Etapp 10
På Midsommardagens förmiddag hade vi det skönt på Húsavíks Camping. Sen kom det moln och vi bestämde oss för att resa vidare.
Vi lämnade fjällen, mängden av lupiner (det lila) och fiskställningarna, som du kan skymta.
Marken var karg i början, men blev bördig på sina ställen. Där de slår för ensilage finns det ofta kor.
På en del ställen har man planterat barrträd, någon slags gran eller lärkträd. Vi hade ren vindruta när vi startade, men redan här är vindrutan fylld av insektsrester, därav fläckarna på korten.
Vi åkte väg 85 som övergick i väg 845 innan vi nådde Ringvägen, väg 1. Här läser vi om Myvatn och Lennart får känna på en del av mängden mygg och knott. De finns i massor och var mycket irriterande, men vi blev inte bitna av någon.
Runt Myvatn finns det mycket lavarester och pseudokratrar.
Mycket fåglar finns, men tyvärr kunde vi inte stanna här, så det fick bli ett foto i farten. Ett antal sångsvanar var samlade.
En mycket spännande natur, som förstås skulle gjort sig bättre på bild om solen varit framme.
Minnen från något utbrott för länge sen!
Här har marken stelnat som krackelerad lera! Fascinerande!
Vi lämnade Myvatn bakom oss och fortsatte väg 1 österut mot Hverir.
På andra sidan berget hade vi redan sett rök från anläggningar, som tog hand om geotermisk energi.
Här stannade vi och fick se det på nära håll, liksom känna svavellukten.
Heta puttrande lerkratrer
i olika stora hål. Här gällde det att inte gå innanför repen, då marken är skör och het. Jag läste i någon broschyr, att varje år för sjukvården ta hand om ett hundratal turister, som ska känna på marken eller vattnet och som då får allvarliga brännskador.
På andra ställen rök värmen/ånga/gaser ut.
därifrån tog vi oss till Dettifoss, ett annat av naturens under. Snösmältningen pågår och det är rikligt med vatten. Tyvärr började det regnstänka när vi kom hit, så det blev rejält halt vid kanterna till forsen.
Det var välordnat med utbyggda utsiktsplatser.
När vi tittat oss mätta på Dettifoss gick vi vidare till Selfoss. På håll och
när vi kom lite närmare.
En del ska förstås ännu närmare!
Trots den karga naturen, så finns det växtkraft. Vet att jag sett den här blomman utefter Vildmarksvägen, men kommer inte ihåg namnet.
På parkeringen stod en typisk fyrhjulsdriven "isländare". Härifrån åkte vi tillbaka sammaväg vi kommit till Myvatn.
Vid Hverir-området rök det på många ställen. I fjärran Myvatn.
Senare på kvällen kom solen fram igen och då fick vi en storslagen utsikt över hus, vatten och
stelnat sprucket berg!
5 kommentarer:
Ja en något annorlunda natur mot för Sverige det!
Ha det gott.....
Det är det som gör det så spännande här. Vi vet inte vad som finns bakom nästa kura,berg eller vik. Ha dé bra!
Härligt att kunna åka snålskjuts med er. Landskapet är storslaget helt klart, och vädret är ju tyvärr som det är.
Varje dag har vi upplevt något nytt. Så mycket mer än bara snöklädda fjäll.
Tack! Lennart var inte bekymrad, men däremot omgiven av en mängd mygg! Vi var ju nära Mýgvatn. Trots mängden mygg och knott blev vi inte bitna av ett enda ett!Jag brukar annars vara en magnet för myggbett.
Skicka en kommentar