Nora - sjön Tysslingen

I dag blev det en kort sträcka från  Nora till Rånnestad vid sjön Tysslingen.

På förmiddagen gick vi vår runda längs strandpromenaden i Nora fram till campingen och sen genom stan tillbaka till ställplatsen. Det blev kaffe för Lennart och grönt te till mig, innan vi lämnade ställplatsen. Vi tömde förstås Ellen och fyllde på innan vi for vidare

till Pershyttan, en gammal bergsmansby. Hit har vi åkt med ånglok från Nora tidigare.

De gamla byggnaderna ligger längs vägen.

När byn slutade började grusvägen. Här gick vägen sjönära, men för det mesta gick vägen genom skog. Vi for över Kilsbegen.

Sveaskog hade en Ekopark här.

Ibland öppnade landskapet upp och det låg ett och annat hus och ibland hade vägen en tendens att likna ett tvättbräda, så Lennart körde sakta.

Innan Närkes Kil kom vi ut på asfalterad väg igen.

Vi såg en skylt med Tysslingen. Det klingade välbekant efter att ha läst bloggen Husbilen Frida.
Den stora tiden för sångsvanar var förstås över, men när vi var så nära var det ändå kul att se.

Vi åkte till Rånnesta, där vi parkerade på en av deras fyra ställplatser. Här betalade vi 150 kr och fick  då el, samt tillgång till toaletterna som tillhör Naturens Teater.
Koordinaterna hit är: N 59° 20' 7,9''  E 15° 3' 44,7''

När vi var inne och betalade för platsen, fick vi en jättebra guidning överområdet, samt en karta över sjön och vad man gjort för att restaurera den. Vi åt lunch i Ellen innan vi promenerade i väg.

Vassen var hög, så det var svårt se,

så vi gick vägen bort till ett fågeltorn. Lennart klättrade upp,

 medan jag kikade från marknivån. Ingen av oss såg några sångsvanar. Då skulle vi haft bättre kikare än den vi har. Däremot hörde vi en massa olika fåglar och såg två tranor.

I skuggan hittade jag några vitsippor.

På håll såg vi Kilsbergen och Terracoms höga mast.

På återvägen fastnade blicken på den här ladan/ladugården och den knappt synbara grönskan. Här behövs mycket regn!

Längre fram passerade vi den här vackra gården. Det är Sverige för mig!!!

Jag hade passerat om inte Lennart gjort en avstickare och tittade på håll på dessa fordon. Zetor 25 A, sa han med känsla i rösten. Här bor en traktorsentusiast!!

Väl åter vid Naturens Teater tittade vi på en jättefin utställning av Mikael Sunnerstrand. Vi träffade konstnären och han berättade en del om sina alster. För vår del blev det några vykort med vackra tavlor!

Tavlorna hängde i den gamla ladugården, där foderbordet fortfarande fanns kvar.

För en liten stund sen kom en kortare regnskur. Vi får hoppas det kommer mer i natt, för det behövs verkligen.