Biltur västerut på Gran Canaria

I går blev det många hårnålskurvor, så i dag skulle vi åka västerut och få några färre kurvor - tänkte vi!!

Vi tog motorvägen västerut och sen upp och genom Mogan.

Här har vi stannat vid en utsiktspunkt och tittar tillbaka ned på Mogan och sammanhängande orter.

Den här vägen till La Aldea de San Nicolás de Tolentina är bra och även stora bilar kan köra här, även om de ibland behöver ta mötande körbana i anspråk. I bakgrunden släpper berget fram olika mineraler, som ger olika färger från gulorange till turkos.

En hel del större bilar går härifrån med frukt och grönsaker.

Kommer man hit med husbil, finns ett tömningsställe vid den här bensinstationen.

Vi körde ut till Punta de la Aldea. Här hade havet gått hårt åt strandmuren och promenadvägen. Vi hade tänkt fortsätta vägen norrut genom Parque Natural de Tamadaba, men vägen var avstängd av skäl som vi inte vet, så vi hade valet att åka samma väg tillbaka eller ta en mindre väg in i landet.

Vi valde att åka upp Väg GC 210 till Artenara. Det här är en mindre och ibland lite sämre väg. Den lämpar sig inte för större husbilar. Jag var glad att vi bara hade en liten personbil. Omgivningen var förstås otroligt vacker.

Om du tittar noga på bilden kan du se hur vägen snirklar sig uppåt.

Ibland måste vi sträcka på benen och titta bakåt. Det var rätt mycket personbilar i bägge riktningarna, liksom en del motorcyklar.

Du som tycker att Trollstigen och Gamla Strynvägen i Norge är läskiga, ska inte åka här. Vägen är rätt brant och har skarpa hårnålskurvor. Kartbilden och verkligheten ser inte alltid ut att vara detsamma.

Vi är en bit upp och jag tar en bild ut genom fönstret. Vid det vita huset tog jag bilden åt andra hållet.

Otroliga klipp- och bergsformationer.

Uppe i bergen träffade vi på en by, där husen var byggda in i berget. Ett antal hus var övergivna, men i några bodde det folk.

De här gula blommorna växer på flera ställen i bergen.

Vid Artenara finns det en Kristusstatyn på klippan ovanför husen. Husen är byggda tätt mot berget. Vi fortsatte härifrån ner till Tejede, där vi var i går. Lennart ville gärna pröva en annan väg hem och la in en rutt på GPSn i mobilen. Den fick in oss på en liten väg ner till El Juncal. Där tog vägen plötsligt slut, så då var vi tvungna vända. Då tyckte jag vår lilla bil, plötsligt var väldigt stor!

Vid Ayagata svängde vi ner mot Mogan på väg GC 605.

Vägen var begränsad till 3,5 ton. Det kan vi förstå, för det var många vägskador och bitvis hade vägkanten sjunkit. När vi kom till ett rekreationsområde, såg vi två husbilar parkerade där. När vi kört en bit, kom vi in i låga moln. Här har vi kommit fram till en punkt där vi kan se Mogan, långt där nere, men det var många hårnålskurvor innan vi kom dit.

De här kurvorna ock en hel del till skulle passeras innan vi nådde bottenplanet. Vi nådde Mogan och tog sen samma väg tillbaka hem, dvs. motorvägen.
Vår resa idag var 186 km lång och som högst var vi uppe på ca 1300 meter över havet.