Husbilen Ellen

Husbilen Ellen

måndag 27 augusti 2018

Karlstad - Kvarntorp - Hampetorp - Norrköping


Gårdagen och dagens etapp.


I går var det en stor baklucke-loppis på fältet utanför Sandbäckstjärnet. Vi gick ett varv på den och kom tillbaka med en påse nyplockade päron. Vi borde nog åka till ett liknande ställe, för att bli av med lite grejer.
Vi tackade för oss och åkte tillbaka österut.


Vi gjorde ett kaffestopp vid Husbilslandet och så åkte vi vidare och kom in på en bit grusväg, som var väl underhållen.


Molnen tätnade igen och det blev en dramatisk himmel, när solen belyste träd och moln.


Vi passerade en del röda gårdar och hus längs vägen förbi Svartå och Degerfors.


Regnskurarna avlöste också varandra, men när vi kom till Kvarntorp gjorde vi en avstickare uppför en liten grusväg till Kullens topp. Det var två skarpa kurvor, som var asfalterade och lutningen var 18%, så det var lite segande uppför.


Väl uppe fick vi en fin utsikt över nejden. Under tiden vi åt en sen lunch, slutade det regna och vi skyndade oss ut för att titta på all konst. På askhögen vid Kvarntorp visas Konst på Hög.


Framför oss vid parkeringen var "Tur med vädret" av Eva Löfdahl.


Det fanns många fina, roliga och tänkvärda konstverk. "Waaaall" av Lars Vilks.


"Absit Omen Må det icke vara ett dåligt förebud" av Kent Karlsson.


 Stilla rörelse (2015) av Maria Miesenberger.


Efter att ha varit på Island, kände vi oss hemma här, där det osade svavel och vattenånga steg upp från sprickor i högen. Energi-Magi (1998)  tegel av Ulla Viotti och Stabil (2000) av Lars Englund.


"Makt av Richard Brixel" (1998) känns högaktuell i spåren av Me too.


En del verk upptäckte jag inte på en gång. På håll trodde jag att "Var finns konstverket" av Marc Broos, var riktiga personer.
Inne i "Arken" (1999) av Olle Medin, visades en fotoutställning med bl.a. historia från skifferbrytningen.


Himlen mörknade igen och därtill åskmuller. Det tyckte jag kändes kymigt när vi var på höjden, så vi tog långa benet före till Ellen. Lennart passerar "Koncentrator" (1998) av Torgny Larsson.


Målad stål av Jacob Dahlgren, gick inte att missa.
Det här var ett axplock av foton från Kvarntorps högen. Gör en utflykt hit! Finns massor av klurig konst. Blir du kaffesugen, så finns en kaffestuga här uppe.


Regnet kom när vi åkte neråt igen. Här närmar vi oss en av de två asfalterade kurvorna.


Vi fortsatte väg 52 till Hampetorp, där vi väntade in vännerna


Wivianne och Benny. Vi hade en fin kväll hos dem och pizzan smakade bra! Inte nog med det, utan vi fick parkera Ellen med sjöutsikt hos dem. Där sov vi gott över natten. Efter förmiddagsfika och mera diskussioner om fina resmål, for vi hem till Norrköping. Tack för allt!!

14 kommentarer:

  1. ...och långt borta på en av bilderna ser man vårt hus! Synd att jag inte fick bjuda på en kopp kaffe.
    Vi var uppe på högen för två veckor sedan. Kenneth har jobbat där i sin ungdom.
    Kram Inger

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det hade varit kul att träffa er. Det var ett mycket trevligt besök, som gav mersmak. Vi kommer säkert tillbaka dit.

      Radera
  2. Konst på hög - säger bara WOW! Så himla läckra och annorlunda konstverk på en plats där man absolut inte förväntat sig ett sådant event. Otroligt läckert!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ni får våga er ut på en tur utanför Stockholm och titta på konsten. Verkligen värt ett besök!

      Radera
  3. Kvarntorpshögen och konstverken besökte vi för några år sedan - väldigt trevligt och annorlunda. Några ny konstverk, men annars verkar det vara samma som när vi var där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror de tidigaste verken var från 1998. Sen verkar det som det fylls på varefter. Många klurigheter, som balkongen på parabolantennen! Vi kommer absolut att återkomma dit och då förhoppningsvis i sol.

      Radera
  4. Var finns konstverket var övertäckt när vi var där i våras. Vet ni att det är konstnären själv dom spanar efter konstverket. På bänken sitter hans fru och - Lars Lerin!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hade ingen aning på vilka de på bänken var. Kan inte säga att jag kände igen Lars Lerin. Å andra sidan förväntade jag mig inte att känna igen någon.

      Radera
  5. Härlig tur! Minsann konst av Wijk där oxå!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst, vi norrut måste ju också få del av hans verk!

      Radera
  6. Det var häftiga konstverk. Gillade Absit...undrar just vad den är gjord av ☺️? Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var någon typ av nät, som rostat vackert. Den ser rätt liten ut på bilden, men den var hög.

      Radera
  7. Trevligt att träffas igen! Vi köpte lingon o blåbär på loppisen. Kom på att det blev billigare att köpa där i stället för att åka till stugan i Tandådalen och plocka där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen kul att träffa er igen. Absolut att det var billigare bär på marknaden, än att åka till Tandådalen. Sen kan det förstås vara skönt i Tandådalen på ett annat sätt.

      Radera