Bönälven - Gällivare - Laponia (Stora Sjöfallets) Naturum

Fredagens etapp.

Vi vaknade till gökens ko-ko-ande och att solen värmde gott. Efter en kortare promenad, for vi vidare norrut längs E10.

Det blev ett snabbstopp vid polcirkeln, innan vi fortsatte till Skrövåns rastplats, där vi fikade.

Vid 12-tiden passerade vi Gällivare och fortsatte E 45 mot Porjus. Enligt dagens väderprognos skulle det bli sämre väder i fjällen i början av nästa veckan, så vi åkte direkt mot Stora Sjöfallet. Släkt och vänner besöker vi på återvägen.

Innan Porjus, svängde vi av och tog vägen till Stora Sjöfallet.

En del renar fanns utefter vägen.

Det är dryga 40 år sen jag åkte här och som jag kom ihåg det, skulle vi se mer av Stora Lulevatten, men det var mycket skog som skymde. Här stannade vi för att laga lunch och då fick vi njuta av sjön Vuolep Appojaure.

Efter mat och en extra stund i solen, fortsatte vi in i fjällvärden. Molnen ökade och det var riktig åskvärme.

Visst är fjällen pampiga, även om vindrutan får många fläckar av insekter.

Ytterligare ett ställe där vi såg Stora Lulevatten.

På andra sidan vägen var det ett stort klapperstensfält.

Så småningom kom vi till Laponia och Stora Sjöfallets Naturum, som finns med på UNESCOs världsarvslista. 

Hjortronen blommade, så jag hoppas värmen håller i sig, så det finns insekter som pollinerar.

Det var så skönt, att vi bestämde oss för att stanna för natten på parkeringen.
Koordinaterna hit är: N 67° 28' 36''  E 18° 21' 38,1''. Enda servicen är soptunnor.

Det kom det en åskskur på kvällen, men efter 25 - 30 minuter lyste solen igen.

Lördagens etapp, Stora Sjöfallet - Ritsem t.o.r. och så fortsatt till Vuolep Appojaure.

 Morgonen var lite kylig, men solen ökade snabbt temperaturen.

 Vi körde vidare mot Ritsem. Vägen blev smalare och det blev också mer skador i vägbanan.

Det dröjde inte så länge förrän vi kom till den stora dammen vid Vietas/Viedás.

Det forsade ner vatten överallt,

 från mindre jokkar och större forsar.

På ett ställe skrämde vi iväg en älg, som stod på vägen. Det blev en suddig bild, men ändå ... Vi väntade och rullade sen sakta, så ungtjuren skulle hinna undan.

Många fjäll såg vi från vägen, som slingrar sig utefter dammen. Som du ser fanns det mötesplatser, så det är inget att oro sig för att vägen är smal.

Forsarna är mäktiga och störtar ner i en rasande fart till dammen.

Vi kör förbi campingen med sina "spiketält" vid Ritsem och far till vägs ende vid kraftstationen.

Där från höjden hade vi en vidunderlig utsikt medan vi fikade och tittade på en liten skogshare, som höll på att ömsa päls. Den hade blivit brunspräcklig på kroppen, men hade fortfarande vita tassar. Tassarna avslöjade var den fanns, men den var för snabb för att fastna på foto. På samma sätt var också riporna snabba in i björkbuskarna.

Vi tyckte fjällen var mäktiga, men de skulle varit ännu finare om moln och dis lättat och släppt igenom solen mer än den gjorde.

Vi vände och åkte förstås samma väg tillbaka. Molnen lätta lite och vi njöt av det storslagna.

Jag tycker snösmältningen är en härlig tid att se fjällen i. Förstås inte lika lätt att vandra i, men så här att bara beskåda är det toppen med allt rinnande vatten.

Det behövs mycket smältvatten till, för dammarna är långt ifrån fyllda.

Sträckningen mellan Stora Sjöfallet och Ritsem är otroligt vacker, då man kommer nära de mäktiga fjällen

och dess djur!

På återvägen stannade vi för natten på parkeringen vid Vuolep Appojaure.
Koordinaterna hit är: N 67° 12' 42,2''  E 19° 20' 19,8''. Servicen här är en soptunna och bord med bänkar.
Vi valde sitta nere vid sjöstranden och njuta av susande träd och kvittrande fåglar, men inte en ända mygga!