onsdag 28 september 2022

Från Buñuel till Rioseco de Soria i Spanien

 


Dagens resa. 

I går tog vi det lugnt i  Buñuel. Det blåste den del så det blev bara en promenad där vi tittade på floden Ebro, som flöt nära ställplatsen. De höll på att bredda och förstärka flodvallen mot staden, så den markerade promenadsträckan kunde vi inte gå. I går var det dags med betong på den höga och breda vallen, som är bakom träden. Vi kollade in hägern som kom flygande.

Från andra sidan floden hade vi en bra blick över der grå-beiga bergen.

I morse hade vinden lugnat sig och solen lyste fint på omgivningarna.

Vi åkte tillbaka och fortsatte på A 68. På vägkanterna växte en gul blomma i massor. Jag vet inte vad det är för växt.

Efter ett tag kom vi till den fina lilla staden Tarazona


med sin katedral och

gamla stad med flera kyrkor. Tyvärr var det ont om parkeringar, så vi fortsatte


vidare i det undersköna landskapet. Jag bara älskar färgerna, bränd umbra, ockra och mörk oliv! Därtill det böljande landskapet!


Vägen gick både uppåt och neråt, men det blev ändå som en ny platå. Här hade vi nått drygt 800 m.ö.h och där höll Siemens Gamesa på att leverera för en vindkraftpark, Visste inte att Siemens även fanns på detta område!


Även idag träffade vi på ett vägarbete. Killen bak på bilen i mitten, stod väldigt oskyddad, när han satte ut koner i vägbanan. Det var mycket tung trafik på vägsträckna.


Här åker vi på en högplatå. Är förvånad att säd växer så högt. Njut av färgerna!


Visst är det vackert?


Så segar vi oss upp på ännu en höjd och ser högre berg i fjärran,


men innan vi når dit blir det fler mindre fält, en del plöjda och på andra finns stubben kvar.


Vi svängde av från stora vägen och tog oss upp till Rioseco de Soria. Vi parkerade på ställplatsen och gick runt i orten.


En vacker gammal port. 


Det fanns många gamla slitna hus, men också många rustade.


Kyrkan, San Juan Bautista, hade också några år på nacken.


Vi blev nyfikna på de här målade väggarna och gick dit. Det var ett ställe där man spelade Pelota, som lär vara världens snabbaste bollsport, enl nätet. Första gången jag hörde talas om den sporten.


Senare gick vi till Restaurante Quintanares och åt en god trerätters måltid, samtidigt som vi firade Lennart-dagen!


Det smakade riktigt bra!


När jag fotade Ellen på ställplatsen var vi ensamma. Nu är vi tre husbilar på de 8 platserna. Platserna är gratis. Här finns tömning av grå- och svartvatten, dricksvatten att fylla, samt wi-fi. El finns, men kostar 3 €/dygn. Bord och stolar finns att sitta på i ena änden av ställplatsen. Koordinaterna hit : N 41° 38' 24,42''  V 2° 51' 27,12''.

2 kommentarer:

BP sa...

Bergformationerna på hela den dagsetappen är fantastiskt vackra. Än en gång - blått är världens finasta bakgrundsfärg:-)
Trerätters har man verkligen råd med i Spanien, där det är väldigt "normalt" att servera tre olika rätter för inga pengar alls. Bara tacka och ta emot:-)

Elisabeth sa...

BP: Så sant så att blå himmel gör mycket till omgivningen! Du har rätt om kostnaden för måltiden. Vi betalade 30€ för våra två trerätters och en flaska vin och en liter vatten. Vi klagar inte!