Del 6 av vår resa Singapore - Sydney - Nya Zeeland, Sydön

Lördagen den 21 november blev dagsetappen från fricampingen nära Lake Pulaki till Wanaka. Resan går alltså mitt på sydön med många vackra vyer. Bara under den här dagen blev det många stopp och 320 kort. Du kan förstå att jag gillar vyerna!

Natten var lite kylig, så på morgonsidan satte Lennart på värme. I bilen fanns en luftburen dieselvärmare. Duschvattnet fixade vi med gasol. Efter morgonpromenaden fortsatte vi söderut efter Highway 8. Vi åker igenom en del hedlandskap med mycket får. Ovan en flodfåra med många blommande Lupiner.

Vi kan förstå att det är ett torrt område, för det är stora bevattningsanläggningar. De kan vara 2 km långa.

Här har den mjuka gröna kullen övergått i ett ljust berg med snygg relief.

Så följer vi vägen in i Lindis Pass.

Här trodde jag ett tag att vi skulle följa serpentinvägen upp mot toppen, men inte alls.

Vägen följer en smal dalgång,

som öppnar upp i en bredare dalgång.

Förstås går vägen både lite uppför och nedför. Här har vi precis passerat högsta punkten, 963 m.ö.h., och är på väg nedåt.

Då var det läge för kaffepaus och även att ta en promenad i omgivningen.

De här bergen är karga där sol och moln ger ett vackert skuggspel.

Det är tydliga vägmarkeringar och skyltar som visar vad man har att vänta sig bakom nästa krök, liksom förslag på hastighet. Hastighetsförslagen gäller nog personbil och vi höll lägre fart. I branta backar fanns det speciell angivelse för tyngre fordon.

Ett storslaget landskap!

När vi närmade oss Tarras såg vi träd med blommande fläderblommor. Här gjorde vi stopp för fika, men också för att titta på arbeten av Merino ull. Det finns mycket får av den typen i den här omgivningen. Det blev ingen tröja här, men väl senare.

Rosbuskarna blommade vackert.

Efter Tarras blev det en annan karaktär på bergen, men får och bevattningsanläggningar fanns med.

Vi gjord stopp vid sjön Lake Dunstan.

Utefter den här sjön fanns det många rastplatser, där man fick fricampa upp till tre dygn. Vi nöjde oss med att strosa runt och titta på omgivningarna och blomsterprakten.

 Vi stannade i Cromwell och där testade vi en köttbit på en restaurang, innan vi åkte ner till den historiska stadsdelen, gamla stan. Här har man bevarat en del byggnader, även om innehållet inte alltid stämde med skyltarna utanför.

Vackra gulrosa pioner gav en fin kontrast till det mörkturkosa vattnet.

Gamla jordbruksredskap kan också vara vackra.

Här vid södra delen av sjön fanns det åter vinrankor. Som du ser är det många mörka moln, men solen kommer också igenom då och då.

Cromwell blev vår sydligaste punkt. Vi hade för kort tid på oss för att utforska de sydligaste och sydostligaste delarna av ön. De får anstå till en annan gång!? Vi tar en fikapaus på östra sidan om Lake Dunstan. Även här kunde man fricampa på ett rätt stort område och det var ett tio-tal bilar som gjorde. Här fanns toalett.

Resan gick vidare norrut på Highway 6 och nu dyker de snöklädda bergen upp igen.

Vi åker till Wanaka och stannar på "Wanaka Lakeview Holiday Park", koordinater: S44° 42' 4.4''  E 169° 7' 36,4''. Det kostar 45 NZD/dygn på campingen, men då ingår el, wi-fi och allt annat tänkbart.

Vid entrén fanns 5 olika flaggor, som det då var folkomröstning kring. När det valet var gjort, skulle ytterligare en folkomröstning ske, om man skulle ha kvar nuvarande flagga eller byta till den flagga som blev vald.

Vi tog en promenad utefter strandkanten till Roys Bay av Lake Wanaka. De gula Lupinerna doftade otroligt gott! Det blåste en del över sjön, men samtidigt värmde solen.

Vi såg en lite annorlunda husbil, som väckte vårt intresse.

Lennart funderade på hur det fungerar vid motorservice.

Har är det vila i kvällssolen, som gäller.

Men humlorna var fortfarande flitiga!
Vi avslutade kvällen i solen utanför husbilen.