Dagens resa. Vi har fortsatt västerut.
I går kväll hade vi en åskskur när vi var på ställplatsen. Den varade en knapp timme, men Ellen fick en välbehövlig dusch.
I morse var en ljuvligt solig dag, men lite svalare, 7,5 grader när vi gick upp till gamla stan i Simanca.
Älvorna dansade när solen belyste vattnet i floden Rio Pisuerga.
Vi hade fått upp pulsen bra när vi kom upp till en utsiktsplats i staden och tittade ned på floden och den gamla romerska bron. Rio Pisuerga går samman med flera floder och blir senare floden Duero, som mynnar ut vid Porto i Portugal.
Vi gick runt i staden, där de började servera frukost. Vi hade redan ätit, men
Köpte med oss färskt bröd till förmiddagsfikat.
Ett hus som trafikdelare. Det var en skön promenad och när kom åter till Ellen var det dags att tömma och fylla på Ellen och så for vi vidare. Det hade några av våra husbilsvänner rendan gjort. De 6 platserna var fyllda och dessutom var det ytterligare 2 husbilar, som stod på personbilsparkeringen.
Vi fortsatte resa på A 68 som sen blev A11 och slutligen övergick i N 630. Det var plattare landskap med mycket större fällt än tidigare. Här var det en nyplantering. Det fanns mycket fruktodlingar, vinstockar och olivträd.
Vi passerade över floden Duero.
På vägkanterna växte mycket ginstbuskar, som var rätt höga, så ibland var det svårt se landskapet.
Vi såg flera jättestora vattenspridare. Det hade säkert gåt åt mycket vatten, då jorden är torr.
Det blev böljande kullar och flera vindkraftverk. Vi såg också många stora gårdar med djurhållning av olika slag.
Det blev andra träd, lövträd, som jag tror är stenek.
Så kom vi till ett stenigt landskap med en stor damm.
Det var Ricobayo dammen. Det skulle behöva regna mycket för att fylla upp den.
Vägen bar uppåt och landskapet såg helt annorlunda ut.
Stenar, berg i många spännande konstellationer.
Vi kom sen upp på en ny högplatå, men med mycket kargare landskap. Här var stenar ordnade kring små betesmarker. Det måste vara Spaniens Småland!
En fåraherde kom med en mängd får. Men vad har de att beta? Bara torrt gräs.
Vi såg många stenmurar, där mindre stenar var skickligt staplade mellan lite större.
Vi kunde se hus som byggds på liknande sätt.
Vid Alcacaňices svängde vi av från vägen till Bragançia och körde ca 7 km till
ställplatsen i Rabanales. Koordinaterna är: N 41° 44' 20,19'' V 6° 16' 40,35''. Vi står på toppen av en kulle bredvid
en padelbana. Platsen är gratis och det finns möjlighet att tömma grå- och svartvatten samt fylla vatten.
Vi har gått en runda i orten bl.a. till torget och kyrkan.
En rosbuske blommade vackert.
Här fanns också hus som trafikdelare.
Det är en gammal by med många gamla stenhus.
En del behöver omvårdnad och andra är fina.
Fikonen är inte mogna ännu, men
4 kommentarer:
Ett helt underbart inlägg! Spanien är större än man kan tro, och landskapen skiljer sig åt. Läckert! Så fina bilder:-)
Det ser då torrt ut i markerna och att djuren har något att äta, är konstigt då allt är brunt. Inte några människor heller, ser väldigt tomt och ensammet ut. Kanske kyrkan har fått besökarna, då det är några bilar där. Fortsatt trevlig resa.
Tack för era kommentarer:
BP: Landskapet skiljer stort mellan olika regioner eller ibland mellan dalgångar. I det här inlägget var det stor skillnad före dammen och efter. Sen är det nog rätt ofta att man inte kostar på så mycket i gränstrakter.
Joy: Visst är det lite folk på bilderna. Dels försöker jag undvika personer när jag lägger ut foton på nätet, om jag inte fått ok. Från sista byn fanns det en del folk vid svampodlingen och ett kommunalt hus nära kyrkan, men där var det annars fortfarande siesta.
Vilken härlig tur ni gör! Visst är det fantastiskt att få se även inlandet jämfört med kustlandet och alla turister.
Vi hade också en hel del åskoväder på höglandet vilket medförde att vi började dra oss söderut. Ha en fortsatt trevlig resa!
Skicka en kommentar