torsdag 12 februari 2015
Rio Guadalquivir i Sanlúcar de Barrameda
Det är bara en gata och strandpromenaden, som skiljer ställplatsen/parkeringen från floden Guadalquivir. Vid skymningen i går kväll, när tidvattnet stod högt, gick vi efter strandpromenaden för att titta på stora fartyg, som ska ta sig upp till Sevilla. Det vet du kanske att Sevilla är en hamnstad, fast staden ligger nästan 70 km in i landet?
Färjan mellan Sanlúcar de Barrameda och Parque Nacional de Doñana kom precis förbi fartygsleden, innan fartyget passerade.
Färjan lägger till vid stranden
och fäller ner påfarts/avfarts rampen.
Samtidigt försvinner fartyget i fjärran. När jag zoomar in ser det nästan ut, som om fartyget skulle gå på land. Men det gjorde det förstås inte.
Strax efter kommer nästa fartyg.
Sen blir det fiskebåtarnas tur. De är omsvärmade av en massa måsar.
I natt regnade det en del och på förmiddagen idag var det mulet. Då passade vi på att handla. Solen kom mer och mer. Det blev varmt och gott.
Jag plockade fram stickningen igen, som varit inslängd i ett skåp, då jag inte tyckte det blev som jag tänkt. Nu blev det nya tag igen, så tröjan kommer nog få ärmar.
I dag blev det en tidigare tur efter strandpromenaden och då var det bara kajaker i vattnet.
Tidigare inlägg från Sanlúcar de Barrameda
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Ganska rogivande att sitta på stranden och se alla båtar av alla slag. Kram
Fina bilder och stora båtar ni fångar!
Till slut fick ni också se solen,Gott.
Ha det bra......Kram
Det visste jag faktiskt inte - att Sevilla var en hamnstad. Tänk vad man lär sig.
Fina bilder trots att det vargrått...
Häftigt med sådana båtar ända upp till Sevilla!
Vi var där förra året så den här vintern passerade vi!
Ha de gott!
Måsarna är duktiga på att skilja på dom olika båtarna ;-)
Guadalquivir är ett vackert namn och väldigt välbekant. Det måste jag haft med mig från skolan.
Där skulle Åke ha trivts. Han gillade att se på sjöfarten och när vi var i Las Palmas älskade han att gå nere i hamnen.
Kram, Ingrid
Skicka en kommentar