Från Coimbra till Mação

 

Dagens resa gick igenom ett tätt befolkat område, men det kan ändå vara långt till husen, då berg och skog finns där!

På förmiddagen lämnade vi campingen i Coimbra och tog bron över Rio Mondego. värmen kom snabbt och Calima-diset gjorde himlen grå.  Vi började följa !C2 och sedan IC3.

På håll såg vi ännu en stad med borg och kyrka.

Efter en stund såg vi också att elden härjat bland eukalyptusträd. Många finns kvar som svarta ruskor och yngre nyare plantor kommer.

Tänk om det inte varit Calima. Då hade vi sett en underbar vy med mängder av träd!

Trots Calima blev det många foton. I det här diset kunde en kraftledning med några kulor bli ett bra blickfång.

I ett uppförslut, passerade vi en timmerbil. Det var många uppför- och nedförslut på 6% och 7%.

Inte så långt efter kom vi till ny eldhärjade områden. Här är återväxten mer pinje och ljungarter.

Det är heller inte lika länge sen det brann här. 

Enorma områden!

Pinjeträden klarar bränder betydligt bättre än eukalyptusträden, som innehåller olja. I eukalyptusskogar är det ofta skräpigt då träden fäller sin bark i långa sjok. Vi har sett att de återplanterar med lövträd, som har silvriga blad. Jag vet inte vad det är för sorts träd. Tydligen svårt att få bort eukalyptusträden, så de självsår sig.

Vi kom förbi floden Isna. Skönt se lite vatten, då det är väldigt torrt. Här syns också att det gått fram en brand. 

Det är många hus och byar bland kullarna. Vi har också sett många förstörda hus och kan förstås inte låta bli att tänka på vad som hänt dess invånare. I förgrunden en eukalyptus-stam.

Vi lämnade den här vägen och svängde in en mindre väg till Mação.

Vi for igenom några byar, där man förberedde vintern.

Så plötsligt kom vi till den här skylten. Vad göra? Först stoppade jag en bil med två kvinnor. De skakade på huvudet, men sen kom två män. De konstaterade att vi inte kunde fortsätta framåt, då byarna var för trånga. Efter en stund föreslog de att de skulle åka före och vi efter. 

Så blev det och vi var ytterst tacksamma

då vår GPS ville ha oss åt andra håll! 

Från Penhascoso klarade vi oss själva. Då kom vi ut på väg N3. Vi tackade dem för deras vänlighet med en sedel.

Även på den här vägen kunde vi se spår av tidigare bränder.

Det kändes bra när vi såg Mação framför oss. 

Nu var det bara att komma till ställplatsen kombinerad parkering. Det gick

Vi parkerade Ellen i skuggan av muren, åt och pustade en stund innan vi tittade runt i staden.

Koordinaterna hit: N 39° 33' 25,64''  V 7° 59' 34,73'' Platsen erbjuder tömning av grå- och svartvatten, samt dricksvatten. Det finns tillgång till två eluttag, som också är gratis. Allmän toalett finns i den vitmålade delen av huset.

Vi gick först upp på höjden ovanför där Ellen stod. Där var ett frilutsmuseum men också en fin utsikt över staden. På vägen upp gick vi förbi simbassänger.

Vackra kakelarbeten fanns på många ställen.

Vi strosa runt lite kors och tvärs, men höll oss mest på skuggsidan, då värmen nådde och passerade 30 grader. Vattenflaskan användes flitigt.

Många fina gamla hus skulle behöva ha lite mer omvårdnad och kärlek.

Andra hade fått omvårdnad.

Vi tog oss tillbaka till skolan. På torget framför fanns fik och lunch-ställe.

Där pustade vi i skuggan med fika och Pastel de Nata, vaniljbakelse. Idag igen! Vad tänker vi på? Troligen bara att njuta i stunden! Sen får vi fortsätta promenera, men det blir sen.

Vid bilparkeringen framför skola och fik växte det här trädet med underbara 

rosa blommor,

som blev lila innan de vissnade! Någon som vet vad det kan vara?