron. Där byggs ett nytt hotell. När vi åkte höll man på att gräva grunden. Sen har det pålats och väggar är på väg upp. Det jobbades i går, lördag, med att dra upp plåtspont.

En stor kran, med kranförare deltog i jobbet.

Lind-allén i Norra Promenaden har lite snö på grenarna. Än har ingen grönska kommit.

Häcken vid Kriminalvårdsstyrelsen, var klädd i snö.

En tomt vid gamla buss-stationen ska bebyggas med lägenheter. Här håller man på att påla den gamla sjöbotten. Varje påle väger 700 kg.

Vi gick sen fram mot Motala ström och utsiktstornet. Det blåste för kallt för att ens fundera på att sätta sig där.

En del tidiga buskar blommar och löven är också på gång!

Violer blommade i skydd av en buske.

Rosbuskarna hade is på sina taggar, men det fanns också knoppar.

Vid Hörsalsparken har trappan nästan blivit färdig.
När vi kom hem började jag laga en del middagsrätter till oss, men också till Asta.

I dag är det gråkallt med kraftigare blåst och solen lyser med sin frånvaro. Jag frös i går, så inför dagens promenad tog jag fram dunkappan och det gick åt när vi gick runt Åbackarna. Här kommer några foton på Norrköpings nyaste bro. Fotot ovan är taget från Femöresbron. Du som kommer med på Husbilsklubbens träff och årsmöte under Kristi Himmelsfärdshelgen, har chans att gå över den, då gång- och cykelvägen kommer från Himmelstalund och sträcker sig in mot Norrköpings centrum.

Blev bra, men dyr, så nu gäller det att använda den!

Utefter hela Motala Ström har man fällt en hel del träd. Även de stora träden vid Färjargården är borta. Nog tur att de togs ner innan vinden tog dem, för det blev rejäla märken i marken, där de föll. De skulle ha tagit i huset om de inte styrts ut på gräsmattan.

När vi kom till Kungsgatan slog hungern till och vi gick in till God Vän, en gammal restaurang, som funnits, så länge jag minns tillbaka, men med olika ägare förstås. När jag läser på restaurangsidan har det funnits restaurang på den här platsen sen åtminstone tidigt 1700-tal. Vi blev väldigt nöjda med mat och dryck, men vi saknar Portugal-priserna!
Flera Helgbilder finns hos Marit.

Rockar sockor

I dag rockar vi sockor. Det är ok att vara olika. Alla lika mycket värda.
Sån tur att vi hämtade barnbarnen i går eftermiddag. Dagis hade en propå om olika sockor tills idag. Jag hade nog missat temat för dagen i annat fall!

I morse åkte jag och handlade och sen ut till mamma Asta i Skärblacka. I dag blev det en favoritmåltid för henne, som hon inte ätit sedan vi for ut på långresa. Jag köpte ett kilo strömming, som jag stekte och gjorde potatismos till med mycket smör och mjölk. Det blev riktigt gott! Det var länge sen Asta åt så mycket. Jag hoppas att hennes mage ska klara det hela. Ja, hela kilot försvann inte utan hon har kvar till en måltid till plus att jag hade några med hem.

Sol över Norrköping

Ja, torsdag är det och jag behövde lite mental vila, så jag tog en morgon-promenad till

Hemgården vid Motala Ström och träffade Torsdagsgruppen.

I rabatten blommade julrosor, Helleborus.

Jag målade en del, men det blev mest prat för min del. Kul att träffa de andra igen och se hur de utvecklats under den tid jag varit på resa.

På hemvägen kunde jag inte motstå videungen/sälgkvisten och några molntussar, som såg ut som röksignaler!

Efter lunch blev det en tur till Finspång, där vi hämtade barnbarnen på dagis. Sen hade vi några roliga timmar tillsammans, med pussel och lek. Katten Trollet var med från soffans ryggstöd. Vi for hem och överlät nattningsprocessen till föräldrarna.

Hemma i Norrköping

I dag har det varit en intensiv dag, åtminstone i relation till att vi inte ansträngt oss så mycket under lång tid. Vi började med att åka till Ellen och städa henne. Lennart tog ett varv till biltvätten med personbilen. 5 månader i ett gemensamhetsgarage innebär att bilen var mer gråsvart än röd.

Så var det dags att handla mat. Fanns inget i skåpen, så det blev en del basvaror. När det var dags betala, kunde vi konstatera att matpriserna är betydligt högre här, än vad vi varit vana vid.

Så hem och ett sent 11-kaffe, som vi precis hann och avnjuta innan det var dags för tvättstugan. Trist nog var en tvättmaskin trasig, men det får bli en ny tid i nästa vecka. Hela em gick åt till tvätt.
Jag har också hunnit ha kontakt med kommunen.
En solig och fin dag som försvann i ett nafs!

Vi tog en kvällspromenad och såg Annika Benita, ett nederländskt fartyg, ligga förtöjd ända inne vid Hamnbron. Skymningen föll snabbt och det blev inga fler foton, däremot fick vi en välbehövlig bensträckare.

Skärblacka

I natt sov vi på parkeringen intill Folkets hus i Skärblacka. Lugnt och skönt tills folk började lämna sina barn på dagiset i närheten. Men jag skulle ju ändå upp för att passa telefontiden till biståndshandläggaren.
När vi gick över till mamma, var solen på väg att smälta bort frosten. Som kallast var det -1,4°.
I tonåren bodde vi i hus, inte så långt härifrån. Det hända att mamma och jag hade en del kontroverser och att jag drog mig undan till den här eken. Ibland hade jag teckningsblocket med och andra gånger var det bara att fundera över livets oförrätter. Fortfarande gillar jag de här ekarna. De inger lugn i sin pampighet.

Pappersbruket spyr ut sin rök över den intensivt blå himlen. Som tur var gick röken åt andra hållet. Det är en sulfatfabrik och lukten liknar något som rimmar på sulfit! Mamma devis har alltid varit "att det luktar arbete". Så länge skorstenarna ryker finns samhället kvar.

Vi ägnade dagen åt mamma. Det var mycket som skulle fixas och donas. Det viktigaste är gjort, men det finns mer att ta tag i. I dag ville hon inte vara med på bild. Att åldras och inte orka, där kroppen ger upp är inget kul. Dåligt hjärta och värk, sätter ner humöret och orken. När man blir så gammal som mamma, snart 95 år, då finns endast ett fåtal vänner kvar och det sociala nätverket är i stort barn (jag) och barnbarn. Mamma vill till ett serviceboende, men det är inte lätt att få en sådan plats.

Vi åt en sen, men god lunch tillsammans, som Lennart hämtade från Lingon & Dill och så åkte vi hem och plockade ur en hel del ur Ellen. Lennart åkte och parkerade Ellen på sin inhägnade plats och tog en promenad hem. Det är ju tisdag och vi har Lindahls konditori i grannfastigheten, så han kom hem med en varsin semla till kaffet. Det smakade otroligt gott och samtidigt få ta paus och vila rygg och höfter.
Vi har börjat plocka in, bokat tvättstuga tills i morgon, och kollat att personbilen startar efter 5 månaders vila.
Cyklamen köpte vi i Ulricehamn i starten av vår långresa och den har blommat hela tiden. Finns fortfarande flera knoppar som väntar på att få brista.