Promenad till Grensholmens våtmarker

I går förmiddag packade vi en ryggsäck med fika och en vattenflaska och så gick vi till vägen mellan Skärblacka och Grensholmen. När vi kom till Trälsäter såg vi den här gamla gjutna vägskylten, en skylt från före högeromläggningen 1967. Solljuset lät hela bilden gå i ett gulgrönt ljus.
Jag grämde mig stort åt att systemkameran blev kvar hemma.

Jag vände mobilen mot Trälsäter, där mangårdsbyggnaden skymtar i grönskan.
BP, den här vägen leder till Anki!

Vi fortsatte vidare ner mot Grensholmsvägen. Då kom nya minnen. I den här hagen åkte jag skidor några gånger när pappa och mamma hjälpte till med att kvista och barka träd en bit bort, för att få ihop extra pengar, så de kunde bygga hus i Skärblacka. Jag tror jag var 7-8 år. Jag tyckte det var en stor backe med en del gupp. Nu ser det inte ut att vara mycket till backe.

När jag var barn var det odlad mark här och då fungerade det stora diket, vattengraven, liksom pumpstationen vid utloppet till Roxen. Marken blev sämre och sämre och den övergavs även som hagmark. Grenholmen fick pengar för att återställa området till våtmark och det skedde för ca 10 år sen. Först var det som om hagmarken blev sjöar, men numera är det igenväxta sjöar med mycket fågel. Jag önskar jag kunde känna igen fåglarna som hörs, men där har jag en stor brist.

Vid vägkanten hittade vi en fälld björk, som blev en bra sittplats till vår fikastund.

Efter en stunds vila och fågelsång, gick vi tillbaka mot Trälsäter.

Strax efter gränsmarkeringen till Trälsäters gård, låg den här stenen i skogskanten.

Lite längre fram öppnade landskapet upp för den här lyckan! Med alla bergsholmar i de små åkerlapparna, så kan jag förstå varför trakten kallas Vånga bergslag, även om de gruvhål jag känner till ligger mer norr ut.

På återvägen fotade jag nästa gjutna vägskylt, som markerar vägen till Vånga kyrka.

På återvägen skymtade vi Lövnäs. Härifrån har jag många fina minnen. Den här gården ägde min mormors tvillingsyster Elin tillsammans med sin man Kalle. Nu bor en dotterdotter till henne där med sin familj.

Vägen slingrar sig fram, men är ändå mycket uträtad och breddad sen min barndoms 1950-tal. Ormbunkarna växer på berg och vägkanter och ger en skir grönska.

Så var vi tillbaka till Ellen och hade återigen hagmarken framför ögonen.
I går njöt vi av solen.  Jag håller på rensa mina bokhyllor och läste igår ut Doris Lessings bok "En fläkt av stormen" för andra gången, innan boken åker vidare till Erikshjälpen.. Boken håller fortfarande och hon skrev många fina språkliga vändningar. Samtidigt gick minnena till min studietid på Socialhögskolan i Örebro och den vänstervåg med diskussioner på kvällarna som var då.

I dag är det lite mer mulet och något svalare. Men nu ska vi till Gunnel i granngården på distanskaffe!

Utflykt med Ellen

På förmiddagen for vi med Ellen mot Skärblacka. Vi åkte förbi vackert gula rapsfält.

Vi gjorde ett första stopp vid Kullerstad kyrka. Det är en vacker liten kyrka med fina målningar från 1100-talet. Kyrkan används inte längre, utan lagts i malpåse, Här konfirmerades jag för många år sen. Jag tror inte att jag besökt kyrkan sen vi hade begravningsgudtjänst för min pappa här 840105.

På norra sidan om kyrkan finns en runsten. En liknande sten finns vid Gunnars bro, utefter gamla vägen, inte långt från kyrkan.

De stora kastanjeträden blommade och det var en ljuvlig doft i luften och ett intensivt surr av mängder av bin!

Vi åkte vidare till Vånga och min väninna, som har en gård. Vi parkerade där vi brukar stå varje år. Här kan vi träffas och prata med varandra, men ändå hålla avstånd. Lennart och jag tog kaffe med dopp när vi kom fram. Sen satt vi och läste i solen och lyssnade på det intensiva fågelkvittret!

Det blev förstås promenader i omgivningen. Förra årets invation av granbarkborre har gjort att skogarna inte känns igen. Mycket glesare med träd, än vad det varit innan.

Det är en vacker trakt och en härlig grönska i en massa olika nyanser. Så kommer det vara fram till midsommar. Sen kommer grönskan gå mer i samma nyans.

Fortfarande finns det en hel del gullvivor som blommar.

Ellen har vi parkerat, så vi kan kolla in hjortarna framåt kvällen.
Som du sett av de olika fotona, så har himlen skiftat från intensivt blått till grått, med en hel del moln. det har varit en skön dag med värme i luften. Så härligt!!

Vikbolandet - Söderköping

I går städades garaget och vår personbil Rubinen var tvungen att vara ute ur garaget före kl 09.00. Dagen var mulen och lite gråkall, men solen tittade fram lite då och då. Vi for först till Returpunkten och lämnade av en hel del fyllda kartonger och påsar och sen fortsatte vi ut på Vikbolandet och första stoppet blev vid Dalmyragruvan.

På vägen ned till sjön träffade vi på troll och

och mera troll.

