I går gick vi en förmiddags runda förbi gamla tullhuset och såg då att de hade byggt ut någon slags brygga. Kanske kan det bli någon servering där. Fortfarande var platsen inhägnad.
Blomstertistlarna var fina i rabatten längs kajen.
Kaktusplanteringen hyllade Norrköpings kappsimningsklubb, som varit aktiv i 100 år.
Karl Johan var omgiven av vackra blommor.
På eftermiddagen kom Benita och Arne över på mat. Det blev mycket prat om deras och våra resor, sen vi sågs senast.
På vår promenad idag upptäckte vi en ny restaurang, TEGEL,
som finns vid Scandic hotell. Det händer en del när man är borta!
Hussiluetterna ändras också en del.
Byggs det inte nytt, så ändras det om. Lundbergs ser till att det blir hyreslägenheter i innerstan, där jag tror att det varit kontor tidigare.
I Yllefabriken har man flyttat in.
På innergården har det blivit en del förändringar.
På eftermiddagen åkte vi till Pampushamnen. Där var många före oss.
Väl framme i hamnen stod vi i kö 1 timme och 20 minuter innan vi kom upp på isbrytaren Atle.
Det var en liten kö kvar efter oss. Det var en slinga att följa runt på båten. På många ställen fanns skyltar uppsatta, så man kunde läsa om fartyget och om arbetsmoment.
Väl uppe på kommandobryggan, 25 meter upp, kände man hur stort fartyget var.
Vid navigationsplatsen stod en man och svarade på diverse frågor. Det jag fastnade för var att båten kunde rulla/kränga en del, allra helst i öppet vatten och hård sjö. Många yngre var intresserade och man pratade mycket positivt om sina respektive yrken på isbrytaren.
Längre ner i båten hade man koll på att allt fungerade som det skulle. Ännu längre ner var maskinerna och vid gång, var det ett högt ljud. Där hade jag fullt sjå att se var jag gick, så det blev inga foton.
Det var en intressant rundvandring. Tack för sen Sjöfartsverket!
Min sista ansträngning för dagen, gjorde jag så barnbarnen skulle få något extra att titta på. Mormor/farmor i en gaffeltruck. Jag önskar att de hade varit med.
4 kommentarer:
Vilka vackra bilder! Å visst händer det alltid nåt när man är borta. Hemester är inte alls så dumt faktiskt. Men inte hade jag köat i en timme och 20 minuter för att kolla Atles interiör. Antar att det var mest Lennart som var sugen på att utforska isbrytaren, eller...
Tack för guidningen - jättefina bilder! Jag känner mig nästan inte hemma längre. Det är sällan jag åker in till stan - det blir oftast bara Ingelsta och så hem igen - eller till Finspång ...
Kul att kika på isbrytaren - vi var och tittade på Ymer när den var ganska ny ... minns att det var intressant.
Ha det gott!
Det är nästan så vi får ta frsm skänskudden. Vi har aldrig varit i den vackra staden Norrköping! Någon gång ska det väl bli ändring på det men på något konstigt sätt ligger Vättern emellan som någon slags bromsklots!
Så fina bilder och ett intressant besök på isbrytaren.
Vad kul att få sig dig köra truck. Fast egentligen borde du lagt ut en film, så du inte bara fejkar.
Skicka en kommentar