Etapp 18 blev den längsta etappen hitintills med ca 390 km.
Tillvaron blir inte alltid som man tänkt sig. Egentligen hade vi bara tänkt åka tillbaka till Reykjanes Hotel och bada där, men så vaknade vi tidigt av en husbilsgranne, som slog i husbilsdörrarna. Ingen av oss klarade att somna om, så det blev en tidig frukost och iväg genom tunneln. Då var det grått, men uppehåll. På andra sidan tunneln i Isafjörður kom en regnskur.
Enligt prognosen skulle det inte regna och så blev det. Vi stannade bara vid några ställen och tog kort. De flesta vyer var ju redan fotade på utresan, men det blev ett längre stopp med kaffe vid sälarna.
De lekte, fångade fisk och vilade på "grundet".
Vattenfallen var mäktiga. Inte så breda, men väl höga!!
Mitt i allt det vackra, så kommer man till Skrotis. Inte utan än att vi hajade till. Strax efteråt kom vi till Reykjanes och då var klockan bara vid 11. Det var uppehåll och prognosen lovade regn för morgondagen, så vi bestämde oss för att åka över bergspassen. Appen med lokalt väder är bra att ha.
Här är vi på väg nedåt.
Ett vackra vattenfall nära vägen och
ytterligare ett.
Så småningom såg vi havet långt där nere. Vi hade hjälpts åt att köra, så resan gick smidigt. När vi närmade oss Búðardalur och campingen där, som var vårt mål, började det regna! Lennart kollade platserna och vi vågade inte köra ut på den blöta gräsmattan. Det blev en smidig lunch, soldatens ärtsoppa med ostmackor och sen bestämde vi oss för att resa vidare till nästa camping..
När vi kom ut till ringvägen, som vi följde söderut, var det återigen ett nytt landskap. Mindre lavastenar som var övertäckta av en ljusare mossa, med lite buskar emellan.
Regnet sluta strax efter Búðardalur, men när vi närmade oss Borgarnes började det igen.
El-platserna för husbilar var på en grusplan med utsikt över fjorden. Koordinaterna: N 64° 33' 8,3'' W 21° 54' 32,4'' Kostnad 3400 ISK inkl el.
Regnet slutade och vi åt goda tunnpannkakor med mor Annas körsbärssylt. Solen kom åter fram, så det blev en fin kväll.
1 kommentar:
Vi vaknade av en granne, som drog och slog igen sin dörr ett par gånger. Ville väl inte använda bilens toa. Vi åker ensamma och är väldigt nöjda med det. Då kan vi stanna var vi vill, när vi ser något intressant. Vi träffar många människor utefter vägen, som vi kan dela tankar med eller få tips av.
Skicka en kommentar