Finspång - Hjortkvarn - Zinkgruvan

 

Nu har vi varit hemma några dagar med en del praktiskt bestyr, bl.a. har Ryds bytt vindrutan på Ellen efter ett stenskott, som vi fick på Öland.

Det blev sent förmiddagskaffe i vackra Vibjörnsparken i Finspång.

Utanför Sonstorp höll man på att slå vallen. Det doftade gott när fönstret döppnades.

Vid Hjortkvarn stannade vi och åt glass-lunch. Deras egen-gjorda glass i en mängd smaker, är otroligt god.

Efter Hjortkvarn lämnade vi 51:an och for in på en liten väg till Haddebo, en gammal bruksort. Där gick vackra hästar och betade.

Vägen slingrade sig fram genom grönska i olika nyanser, en del bebodda hus, men också många övergivna. Även om det var många hyggen, så kommer skogen ta över mer och mer av landskapet.

På ett ställe utefter vägen passerade vi ett skrotkonstverk!

Vacker grönska, som bryts av lite rött!

Vi passerade genom Mariedamm och

kom sen fram till Zinkgruvan, där laven syntes på håll.

Vi åkte igenom samhället och följde sjön mot Knallaschaktet eller Sincay schaktet, som är från 1863. Zinkgruvan öppnade för brytning 1857 och är fortfarande i drift. Det är Sveriges sydligaste underjordiska gruvbrytning. Här hämtar man zink, koppar, bly och silver som en biprodukt av bly.

Vi parkerade på Ställplatsen till museet. Här blir vi kvar över natten. Platsen är gratis, liksom tillgången till el. Koordinaterna hit är: N 58° 48' 41,54''  E 15° 05' 23,16''. 

Museet är stängt. Det finns ingen skyltning om när visningen dras igång. 2020 var det öppet mellan 22 juni - 7 aug på vardagar mellan 10.oo -16.00. Kanske kommer det vara öppet under ungefär samma period i år.

 Vi tittade ute på området och såg en gammal borrmaskin,

ett gruvlok MAH 914, Deutz diesel Grubenlokomotive. Den som körde stod eller satt sidledes med dieselgaserna i ansiktet.

Lennart kollar in en gammal dumpervagn, U3N21. 

Vi tog sen en promenad utmed smalspåret, som löper runt musée-området.

I närheten finns ett naturreservat med vandringsleder.