I natt sov vi på parkeringen intill Folkets hus i Skärblacka. Lugnt och skönt tills folk började lämna sina barn på dagiset i närheten. Men jag skulle ju ändå upp för att passa telefontiden till biståndshandläggaren.
När vi gick över till mamma, var solen på väg att smälta bort frosten. Som kallast var det -1,4°.
I tonåren bodde vi i hus, inte så långt härifrån. Det hända att mamma och jag hade en del kontroverser och att jag drog mig undan till den här eken. Ibland hade jag teckningsblocket med och andra gånger var det bara att fundera över livets oförrätter. Fortfarande gillar jag de här ekarna. De inger lugn i sin pampighet.
Pappersbruket spyr ut sin rök över den intensivt blå himlen. Som tur var gick röken åt andra hållet. Det är en sulfatfabrik och lukten liknar något som rimmar på sulfit! Mamma devis har alltid varit "att det luktar arbete". Så länge skorstenarna ryker finns samhället kvar.
Vi ägnade dagen åt mamma. Det var mycket som skulle fixas och donas. Det viktigaste är gjort, men det finns mer att ta tag i. I dag ville hon inte vara med på bild. Att åldras och inte orka, där kroppen ger upp är inget kul. Dåligt hjärta och värk, sätter ner humöret och orken. När man blir så gammal som mamma, snart 95 år, då finns endast ett fåtal vänner kvar och det sociala nätverket är i stort barn (jag) och barnbarn. Mamma vill till ett serviceboende, men det är inte lätt att få en sådan plats.
Vi åt en sen, men god lunch tillsammans, som Lennart hämtade från Lingon & Dill och så åkte vi hem och plockade ur en hel del ur Ellen. Lennart åkte och parkerade Ellen på sin inhägnade plats och tog en promenad hem. Det är ju tisdag och vi har Lindahls konditori i grannfastigheten, så han kom hem med en varsin semla till kaffet. Det smakade otroligt gott och samtidigt få ta paus och vila rygg och höfter.
Vi har börjat plocka in, bokat tvättstuga tills i morgon, och kollat att personbilen startar efter 5 månaders vila.
Cyklamen köpte vi i Ulricehamn i starten av vår långresa och den har blommat hela tiden. Finns fortfarande flera knoppar som väntar på att få brista.
6 kommentarer:
Välkomna hem igen då,det har vart kul att fått resa med er!
Hoppas det ordnar sig med er mor,ingen dålig ålder det!
Men inte så kul med massa krämpor heller.
Semlorna såg jättegoda ut :-)
Ha det gott hemmavid......Kram
Hej!
Skönt att vara hemma efter en lång resa, samtidigt ta tag i lite mindre roliga saker hemma.
Hoppas det blir fler resor med fina bilder och texter.
Ha de bra, sköt om er!
Lars och Inger
Välkomna hem och tack för alla fina bilder med bra och intressanta reportage.
Välkomna:) Din mamma känner sig nog glad att ni är hemma o pysslar igen:) Kram
Så roligt att se att ni kommit hem utan några problem. Var du glad för att du fått ha din mamma kvar så länge, min dog för 30 år sedan, saknar henne. Synd att vi inte var hemma när ni var förbi Ulricehamn, antagligen hade vi redan startat vår resa söder ut. Fantastiskt att din cyklamen stått så länge, de brukar sluta blomma för mig efter ett par veckor och de sista knopparna vissnar ner. Men vi har set vilda cyklamen i Grekland och många har cyklamen i sina blomlådor. Om ett par veckor är även vi hemma. Ha det gott.
Märker att ni nu måste engagera er i riktigt nära o kära ting, hoppas att det löser sig med en plats för mamma, det ska ju bara finnas då åldringen själv vill komma i ro! Ni är så otrooligt viktiga för henne nu då vården av både gamla o andra ofta brister o är otillräcklig!
Skicka en kommentar