Mertola - Mina de São Domingos

Vi fortsatte resan på väg N 265 från Mertola till Mina de São Domingos. Vi befinner oss inom nationalparken tills vi kommer till gruvorten.

I dag har det varit strålande sol hela dagen, men det var lite disigt på morgonen, när vi åkte genom det storslagna landskapet med sina böljande kullar.

Det är ett kargt landskap,men här är relativt nyplanterad pinje.

Det är bara 17 km mellan orterna, så resan gick fort. Vi tömde och fyllde på Ellen vid tvättinrättningen, 2 € för vattnet, och så åkte vi ner till ställplatsen med koordinaterna N 37° 40' 19,2''  V 7° 30' 16,1''. Ställplatsen är gratis. Det fanns många lediga platser när vi kom, men Ellen går inte in på så många platser, för det var träd med grenar. Här träffade vi två nya husbilspar.

Ställplatsen ligger fint vid Barragem da Tapada Grande. Där finns en restaurang, som inte var öppen idag och den nygjorda amfiteatern med utsikt över vattnet. Efter pratstunder gick vi runt i det gamla gruvsamhället.

Gamla arbetarbostäder, som till en del är upprustade. Koppargruvorna i Mina de São Domingos var huvudnäring i trakten under tiden 1858 - 1965. Sen sinade fyndigheten. Ett engelskt företag, Mason & Barry, drev gruvan med järnhand. Gruvarbetarnas familjer fick bo i ett enda fönsterlöst rum. Nu verkar det ha kommit dit en del fönster.

Vi gick förbi den stängda kyrkan och

och fortsatte ner till gruvan, som nu är vattenfylld. Det finns vandringsleder markerade, men vi tog bara en tur i de närmaste omgivningarna.

Verkstäder och andra lokaler har förfallit.

Under gruvdriften, användes den här för att pumpa upp vatten från gruvorna.

Nära den rostiga pumpen växte en hög ljungliknande buske.

Sedan gruvan las ned har befolkningen minskat från ca 6000 invånare till 400. Som mest levde här 15000 personer. Här var ett viktigt industricenter i Europa, kan vara svårt att förstå idag. Nu satsar man bl.a. på turism.

Barragemet i kvällsljus.