Åt andra hållet från fricampingen

Runt den här ruinen är det som vi står. I dag har det varit en stor flyttdag bland tyskarna. Nu är vi säkert inte mer än 75 - 80 bilar här. En ny service upptäckte vi idag. En personbil med en kvinna kom ner. Hon stannade och tutade. Hon sålde inget, men hämtade däremot upp en massa påsar med smutstvätt. Jag antar att hon kommer åter med rentvättade kläder om några dagar.

På förmiddagen följde vi vägen åt andra hållet. Den var mer gropig åt det hållet, men ändå. Strax kom vi till ett vulkaniskt berg. Vi tog oss upp på det och fick den här vackra vyn. Vi kunde se att det fanns husbilar vid bukten längre fram.

Vi gick ner vid den närmaste bukten, som är en badplats och fortsatte till den här mindre.

Jag klev upp på berget och tog ett foto över bägge bukterna. Jättevackert. Himlen är inte lika vacker som i går, då det är disigt och solen inte riktigt kommer igenom. Vid den här stranden,  Loma de Percheles, får man inte stå med husbil.

Det fanns en bom, som nu var uppfälld, men som har en höjd på 2,10 cm. Åker man och övernattar, kan det bli dyrt, som du ser.

I de omgivande bergen har det funnits grottor. Nu har väggarna rasat.

Vi gick vägen hem och kom då förbi en massa plasttält. Många innehöll tomater och bönor, men en del också fruktträd. Jag tror det är någon sorts körsbärsträd, som blommar här.

När vi kom tillbaka till fricampingen berättade en person, att för ett antal år sedan fick man stå där borta vid badet.
På den här platsen hade polisen röjt under november månad, men inte varit tillbaka sedan dess. Det är viktigt att inte parkera ända ut till vattnet, utan att ortsbefolkningen kan parkera sina personbilar där, liksom ta sig fram på grusvägen. Många kommer ner ock rastar sina hundar här, fiskar eller kollar in våra bilar.

Stor del av dagen har vi slappat utanför Ellen. Stundtals slumrande!

Nu när många bilar har åkt, har vi mer utsikt över havet.