Del 8 av vår resa Singapore - Sydney - Nya Zeeland, Sydön

Tisdagen den 24 november startade vi från ett mulet Franz Josef Glacier, orten. Det kom några skurar under natten och det var blött på marken utanför husbilen.

Vi fortsatte resan norrut utefter Highway 6. Molnen gick fort och lågt, kändes ibland som om vi skulle krocka med dem. Så småningom kom vi till ett deltalandskap med kor och hagar. Det är Whataroa Scenic Reserve. De hade tagit en omgång gräs och det ligger kvar några plastbalar. Det är många kor, som betar, men marken verkar vattensjuk.

Vid Mikonui Rivers utsiktspunkt sträcker vi på benen, men vi ser inte speciellt långt.

Höga fina Rhododendronbuskar lyste upp i det grå. Här har vi kommit till den gamla guldgrävarorten Ross. Efter den orten blev det mindre regnskog, men stora fårskockar. Vi såg också den första trädplanteringen av pinjeskog.

I staden Hokitika gör vi ett längre stopp. Vi parkerade på en gata och vad hittade vi där?

Jo, en vacker dörr med en spännande figur med blänkande gröna ögon!

Där inne dolde sig en Jade-atelje. Vackra stenar och vackra smycken!

Jag bestämde mig inte på direkten, utan vi tog en promenad längs den gamla kajen ut till havet, Tasmanska havet. Här blåste det friskt, så regnjackan gick åt som skydd.

Vi kollade in gamla byggnader och en del andra försäljningsställen med Jade, men vi gick tillbaka till ateljén. Där blev det ett par örhängen till mig och ett varsitt par till dottern och sonhustrun. Om du fokuserar ovanför hylla, kan du se hur många olika sorters jade det finns, vad gäller färg och sen skiljer det i kvalité också. Jag gillar mörkgrön jade, men det finns från gulgrön till svart!

Efter att ha ätit mat fortsatte vi på Highway 6, längs ett upproriskt hav. Här åkte vi över Taramakau River på en bro, som delades med tåg.

Vi åkte till Greymouth, där vi stannade för natten på Greymouth Central Motorhome Park med koordinater:S 42° 27' 11,6''  E 171° 12' 35,6''. Vi betalar 25 NSD. Det regnar en del på kvällen, så det blir till stor del en "husbilsinnekväll".

Onsdagen den 25 november började vi med att tanka bilen för 1,249 NZD/l. Sen gick vi runt i staden och köpte färskt bröd, innan vi fortsatte kustvägen norrut. Jag var trött på regnet och var sugen åka in i landet, men jag blev övertalad av mannen på macken, att fortsätta kustvägen för det var mycket vackrare att åka där.
Kolla texten på bankhuset. Visst är det väl fyndigt gjort?

Sån tur att vi fortsatte kustvägen, för det blev soligt. Vi tog fikapaus i solen vid "Strongman Mine Memorial" och jag

passade på att fota rödklöver med flera blommor, sen vi tittat på minnesmärket.

Vägen norrut gick väldigt  kustnära, så vi fick se mycket av det oroliga havet. Vinden hade blivit mycket varmare under natten och det var inte bara solen som värmde.

Nästa längre stopp blev vid Pancake Rocks Blowholes. Palmerna på bilden är Nikau Palm, en art jag, mig veterligen, inte träffat på tidigare.

Det var många spännande bergsformationer, som till en del påminde om gotländska raukar, men här tillkom vattenkaskaderna genom hål, där vågorna kom in.

Här kom vattnet upp för fullt. Det yr fina vattendroppar i luften!

Här har vattnet dragit sig tillbaka lite. Att berget är ljusare här hänger på att kameran har en annan vinkel, som ger annat ljusinsläpp.

Ytterligare en stund senare var inte mycket vatten kvar och vi kunde se hålen där de stora vågorna kom in.

Ser du huvudet?

Tittar du länge här, kan du se både en smygande tiger och troll mm.

Mäktiga vyer med olika scenarier! En fantastisk upplevelse. Även om det var fuktigt i luften, så behövde vi vattentillskott. Vattenflaska är med för det mesta. Pancake Rocks hade bra tillgänglighet, där man kan ta sig fram med rullstol.

Resan fortsatte norrut längs kusten och det vackra, men oroliga havet.

Vi körde ifrån havet en bit och det blev lite kurvigare, liksom backe upp och ned. Här var det, som många gånger tidigare, en enkelfilig bro. Regnskog är det på bägge sidor vägen.

Vi gör en avstickare till Westport, en villastad, där vi handlar och äter mat. Förr var orten känd för guldbrytning, men sen övergick det i kolbrytning. Rosorna är vackra!

Vi åkte tillbaka samma väg, 6 km, och fortsatte så utefter Highway 6. Vi följer floden Buller River mellan skogklädda kullar.

På ett ställe blev vägen väldigt smal, men det fanns trafikljus, som reglerade från vilket håll det var fritt fram. Det ser lågt och trångt ut, men en långtradare tar sig fram under klipphänget.

Några kurvor senare kunde vi stanna vid Kilkenny Lookout och se tillbaka på hur vi åkt. Det växte massor med fingerborgsblommor efter vägkanterna. Ser du den flitiga humlan?

Vi gör många stopp efter vägen. Fikar vid Lyell, en gammal gruvort, som nu bara har en rastplats, där man kan campa. Det blev återigen lite mer hus. Här återkom även de gula buskarna, som täcker en del berg.

Regnskogen avtar och det blir mer planterade pinjeträd.

Vi kom till Murchison och

efter orten stannade vi på Riverside Holiday Park med koordinaterna: S 41° 47' 39,2''  E 172° 20' 20''. Vi betalade 30 NSD inkl wi-fi. Floden rann precis bakom oss och ägaren beskrev att många kommer hit för att fiska. Granne med campingen fanns också en golfbana.

 Vi följde en promenadstig utefter floden och tog några foton på blommor.