Del 12 av vår resa Singapore - Sydney - Nya Zeeland, Nordön

Tisdagen den 1 december gick resan nordväst från Napier. Under natten kom det några kortare regnskurar

och molnen gick lågt när vi kom upp i bergen. Det kom också några regnstänk.
Vi började med att följa kusten en bit, men vi såg inget av havet p.g.a. samhällen och en järnvägsbank. Sen fortsatte vi in på Highway 5. Vid kusten var det grönsaksodlingar, men inåt landet var det glesare befolkat och kullarna med fårskötsel återkom. Det var backigt och lite krokigt och vi mötte en del timmerbilar.

Vi stannade och tog kaffepaus med den är frodiga grönskan framför ögonen och regnstänken slutade.

När det blev kargare kullar, kom de gula buskarna tillbaka. Strax efter den här kröken svängde vi in

till Waipunga Falls. Ett vackert och skirt vattenfall. Vägen fortsatte slingra upp och ned med fina vyer.

Vid Lake Taupo tog den här entréporten emot oss. Den gjordes 1927 av en Maori-mästaren, Tene Waitere. Vi gick runt och tittade i orten Taupo. Vid sjön fanns en parkering för husbilar.

Vi fortsatte efter lunch till Huka Falls. Trots att det var så mulet var vattnet väldigt turkost, där det forsade fram.

Sådana här ställen var välordnade med parkeringsplatser och gångstigar. Det verkar vara mycket turister året runt. Många asiater turistar på NZ.

Vår färd gick vidare till Craters of the Moon, där vi tog en promenad bland den geotermiska aktiviteten. Vi fick förstås hålla oss på de tillrättalagda gångstigarna.

Bäst så för ångan var riktigt het.

Därifrån åkte vi till Wairakei Termal Valley Camp Ground, där vi betalade 38 NSD för natten. Koordinater: S 38° 37' 1,1''  E 176° 5' 5,5''
Det stället hade den lägsta standarden, av de ställen vi stannat på och ingen wi-fi, men i gengäld fick vi se många lösgående fåglar. Påfåglarna var praktfulla! Många vandringsturer utgick härifrån.

Onsdagen den 2 december var vi i tid för att se Lady Geyser. Hade tänkt mig något liknande, som jag upplevde i Yellowstone för många år sen, men så var det inte.

Aktiviteten kom i gång 10:15 med lite hjälp

och tilltog i styrka.

Som mest lär den nå ca 21 meter upp i luften.
Härifrån tog vi husbilen tillbaka till parkeringen vid Wai-O-Tapu Scenic Reserve och så promenerade vi runt i det området.

Här var det vackert! Behöver jag säga att det blev många kort?

Puttrande lera.

Även den här parken var mycket bra anordnad med "trästigar" att gå på, så det var aldrig varmt under fötterna, men svavellukten fanns där hela tiden!

Lake Ngakoro var intensivt grön.

Det var otroligt vackert och spännande att gå i den här parken. Så klart att det varit ändå finare om himlen varit blå, men samtidigt var vi glada över att solen sparade oss. Värmen räckte bra, även en mulen dag.

Vi fortsatte vidare till Rotorua och togs åter emot av snidade träfigurer! Vi är verkligen i Maori-land och Arawastammen.

Vi åkte direkt till Caming Cosy Cottage Thermal Holiday Park med koordinaterna: S 38° 37' 1,1''  E 176° 14' 42,9''. Vi betalade 48 NSD, men då ingick även termalbad.
Sen tog vi en promenad in mot centrum. Där såg vi det här fyndiga cykelstället.

Magen knorrade. Det var för sent för lunch och för tidigt för middag, men ....

på Princes Gate Hotel åstadkom de en otrolig måltid. Oxfilén var så mör att den nästan smälte i munnen. Resans höjdpunkt, vad gällde matupplevelse!

Hotellet i övrigt var inte tokigt, det heller.

Vi fortsatte in i Government Gardens. Den stora byggnaden är Konst- och historiskt museum.

De hade en fin rosenträdgård och i bakgrunden skymtar Arawa Soldiers' Memorial.

I parken träffade vi på de här stora fåglarna, Pukeko. Jag skulle inte vilja komma nära den klon!

På återvägen till campingen tittade vi på Ohinemutu, maori-byn som Rotorua växt upp runt, och alla vackra byggnader som fanns där.

Överallt "kokar" det i marken och vattnet! I bakgrunden syns St Faith's Anglican Church.

Väl åter på campingen, så gled vi ner i en av termal-poolerna.