Dalmyragruvan ligger på en halvö i Dalmyrasjön och där finns fyra gruvhål. Förr fanns en bro över sundet, men nu får man använda en flotte för att komma över till andra sidan.
Det finns uppgifter om att man bröt järnmalm här1774, men under olika perioder låg brytningen nere. När man tog upp brytningen igen i början av 1900-talet blev det full fart vid gruvorna. Malmen fraktades med häst och vagn till Kättinge station och därifrån på järnväg till Arkösund, för vidare transport per båt, bland annat till Tyskland. Sista året för brytning var 1910.
Här nere vid sjön finns grillplats, liksom på ön.

I närheten finns rester av en fornborg. Vi gick tillbaka till Rubinen och njöt av fågelsång och mandelblom, eller gröt och mjölk, som vi sa när jag var lite.

Vi åkte vidare på den lilla grusvägen och nästa stopp tog oss uppför till Skirensjön, som ni har ett blommande litet äppelträd i en bergsskreva.

Visst är äppelblommorna vackra?

Här passerar en del av Östgötaleden som sneddar över Vikbolandet.

I en annan skreva växte styvmorsvioler.

Hundkexen började blomma liksom

blåbärsblommorna. Men det gäller att värmen kommer och med den insekterna, annars blir det inga blåbär i höst.

Vi gick tillbaka till Rubinen och for sen till färjeläget vid Stegeborg. Vi fick vänta 15 min innan det var dags för färjan att röra på sig. Under den tiden var vi ute och såg när en stor rovfågel, kanske en örn, var närgången mot gäss med gässlingar. Det var ett intensivt ljud från ängsliga gäss!

Strax efter Stegeborg svängde vi vänster mot Bottna, för att sen ta oss ut till Tyrislöt. Vi körde ner mot bryggan och gick sen och tittade på omgivningen, innefattande en camping.

I ett söderläge blommade Getrams.
Vid det här laget började vi bli hungriga, så vi åkte tillbaka mot Söderköping.

Vi parkerade vid hamnen och gick upp till Restaurang Bakfickan.

Där satt vi ute och åt en god lunch, Cordon bleu.  Jackan gick åt,för vinden var sval.

Efter maten gick vi först efter Göta Kanal och sen utefter Storån, som är allt annat än stor!

Syrenerna började blomma och

det gjorde även rhododendron.

Vid parken vid Hagatorget lyste tulpanerna vackert! Så gick vi åter till bilen och tog oss hem till det färdigstädade garaget. En fantastisk dag trots det kyliga vädret!

Kråkeryd- Skänninge - Norrköping

I går blev det hemfärd.

Efter att ha gått en bit av Fransiskusleden fram och tillbaka, kom till parkeringen till Kråkeryds naturreservat. Där hade Ellen och en jänkare stått över natten. Ellen ser pytteliten ut i jämförelse, men egentligen var det nog bara några dm i längd som skilde åt. Däremot var bilen både bredare och högre. Här hade vi sovit gott, trots en del trafikljud, som nådde oss från E4:an. På morgonsidan tog fågelsången överhand.

Vi fortsatte gamla riksettan förbi Ödeshög till Väderstad, där vi gjorde stopp vid Caféet. Vi köpte en stor påse av deras fantastiskt goda surdegsfrallor.

Siktet var inställt på Skänninge och ställplatsen vid Kvarnbacken. Vi fick en av de två ställplatserna med el. Platserna här med eller utan el är gratis.Vattennivån i den anlagda badsjön var väldigt låg. Vi fikade och

sen gick vi mot centrum av Skänninge och passerade då ån och dess park.

Vi stannade till vid torget och statyn Ture Lång, som kom på plats 1990 och är gjord av de lokala smederna Bo och Stefan Asp.

Vi gick en runda i stan och jag mindes tiden när jag gjorde min praktik på Skänninge fängelset vårterminen 1974. Kyrkan är pampig mitt i centrum av staden!

Vi gick tillbaka till Ellen där vi åt lunch. Vi hade tänkt stanna övernatten, men det mulnade på och vinden tilltog, så vi bestämde oss för att åka hem

Gränna -Kråkeryd

Efter att ha gått en förmiddagspromenad i Gränna for vi norrut längs gamla Riksettan mot Ödeshög. Strax innan svängde vi in till Kråkeryds naturreservat.

Det blev en kopp kaffe och bulle, innan vi traskade iväg en liten bit utefter Östgötaleden.

En bedårande utsikt över Vättern från höjden. Det fanns några bord med bänkar vid den här utsiktsplatsen.

Vi fortsatte stigen fram igenom vitsippor, några violer och lite gullvivor.

Vi passerade ett kullblåst träd och ett vindskydd med eldstad framför.

Stigen fortsatte nedåt och med ett antal rotvältor, så vi sneddade upp igen mot hagmarken och ett område med fina gullvivor.

Vi kom ut på Fransiskusleden, som vi gick en bit. (Den är markerad från Jönköping till Alvastra).
Vi följde en gammalgammal väg,

förbi en liten sjö.

I en hage växte det mandelblom eller gröt och mjölk, som vi kallade blommorna när jag var liten.
När vi närmade oss riksettan, vände vi om och gick tillbaka till parkeringen och Ellen.

Där tog vi ut stolar och satt och läste i solen, innan det blev lunch.

Senare följde vi vägen åt andra hållet. Där höll man på att exploatera mark för permanenthus och/eller fritidshus. Det var ingen vacker syn på det tidigare så fina området, men det blir nog fina tomter med utsikt över Vättern. Vi gick upp i naturreservatet och tog fotot över Vättern med riktning mot Omberg.

Där träffade vi på en fasantupp! Jag zoomade in mobilen, men jag hade önskat jag hade haft med kameran.

Våra promenader i området.